Igår var det dags att mäta min krafter i Tough Viking. Från ett lag på 5 hade vi bantats ner till 3 starka. Jag var så ruskigt nervös. Jag var nervös för att vara tvungen att bryta eller att inte klara av hindren, att jag skulle kämpa helt meningslöst. En lugn start gjorde att jag liksom "växte in" i uppgiften.

Igår kväll när jag gick och la mig skrev jag ner en lista på allt som jag skulle ha med mig så att det inte skulle vara något jag skulle ligga och tänka på när jag skulle få till den där viktiga sömnen innan en tävling.

När jag vaknade morgonen därpå så kände jag mig ganska lugn. Jag hade koll på det mesta, men gick igenom listan flera gånger så att jag verkligen inte missade något.

På väg in till Gärdet byggde jag upp en nervositet igen. Jag och min dotter (fotografen) mötte upp Jessika och hennes man (hejaklacken) i Slussen för att gemensamt åka vidare till Gärdet.

Eftersom att det är lätt att nummerlappen åker av när man kör det här loppet skulle man skriva sitt startnummer på armen med tuschpenna.

Jag var något spänd även när starten gick. I nedräkningen så sa de i högtalarna att vi skulle ta hand om varandra och att målet är att ta sig igenom loppet, inte tiden. Och det verkar som att alla eller i varje fall de flesta började med den inställningen i varje fall. Det var en mycket lugn start.

På en gång kom elden och där blev det kö. Folk tvekade när de inte såg något och det gjorde att jag lyckades trampa rätt i där det brann. Det brände till lite, men skorna klarade sig.

Kort därefter fick vi möta amerikanska fotbollsspelare. Vi 3 tog rygg på några framför vilket gjorde att man fick färre smällar.

Genom hela loppet så hjälpte vi varandra att ta oss igenom alla hinder. Lyfta dra och skapa stigbyglar med händerna för varann. Även människor som inte kände varandra hjälptes åt och ropade glada hejarop till varandra. Väldigt god stämning i banan. Nervositeten var som bortblåst.

Jag är väldigt glad över att Jessika kunde låna ut en våtdräkt till mig. För det var inte varm i isvaken, simturen och vid kustjägarna och allt vadande vid en massa hinder.

Jag kände av benet i princip hela loppet, framför allt de lite längre löpsträckorna. Men det blev som vila vid hindren eftersom att jag inte har några problem med styrkebelastning.

Något som hade skrämt mig mycket var elen. Att springa genom 10'000 volt. Och precis som jag trodde så gjorde det ont. Men det jag inte hade räknat med var smällarna på knäna. När dessa trådar träffade mina knän kändes det som att knäna drogs isär och jag kunde känna hur effekten drog genom hela kroppen upp till nacken. Väldigt obehaglig känsla. Men det var mer obehagligt än ont faktiskt. Jag såg till att skydda ansiktet när jag sprang igenom.

Det kändes så bra att komma i mål och jag är absolut taggad till att springa detta lopp igen. Men med en skadefri kropp så att jag kan dra på ordentligt.

Och jag har många fina blåmärken som kommer att påminna mig ett bra tag framöver vad jag har varit med om.

#ToughViking #Utmaning #10000volt #Löpning #Tävling

Fick inte till någon träning igår för egen del. Därför drog jag på mig träningskläderna nu på morgonen för en kortare löparrunda som inte skulle ge någon träningsvärk och som skulle mjuka upp kroppen, framförallt ryggen och benet såklart. Sen var det dags för sjukgymnasten att göra sitt.

Det brukar inte vara den bästa idén att träna dagen innan ett lopp. Men jag ville känna på hur benen kändes och i det lugna tempot som jag planerade att hålla skulle ju bara mjuka upp.

Jag sprang 4 kilometer och det i 5:40 tempo ungefär. När jag kom hem stretchade jag ben och rygg och det kändes ganska bra efter.

Jag jobbade hemma idag eftersom att jag skulle både till tandläkarn och sjukgymnasten.

Behandlingen hos sjukgymnasten gick ut på att öka rörligheten i ryggen. Hon bände, tryckte och hängde på mig. Efteråt kände jag mig något lättare.

Under dagen sedan blev jag allt stelare i benet och jag kände av bara av att gå.

Så nu till kvällen har jag suttit med en elvärmefilt runt benet för att mjuka upp musklerna lite. Hoppas att det går över till imorgon. VIll verkligen inte behöva ställa in.

Nu en välbehövlig sömn.

#DagenInnanToughViking #Uppladdning #Reahab

Ytterligare en dag har gått och det närmar sig startskottet för Tough Viking. Eftersom att både jag och mina kollegor har våra krämpor så har ju uppladdningen inte alls varit så som jag hade hoppats. Men jag är fast besluten så då får man göra det man kan.

