Idag blir ett litet kraftprov i miniformat. Jag ska testa och se om det är möjligt att springa med mitt ben i en tävling. Med både krämpor och träningsvärk är det svårt att veta vad som är vad. Men jag har sjukgymnastens tillstånd att springa. Det blir ett bra test.

Idag ska jag och några av mina kollegor bege oss ut på Djurgården och springa Bellmansstafetten. Lite spännande då jag inte alls vet hur mitt ben kommer att ställa sig till det. Jag har ju sprungit lite och det har gått ok. Men det har varit i väldigt lungt tempo. Nu är det tävling och det är lätt att ryckas med, även om man bestämt sig för att ta det lungt. Och hur ställer sig musklerna och skadan till det?

Är lite trött och seg idag också, men jag ska försöka ladda till det är dags och vara i bästa form jag kan vara idag. Kanske köpa mig lite morotsjuice.... :)

#Bellmansstafetten #Tävling #lopp #Företagsevent

Hela den här helgen har handlat om att få massa saker gjorda som att få ordning hemma och göra något åt min uteplats. Jag har kommit en bra bit men skulle behövt ett par timmar till. Vädret gör ju sitt till som ändrar på planerna, men det var ju inte hela världen. Värre var det med min dotter.

Min plan den här helgen var att utföra en massa ärenden och fixa hemma, både inne och ute, utöver all tid jag skulle lägga på träning. Det var ju långhelg. Fredag gick i rasande fart men jag hann med det mesta som jag planerat innan det var dags för basketträningen.

Efter basketträningen fixade jag mat åt barnen innan jag snyggade till mig och åkte på en lagkamraterna för att käka ihop.

Lördagen var jag lite trött och det regnade en hel del. Jag lyckades ändå få lite gjort, men det blev ingen träning. Om man inte ser klippning av vått gräs som träning. Galet vad trögt det var att dra den manuella gräsklipparen i våta gräset. Jag slet som ett djur och inte mycket hände på gräsnivån.

Idag jordade jag ner mig ordentligt när jag planerade mer blommor och sådde morötter och gav mig på gräsklippningen ytterligare en gång. Jag börjar förstå nu varför man ska klippa gräset när det är tort, riktigt torrt.

Jag fick bryta mitt i och rusa iväg med min dotter som skulle springa minimaran. Så lite springa blev det till bussen.

Vi kom dit precis i tid och skrev in henne (hade inte föranmält). Sedan gick vi runt i tävlingsområdet och kastade bollar, sprang hinderba och sänkte några bollar i en basketkorg innan det var dags för uppvärmning.

Jag var på min dotter att värma upp ordentligt, men hon var inte speciellt sugen. Hon var däremot aktiv i gympinguppvärningen i startfållan. Om det beror på detta att hon inte hade någon egen uppvärmning eller om det skulle skett i varje fall. Starten gick bra men efter ett tag fick hon ont i knät och kunde inte fullfölja loppet.

Väldigt snopet när jag stod vi mållinjen och förväntade mig att snart få syn på henne. Planen var att hon skulle ha slagit personbästa idag och så kommer hon haltande in på arenan.

Så nu antar jag att det blir rehab en tid framöver. Inte riktigt vad som var planerat för den här helgen.

För ett par veckor sen kom en kollega till mig och frågade om jag ville ställa upp på något som jag tyckte var vansinnigt och läskigt. Kände mig inte alls redo. Men efter en massa pepp och övertalning gick jag med på att samla ihop till ett lag för att ställa upp i en galen utmaning.

Min kollega kom fram till mig och frågade om jag kunde tänka mig att köra parlopp med henne i Tough Viking. Jag tyckte att själva konceptet lät roligt, men kände mig inte alls redo för en sådan utmaning. Jag blev en aning lättad när jag insåg att jag skulle vara upptagen det kortare loppet, så då började hon peppa mig att kära det långa loppet. På skoj vi att vi kunde ju köra ett helt lag istället så skulle vi få loppet sponsrat av jobbet.

