Vaknade i morse med lite sviter från matchen. Stukade fingrar och lite stickande ont i foten. Inte helt på topp alltså, men jag var anmäld till loppet så det vara bara att köra. Jag hade ju lite kollegor som också skulle springa och vi skulle mötas upp vid info-tältet

Efter lite havregrynsgröt med hallonkesella som topping bytte jag om till löparkläder och packade ner lite ombyte till efter loppet. Finns inget värre än att blir nerkyld i sin egna svett.

Lite tråkig resa till Djurgården så jag tog med min Fitnesstidning att läsa på vägen. Jag njöt av solen och att det som tidigare gjorde onte i foten var som bortblåst i löparskorna. Dock kände jag att baksida lår istället inte var helt 100, men det kändes som att det skulle gå i varje fall.

Till min stora glädje stötte jag ihop med en gammal vän, från den tid hon spelade basket, när jag skulle byta tunnelbana. Då fick jag sällskap den sista biten.

När jag kom fram träffade jag mina kollegor som skulle springa, men efter ett besök i Bajamajan kom vi ifrån varandra. Men i starfållan träffade jag på min vän igen. :)

Hon sa att hon skulle vara nöjd om hon kom under 50. Det kändes som ett rimligt mål för mig med att ha då jag mått som jag mått och inte kommit igång som jag önskat med löpningen. Hennes lillebror ta till henne att hon kunde ta rygg på mig då han hörde vilka tider jag brukar springa på. Så började loppet. Men redan efter 2,5km när jag började känna av baksida lår var hon ikapp mig och vi sprang jämsides. Mina tankar pendlade mellan att jag skulle ge upp och "det ger du fan i". Det senare vann. Efter 6km sprag min vän ifrån mig och jag såg hur hon kom längre och längre bort och vid 7km såg jag henne inte längre alls. Jag hade bestämt mig för att köra på hela vägen, men jag saktade ner för att inte lägga sådan belastning på låret. Jag sänkte ambitionerna och tänkte att detta får bli ett lungt lopp. Jag kom instapplande på 50:02. Där träffade jag mina kollegor som stod och väntade på mig efter medalj och bananutdelningen.

Jag letade upp min vän för att ta en efterbild, vilket vi bestämde under loppet. :) Hon hade kommit in på fantastiska 46:39

Vi var lika glada efter loppet som innan. Och det var skönt att dra av sig de blöta kläderna sen och dra på sig de torra sköna. Det behöver inte vara tjockare eller fler kläder, bara torra. Jag hade varit så förutseende att ta med mig den "lägerfilt" min dotter sytt som man drar på sig likt en poncho. Den har hon när hon är på scoutläger och den kom väl till pass nu när jag skulle slita av mig kläder i det fria.

Gick tillbaka till mållinjen för att heja in den sista kollegan som valt en senare startgrupp.

Sen var det tunnelbana och buss hem igen. Under resan började jag må illa. Det kunde ju inte vara utmattningsillamående. Jag hade fått i mig banan, och sports kexchoklad. Kanske borde jag ha tagit en korv också som fanns att köpa där. För när jag hade ätit ett par mackor hemma blev det lite bättre.

Det var sååååå skönt med en varm dusch. Dessutom har jag bokat en helkroppsmassage till onsdag, vilket jag hoppas ska göra underverk med mitt lår.

Jag tog mig runt trots de förutsättningar jag hade så jag är inte helt missnöjd även om jag önskat en något bättre tid. Men nu vet jag vad jag har att utgå ifrån när jag lägger upp min träning inför denna säsong.

Säsongens sista match är till ända och jag känner vemod. Inga fler matcher och jag är inte helt säker på att vi har ett lag nästa år. Jag kommer dock att ha lite mer tid till annan typ av träning nu, och förhoppningsvis har vi spelare nog även nästa år.

Det hade varit skönt att avsluta säsongen med en seger. Men tyvärr var Eagles det bättre laget idag. Jag kände    redan under uppvärmningen att jag inte var i min normala form. Jag kände att jag inte alls hade samma ork. Men sedan under matchen orkar man mirakulöst nog springa i varje fall.

Eagles hade inte jättehögt tempo och det var inte så svårt att gå igenom deras försvar, men vi lyckades ändå inte alltid med våra avslut. Ibland stressade vi och passade bort bollen. Basket handlar mycket om tajming och att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Där misslyckades vi idag. Utblockeringarna började fungera först efter andra halvlek och våra försök att pressa gick inte alls. Sådant spel är effektivt om man vill stjäla bollar, men då måste alla vara på tå, och så var det inte idag.

Men det var ett bra lag vi förlorade mot. Nu är det dags att ladda om för Premiärmilen imorgon. Så efter en god middag med lammfärsbiffar, grönsaker i ugn och tsatsiki blir det lite film och sen i säng så att jag orkar mig runt Djurgården imorgon.