Från början hade jag planerat att vara i mitt livs form nu vid det här laget. Att jag hade sprungit 2 mil ett par gånger, att jag hade sprungit några varv i hinderbanan i Karlberg. Jag har i för sig lagt en del tid på överkropp både på gymmet och genom simning vilket är till stor fördel. Men jag är rädd att jag tappat lite kondis och explosivitet.

Det är lite sent att lägga en massa tid på hård träning nu. Det är inte många dagar kvar nu, det är ju redan på lördag. Idag var det basketträning igen, men tempot är inte jättehögt då de flesta inte jobbat på sin form i sommar. Men lite grann fick jag jobba i varje fall. Många korta intensiva övningar men som totalt var ganska lungt.

Det jag är glad för är att jag kunde utföra övningarna som sätter lite mer press på benen utan att jag kände av det. Det funkade både med rygg och ben. Nu återstår ett lättare pass imorgon, sen är det bara mental träning kvar.

Det är väl det som jag har lagt mest tid på. Den mentala träningen för att hålla motivationen uppe trots att jag inte kunnat träna som jag velat. Bla har jag funderat på hur jag ska klara av loppet. Jag har ju aldrig sprungit något lopp längre än en mil och det är ju inga lätta hinder att ta sig igenom.

Att Bellmansstafetten var något jobbig för benet underlättar ju inte heller. Det här är ju 3 gånger så långt. Men man får göra vad man kan. Tänka positivt.

Man springer inte så långt mellan varje hinder. Jag har räknat på antal hinder och loppets längd att man kommer inte att springa mer än 650m mellan varje hinder. Kanske är det till och med lite mindre ändå. Jag kommer inte belasta ben och rygg på samma sätt som vid normal löpning och styrke träningen har gått bättre än löpträningen.

Vi kommer att samarbeta. Hela laget ska springa tillsammans vilket kommer junna motivera och man kan få den där extra pushen om man behöver för att ta sig igenom hindret.

Man kan hoppa över hinder. Men det kostar. Vill man hoppa över ett hinder  så får man betala med 30 armhävningar eller 30 Burpees. Men Det som känns bra är att om min rygg eller om benet säger ifrån kan jag alltid göra armhävningar.

Våtdräkten som jag fått låna kommer göra att jag lättare kommer att klara kylan.

Hmmm jo, jag kommer nog att överleva! :)

#ToughViking #Uppladdning #Träning #Mentalträning #InförMittLivsUtmaning

I helgen som var så åkte vi till Göteborg för att gå på släktträff. När man är ute och reser så är det väldigt lätt att inte få till träningen. I helgen som var så hade jag bokat rum på ett hotell med gym, och det gör ju såklart det hela mycket lättare. Träning var nödvändigt efter en smärtsam bilresa.

Jag hade tagit med mig olika kuddar för att underlätta bilresan och ge stöd i ryggen. Men bilresan var inte alls rolig de sista 18 milen. Jag fick stoppa flera gånger och massera benet ett antal gånger. Några oväder på vägen gjorde också att bilresan till Göteborg tog lite extra tid. Vi kom fram sent på kvällen, så det var sänggående i princip på en gång.

Efter lite frukost gick jag och dottern till gymet.

Vi började med lite löpning i drygt 10 minuter.

Därefter följde ett antal övningar med pilatesboll, hantlar och kroppsvikt. Jag använde inte maskinerna så mycket faktiskt.

Jag avslutade passet med lite simning (vilket inte är bada enligt min dotter)

På söndagen gick vi på Liseberg innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem de närmare 50 milen. Lite basket och man åkte hem med en Flamingo.

Hemresan gick mycket lättare. Blev inte alls lika trött i ryggen och jag kunde köra ganska länge innan jag var tvungen att röra på mig. Då körde jag lite squats, hopp och skutt- Allt för att maxa blodcirkulationen och få stela muskler att mjukna upp lite.

De ovälkomna skadorna har verkligen sinkat min träning och jag har inte kunnat ge järnet och bygga upp kroppen så som jag önskat. Men jag har beslutat mig för att genomföra Tough Viking och nu på lördag är det dags. Det finns ingen återvändo. Nu gäller det att rusta så gott det går.

I morse var vår massör på plats igen och jag hade bokat tid. De senaste gångerna har hon fått koncentrera sig på mina ben. Men eftersom att sjukgymnasten sa att problemet satt i ryggen och jag verkligen känner att jag är tokstel i ryggen så fick hon gå loss på den igen.

Jag spelade basket igår så idag passade det bra med en vilodag. Hade blivit lite stressigt annars då jag bjudit hem Jessika och hennes sambo på middag.

Hon hade med sig en våtdräkt till mig som jag får låna på lördag när det är dags för kraftprovet. Detta för att jag inte ska bli så kall när jag krälar i lera och badar i isvak. Den passade perfekt.