Men efter ett tags övertalning och fundering så bestämde jag mig för att, det här skulle jag klara. Så jag började "ragga" ihop deltagare på jobbet.

Så nu finns det ingen återvändo, nu har jag anmält mig och anmälan är bindande. Den 30 augusti ska vi ställa upp med ett lag i Tough Viking.

Vi ska få hjälp med träningsupplägg av min kollega som också är PT och köra tillsammans i vårt nya gym på jobbet som snart är klart. Och den 30 augusti blir vårt kraftprov. 15 kilometer med ett hinder per kilometer. Loppet innehåller militärinspirerade hinder, amerikanska fotbollsspelare och 10'000 Volt!

Basketträningen blev inställd idag, men ville inte bli utan träning idag. Kanske en effekt av att vi genomförde anmälan idag till Tough Viking. Så när jag lämnat min dotter på årets sista Regionsläger i basket så tog jag mig en runda i spåret intill. Det blev totalt en runda på 6,91km i en kuperad terräng med mycket stock och sten.

Jag trodde inte att jag höll det tempot jag höll med tanke på den kuperade banan. 4:55 i den kuperade marken och så mycket krafter jag hade kvar när rundan var över är bra tempo.

Efter löparrundan åkte jag till baskethallen för att köra lite egen basketträning. Det var jag och en från herrlaget som var där så vi fick en varsinn korg att öva attacker på. Efter en timme tog jag en snabbdusch för att hinna se lite av min dotters träningspass på Regionslägret. Det är så bra inspirationskällantill hur jag kan lägga upp träningen för mina tjejer.

#ToughViking #Utmaning #Löpning #Träning #Basket

Idag har det varit en fukkspäckad basketdag. Det började med en ganska tidig morgon med mina småtjejer och sedan min egna match. Och där emellan handlade det om att ladda upp och ladda om. Och som jag brukar när det är matchdag laddade jag med gröt till frukost.

Dagens gröt pimpade jag med 1 dl hallon, en näve valnötter och banan. Därefter blandade jag i en tsk av kokosolja och en msk av hampafrön. Riktigt gott.

Sen åkte vi till hallen för att ställa iordning allt inför matchen.

Idag hade vi många tjejer till matchen, hela 10 stycken. Det tog ett tag innan tjejerna insåg vilken betydelse ett bra försvar har. Och när de väl kom igång, lyckades de sno många bollar och stoppade många lay ups. De överaskade också när de lyckades med bedriften att sätta 2 3:or. Tjejerna var nöjda med matchen trots att de inte vann. Nu gäller det att ladda om och ta med sig lärdomen från den här matchen till nästa match.

Efter matchen åkte jag och min dotter till centrum för att åta lunch och shoppa lite. Det slutade med bara grejer till henne, men det var hon värd efter en väl genomförd match. Så åt vi lunch i solskenet. Det kallar jag bra uppladdning inför min egna match.

Under vår match gav jag allt när jag sprang från en planhalvan till den andra och gav mig in i retursituationerna. Men det var inte alltid huvudet var på skaft och detsamma gällde resten av laget. Vi spelade inte för varandra och många bollar passades bort. Vi kan spela mycket bättre, men det var som att alla hade sitt huvud någon annanstans. Det slutade i förlust, men jag måste säga att jag hade riktigt kul i varje fall.

På vägen hem stannade vi och handlade och för att korta ner tiden för matlagningen köpte jag en f'ärdiggrillad kyckling. Till detta stekte jag vitlök, spenat, kösbärstomater, färsk basilika, avocado samt lite färdigkokt kamuvete.

Bra återhämtningsmat efter matchen.

Att spela match efter en lång bilresa är inte lätt. Det kräver lite extra av en för att kunna ladda om och hitta den där energin som krävs. Det är många faktorer som spelar in om man ska prestera bra eller inte. Det gäller att kunna fokusera och stänga ute störande moment.