Idag är det match och det är dags att se om jag har hälsan så pass i behåll att jag klarar en hel match. Går det bra idag håller jag kanske för imorgon med. För att öka chanserna måste man äta en bra frukost och idag provade jag något nytt.

Jag hade läst om chokladbollsgröt tidigare och var nyfiken på att prova det. Receptet finns på ett gäng bloggar så jag har gjort en kombo av alla och gjort mitt egna. Detta är gjort för 3 personer.

3dl havregrynsgröt

4 msk kokosmjöl

3 msk kakao

3 tsk bakpulver

lite salt

3 äggvitor

6 msk kaffe

1,4 dl mjölk

2 mosade bananer

Blanda alla torra ingredienser. Blanda ner kaffe och mjölk och därefter äggvitan. Rör ner bananen och häll över i en smord form (Jag använde kokosolja). Sätt i i ugnen på 225gr i 15-20min

Till detta rörde jag ihop kesella och lite hallon. Detta och en grapefrukt räckte mer än väl till frukost.

Nu är jag laddad för match. Ska bara komma på någon bra lunch som bygger vidare på formen. :)

Äntligen en feberfri dag och jag kan nu med en strimma hopp ställa om siktet mot match och tävling. Det är fortfarande lite rossligt och jag känner att konditionen har fått sig en törn, men är det tävling kan man alltid ta i lite extra.

Jag hade ett ärende inne i stan på morgonen idag, så då passade jag på att gå förbi Löplabbet på Kungsgatan för att hämta ut min nummerlapp.

Nu är jag ett steg närmre årets första lopp. Eftersom att träningen helt har hamant efter så får jag se detta som ett testlopp, vilken kondition jag är i. Bara jag kan få känna mig helt återställd till helgen. Eftersom att jag idag har min första feberfria dag har jag hopp om att vara så pass frisk att kunna genomföra loppet och delta i matchen.

Det drog ut lite på tiden på jobbet idag, varpå middagen blev lite senare än planerat. Det var ju en maträtt som tar lite tid. Moussaka med grekisk sallad.

Jag har aldrig tigare gjort den här varianten när man har ägg i såsen och kanel i köttfärsen, men det blev riktigt gott.

Näringsrik mat för snabbt tillfrisknande. :)

Med en envis snuva spelade jag en tuff match idag. Efter måste man se till att fylla på så att man får en riktigt bra återhämtning. Så efter matchen åkte jag och handlade och kollade efter något för återhämtningen.

Det var varmt i hallen när vi kom in och jag kände mig inte alls på topp. Men det var inte så många som kunde spela idag så det var bara att bita ihop.

Det var en tuff match Blackeberg bjöd på. De var väldigt samspelta och lyckades bryta sig igenom vårt försvarett flertal gånger. De var även många fler än oss och kunde byta ut sina spelare ofta.

Vi gjorde en hyfsad match i varje fall men det räckte inte hela vägen. Vi förlorade med runt 20p.

Efter åkte jag och handlade. Det saknades en del hemma och jag behövde ha något i magen. Så jag provade en av Paulúns kokosvatten. "Naturlig återhämtning"

Den innehåller både fett, kolhydrater, protein och kalcium.

Jag kompletterade med lite naturgodis, som jag bara inte kunde sluta äta av.

Kokosvattnet var inte jättegott. Smaksättningen var helt ok, men eftersmaken av själva kokosvattnet var inte alls i min smak.

Men det var inte så illa att det inte är drickbart. Det tar nog ett tag att vänja sig att dricka det, om man nu skulle tycka att det är nödvändigt. För det är inte den billigaste "Juicen" man kan hitta.

Nu råkar det vara så att jag plötsligt blev barnfri. Dottern drog iväg och bada med en kompis och sonen på Bandyfinalen för att se sitt favoritlag Hammarby.

Så nu har jag hela huset för mig själv. Det är väl återhämtning om något! :)

Just vintern och våren är och har alltid varit lite svajigt. Förkylningarna avlöser varandra. Jag blir inte helt liggande utan bara sådär lite småsjuk. Nu är det knappt två veckor kvar till Primiärmilen och det enda man kunnat ägna sig åt är lite vinterlöpning, inte hård intervallträning

Jag börjar på lite darriga nerver nu när Primiärmilen närmar sig. Det blev ett uppvaknande när startbeviset dök upp på mailen. Inte ens två veckor kvar...

För att kunna få till bra tider på milen måste man varva passen med lite intervallpass. Men det känns inte som jag kommit igång riktigt med den fokuserade träningen där målet är att komma under 45 minuter.