Nu är jag snart fullt utrustad inför Tough Viking. Även om jag inte har några tidsmål, utan "bara" överlevnadsmål så behöver jag tagga till och börja ställa in mig mentalt på ett tufft lopp.

#ToughViking #Uppladdning #Utrustning #Rehab

Mitt ben fortsätter att plåga mig, så jag var lite spänd inför säsongens inför säsongens första basketträning. Även ryggen har ju börjat spöka nu igen. Så åter i vardagen igen var det dags att ta fram kosten att kunna vända på minuterna.

Jag skyndade hem från jobbet och fixade lite middag. Sen åkte jag iväg till tjejernas träning. Jag hade inte planerat träningspasset så detaljerat idag. Tänkte att idag var det bara att komma igång som gällde.

Vi startade med lite basketsmart, men något kortare än vanligt. Tjejerna har varligen tappat formen under sommaren så jag tänkte att det var bäst att ta det lite lungt och börja med en mjukstart.

Efter lite uppvärmning körde vi lite skott och rörelser mot korgen.

Därefter så körde vi flätan och avslutningsvis fick de springa. En bra rivstart på vägen till att komma iform igen.

Direkt efter var det damträning. Träningen gick förvånadsvärt bra. Efter att jag blivit lite varm så kände jag inte av vare sig benet eller ryggen. Det var skönt att röra på sig. Men såhär efteråt känner jag att det inte är borta, men att spela basket går alltså bra. :)

Min sjukgymnast klassade mig som ett mysterium. Han fick inte ihop mina känningar när han tryckte och vred på mig med hur jag beskrev mina smärtor. Och jag svarade inte på behandlingen som förväntat. Därför skickade han mig till en annan sjukgymnast för en second opinion, vilket var idag.

Jag hade tagit ledigt idag för att hinna med lite ärenden innan det var dags att gasa mot Göteborg. Passade på att även träffa lite vänner och käka lunch innan sjukgymnasten. Det ger sådan energi att träffa sina vänner. :)

Eva hette min sjukgymnast som tog emot mig. Hon frågade en massa om mina känningar, hur länge jag känt så, vad jag tränar mm. Sen gjorde hon likande vridningar och klämningar som Johan gjorde. Men hon stannade upp och kände lite extra på min rygg och böjde och vred på mig. Hennes teori i mitt mysterium var att problemet satt i ryggen.

Jag är tydligen väldigt stel i de 2 nedersta kotorna och på höger sida av ryggen. När hon belastade mitt vänsterben fick känningar i ryggen på höger sida. Det förklarade hon med att det blev för trångt för nerverna på motsatt sida.

Hon menade på att när jag gått hos Johan så har jag avhjälpt de spända musklerna i benet och rumpan så det gjort det möjligt för mig att springa överhuvudtaget men att grundproblemet sitter i ryggen. Varpå jag får tillbaka symptomen hela tiden.

Och faktum är att så mycket som jag känner i ryggen nu har jag inte gjort på länge. Det kändes inte alls så när jag tidigare gick hon Johan, men efter Bellamsstafetten kom det krypande. Så det kan nog ligga något i det hon säger.

Jag ska nu gå tillbaka till henne och få behandling av ryggen.

Sen satte vi oss i bilen för bilfärd mot Götet. Sonen var inte sugen på släktträff så han stannade hemma. Men jag och dottern började nöte mil i bilen. Började helt ok, men sen blev det en plåga. Min stackars rygg tyckte inte om att åka bil.

Att komma tillbaka från en skada är lika mycket psykiskt som fysiskt. För att hålla självförtroendet och motivationen uppe bör man sätta upp 3 mål av olika typer som ökar chanserna att nå målet. Man sprider liksom "riskerna" eller snarare chanserna.

Jag ville riskera att ta i för mycket så att jag skulle få mer problem med muskeln som håller på att repa sig, även om det går långsamt. Därför släppte jag tanken på att slå någon form av rekordtid och koncentrerade på andra mål.

• Springa hela vägen
• Hålla mig hel till slutet
• Hålla ett jämnt tempo och springa under 25

Jag sprang hela vägen och jag känner mig fortfarande hel. Det blev inte under 25 men 25:10 känns som helt ok. Jag har under ganska lång tid inte kunnat köra max så något rekord hade det inte kunnat bli även om benet skulle ha varit helt återställt.

Men min största seger är att jag kunde springa hyfsat obehindrat och det kändes bra i benet även efteråt. Fick lite känningar i sätesmuskeln sista kilometern, men det gick bra att fortsätta springa. Fick låta bli att öka bara.

Här firar vi att vi kom runt med hela och friska kroppar. Ombytta till torra kläder så att vi inte skulle börja frysa.

#Bellmansstafetten #Nåmålen #Löpning #Tävling #Fira