Lördagsmatchen var en jämn match som borde ha varit en promenadseger men slutade i förlust. Det var kanske just för att det borde ha varit en promenad seger som tempot var lågt. Inledande period var bra, men det var inte det tempo vi brukar ha. Ställningen var jämn i princip hela matchen fram till dess en tjej skadade knät. 

Då över gick matchen till total katastrof. Inget tempo, ingen glöd och massor av misstag.

Efter matchen fick jag som äldst i laget ta hand om tjejen som skadat sig. Hon hade stannat till på rakt knä och hon kände hur knät vred till åt fel håll.

Men hon höll ändå gott mod hela tiden trots att det smärtade i knät. Ingen gnällspik det där. :)

De röntgade knät och konstaterade att det inte var något benbrott. Sedan tömde läkaren det svullna knät på lite blod för att kunna se vad som skadats i knät och orsakat att hon inte kunde stödja på benet.

Som alltid tog det lite tid på sjukhuset så efter ett tag kom coachen och en annan tjej för att hålla vår skadade spelare sällskap.

Vi kom ganska sent från sjukhuset så det enda som var öppet i Karlstad var olika grillar av olika slag. Tänkte att Falaffelsallad skulle vara ett bra alternativ. Men som många sådana här ställen så ser de Isbergssallad som sallad och toppar det med tomat och gurka. Lite för tråkigt så det fick bli en falaffel med bröd. Men själva falaffeln var riktigt god.

Till kvällen fick jag jordens huvudvärk och den höll i sig även under matchen. Den ville helt enkelt inte släppa, utom just när jag spelade. Det var inga problem så länge jag sprang. Men så fort jag satt på bänke och i pauserna plågade huvudvärken mig.

Den här matchen spelade vi mycket bättre. Det var fart, det var kämparglöd mestadels av matchen och på det hela taget en roligare match. Men det räckte inte till seger. Kan vara så att alla fick sig en tankeställare sedan gårdagsmatchen, kanske var det bara att bilresan till hallen endast var 10 minuter. Eller kanske lite av båda.

Under lördagen fick jag rapporter om att mina småtjejer hade gjort en fantastisk insats och vunnit sin match med 4 poäng. Så kul att höra att allt slit som de lägger ner på träningarna har börjat ge flera vinster.

Min dotter hjälpte de ett år äldre tjejerna med sin match idag precis lagom till jag kom hem. Den slutade inte riktigt lika bra. Skulle nog vilja jämföra den matchen med vår första på vår road trip. Passarna var inte genomtänkta och bollarna ville inte i och i vissa fall var det gång när de tappade sugen och blev ifrånsprungna.

Lyckades samla lite steg när jag stod och heja på tjejerna. Och det kunder verkligen behövas. De långa bilresorna har gjort att jag förlorat ganska många timmar att samla steg på.

Nu är det dags att ladda om för en ny vecka, så att jag orkar köra hårt och kanske till och med sätta ett stegrekord.

Och nu när vardagen kommer är det slut på skräpintaget på oregelbundna tider och långa stillasittande bilresor (Det blir bara de kortare till jobbet så klart. :)

Nu sitter jag äntligen i soffan efter en ganska lång dag. Efter all städning, tur till miljöstation och fika hos lillebror var det dags att åka till match för att möta Tensta. En ganska självklar seger, vilket vi verkligen behövde.

det var lite segt till en början. Vi tog ledningen men det blev inte så många poäng. I andra perioden fick vi en lite dipp och Tensta minskade poängskillnaden. Men sen hämtade vi upp det och drog ifrån. 

Tensta gnällde mycket och tyckte i princip aldrig att domarn dömde rätt. Måste säga att domarna hade riktigt gott tålamod med dessa gnällspikar.

Men PåDryy hela taget en bra och rolig match som kändes väldigt bra att vinna.

Det är matchdag och uppladdningen börjar redan på morgonen Med en god frukost. Eftersom att matchen är på eftermiddagen måste jag se till att hålla kroppen igång så att sen inte "segar till sig", men utan att trötta ut den.

Började dagen med en god frukost.