En lång vinter och lite halsförkylda dagar har gjort att jag inte har taigt ut mig helt och hållet i löpträningen. Även om jag tävlar mot mig själv så känns det ju lite bättre om det visar sig att alla springer lite sämre än vanligt. Inte helt ödmjukt och medmänskligt tänkt men...

Jag kan ju inte låta bli att undra. Är alla andra mer friska än vad jag är? Eller drabbas alla av dessa bakslag i träningen? Hur står sig min form i jämförelse med alla andra? Och hur laddar jag nu de sista dagarna inför premiärmilen när jag har en liten halvförkylning? Hur bra kommer det att gå när jag ska spela match dagen innan?

Hur är det för alla andra?

Det jag vet är att jag kommer att hämta ut min nummerlapp i slutet av nästa vecka.

Varje gång vi möter Bandhagen blir det jämna matcher. Det var det den här gången också. Men de drog ifrån och det var dags att sätta in extra krafterna för att kunna vända. Och plötsligt händer det som de säger i Trissreklamen.

För att få lite tid i solen såg jag bara fördelar med att åka kommunalt till matchen. Härligt väder och taggad för match gled jag in i Enskedehallen. Jag var först på plats. Vi skulle visst inte bli fler än sju, vilket innebär mycket speltid.  

Vi började matchen hyfsat, men vi fick inte till skott och utblockeringarna lös med sin frånvaro.

Men under 3:e perioden tappade vi tempo och när fjärde perioden skulle börja låg vi under med 10 poäng.

Då hände något. Vår coach ville att vi skulle pressa och börja stjäla bollar. Det gjorde vi och vi höjde tempot rejält och stal väldigt mycket bollar. Vi pressade, utblockerade och gjorde många grymma avslut. Matchen slutade med 10 poäng till vår fördel. Vi vann med 55-45!

Så rolig match, med massa speltid (satt totalt 2min). Och den här gången hade vi vettiga domare också. Och det roligaste av allt, jag hade gryma stats. Många satta skott och många returer.

När jag kom hem ordnade jag med Sjärgårsgryta till middag. Jättegott! Det tyckte till och med sonen som inte hurrar varje gång det blir fisk.

500 g torsk  

3 scharlottenlökar

1 morot (ca 100 g)

1 palsernacka (ca 100 g)

1 bit rotselleri (ca 180 g)

1 msk tomatpuré

1dl vitt vin

3dl vatten

1msk grönsaksfond

1 creme fraishe

2 vitlöksklyftor

60g grovt hackad färsk hackad spenat

Strimla alla rotfrukter och scharlottenlöken och fräs den. Tillsätt sedan tomatpuré, vin, vatten och fond. Koka upp och tillsätt sedan creme fraishe. När det kokat ett par minuter, lägg ner fisken, skuren i bitar. Låt sjuda ett par minuter. Pressa i vitlöken, vänd ner spenaten och smaka av med salt och peppar.

Till detta smörstekte jag grön sparris som jag garnerade varje tallrik med och serverade med rågbröd med en skiva mozzarella som jag gratinerat i ung. MUMS! Att få min son att gilla en fiskrätt ser jag som en seger :)

Vaknade med fortsatt värk i axlarna. Men det vara bara att kliva upp. Jag hade en lång dag framför mig. Och när man är mitt uppe i allt glömmer man liksom bort värken. Trots att jag inte spelade själv var jag så inne i matchen, så engagerad och fick en massa nyttig rörelse i hela kroppen.

För att trycka på mina triggerpunkter och lägga tryck på mina knutor hade jag en liten massagegrej som jag la hela min kroppstyngd på. Det blev ju inget större mottryck eftersom att den sjönk ner i maddrassen, men jag tror nog att jag lyckades få ett bra tryck, för det känns lite lättare idag.

På schemat idag var det städning, för att vi ska få gäster ikväll. Sedan skulle jag skjutsa min dotter, storhandla och få i mig mat. Allt detta innan det var dags att åka till mina tjejers match. Blev något stressad när jag fick en avstämning (självscanning) eftersom att allt hände på minuter. Var nog inte deras favoritkund just då. Haha.

Allt gick i ett men jag hann till första matchen. Den här gången var det mycket bättre arrangerat och mer pedagogiska och rättvisa domare än vad det var sist mina tjejer spelade.

Och vilka matcher de bjöd på. Det är så roligt att se när de gör saker på matcherna som man nött in på träningen.

De hade lagspel, kämparanda och sådan glädje när de spelade.

När jag coachar blir jag så engarerad, hoppar och studsar så det hänns nästan som jag själv spelar. Jag blir nästan lika svettig som de. Och det tror jag var bra för mig. Det var någ precis de armsving och ryggradsvridnignar som behövdes för mig, för nu känns det mycket bättre.

Nu kommer mina schlagergäster. Vi laddar för god middag och en härlig schlagerkväll!