Gröten gjorde jag på 0,75dl havregryn och 0,25dl Risentas GI-gröt. Eftersom att jag inte är så förtjust i Risentagröten så blandar jag den med annan typ av gröt. Dels för att få i mig allt det som gör gott i blandningen ocj dels för att slippa kasta den.

  Och i grynblandningen blandade jag i:

En nypa salt

2dl vatten

1 banan

0,75dl frysta hallon

1tsk vetegräspulver

Nu är jag redo. Och för att hålla farten uppe ska jag städa och åka till miljöstationen.

Basket är en lagsport och det är med ett sammansvetsat lag som man finner glädjen i sporten. Det är för laget man kämpar och man vet att laget backar upp. Men vad händer när laget stöter på motgångar som sjukdom och skador och man inte alls får till spelet?

Jag gick upp tidigt i morse för att ta mig till Norrköping där vi skulle spela match. Jag hade planerat allt hur jag skulle få till det. Jag var ute i god tid för att plocka upp tjejerna som skulle åka med mig till Stadium , där damlaget skulle möta Norrköping Dolphins. Jag hade sett till att få en backup som kunde coacha tjejerna första halvlek. Han kunde tyvärr inte ta hela matchen.

Jag blev något nervös när domarna var sena till dammatchen. Jag hade redan tid på marginalen för att hinna till mina tjejers match och nu blev matchen uppskjuten i 10 minuter.

Det blev till att skippa duschen och slänga sig i bilen och åka i 1 timme och 40 minuter medan svetten torkade in. Min match hade slutat i förlust, men fick lägga det bakom mig ganska snabbt och fokusera på nästa.

När jag kom in i hallen hemma var det en bit in i andra perioden och 3 tjejer gick med hängande huven och en satt och hulkade på bänken. Det var en chock att komma till en sådan syn. Och varför var de så få?

Domarn sa att vi fick lite extra tid för att få den gråtande tjejen att lugna ner sig. Jag gick ner med henne i omklädningsrummet. Där satt ytterligare en tjej med sin pappa och mådde inte alls bra. Hon hade krockat med en av tjejerna i motståndarlaget och troligen åkt på en lättare hjärnskakning.

De hade startat matchen med endast 5 stycken, precis som igår, då flera fortfarande var sjuka och en och annan blev skadad. Så de tjejer som jag trodde skulle fylla upp och ge oss lite avbytare hade fått fylla ut startfemman.

Nu gällde det att få tjejerna att härda ut resten av matchen och peppa dom, trots att de låg långt efter och orken var nere på minus. Tjejen som mådde dåligt efter smällen fick åka hem och den gråtande tjejen fick lite mer tid på sig att återhämta sig. Vi körde med 3 stycken. Motståndarlaget plockade ut 2 tjejer så fick det bli 3 mot 3 spel ett tag.

Kämparglöden var som bortblåst i tjejerna. De gick på planen, gjorde inga riktiga avslut och nästan trampade på sina mungipor. Dessa tjejer älskar Basket, men nu såg de mest ut att plågas. Jag tog en time out och försökte få till någon form av spel. Då lyckas jag övertala tjejen på bänken att hoppa in så de kunde köra 4 mot 4 istället.

Då hände något med humöret. När jag kom hade de lyckats köra 2 poäng på 1,5 period, nu började de att peta i lite poäng.

Men de var trötta och de tappade tillslut humöret och jag fick ropa och hurra varje gång de gjorde något bra bara för att få dom att kämpa vidare och ta sig igenom hela matchen.

Inte lätt att när man ser hur de plågas att försöka ropa glada rop. Men det gör skillnad, det ser man. Och när matchen var över tackade de för matchen och jag lyckades få tjejerna att le lite grann.

Snacket i omklädningsrummet handlade om att de hade kämpat väl och vikten av att hålla humöret uppe, även när det inte är så roligt.

Jag sa till dom att de skulle gå hem till sina föräldrar och säga att de var värda något jättegott.

Tror jag ska fixa lite godis till nästa träning. :) Det behöver de efter en helg som denna så att passionen fortsätter och plågan glöms bort.