En av de jobbigaste sakerna när man är hemma och har ångan upp med allt fix är att man måste göra ett break för att laga mat. Och fantasin känns som lägre än någonsin. Matplanering brukar för mig vara middagar och nu ska man helt enkelt hitta på en lunch.

Klockan hade tickat på och jag behövde få fram lunch snabbt. Kollade i jylen och det kändes som att det inte fanns någonting att göra mat på. Det jag kunde hitta var matrester från när vi åt linssoppa, men det var endast 1 portion och sen lite bacon.

Så det blev det jag använde när jag gjorde min pastasås. Bacon, champinjoner och linssoppa.

Förändring kan vara svårt om man anser att det man har är bra. Men jag anser mig vara en människa som tar förändring bra och har lätt att anpassa mig. Även om jag inte direkt kan se förändringen som en förbättring, så vill jag gärna ge det en chans. Och i det här fallet har jag gjort det, men nej...

För ett par år sen började jag att prenummerera på Fitness Magazine. Jag tyckte att det var en bra tidning som la stor vikt vid träning och kostens inverkan på träning och hälsa. Även om den var riktad till kvinnor var det nog ingen omöjlighet att en man skulle kunna tyckt att den var läsvärd. Jag gillade att tidningen förspråkade sund livsstil och inte så mycket vid utseende, viktnedgång och dieter.

Jag fick mycket inspriration till god och hälsosam mat och de hade intressanta bloggare.

Sedan bytte tidningen namn till Fitness Lifestyle. Man kunde se en liten förändring och blev ännu tydligare riktad till kvinnor. Det blev mer mer allmän hälsa. Men fortfarande med träningen i fokus. Jag tyckte att den fortfarande var läsvärd.

För en tid sen blev denna träningstidning Women's health och nu säger de att de vill få oss att bli vårt bästa jag. Trvlig tanke, men det har gjort att det har blivit som vilken veckotidning som helst. Tidningen är numer fylld med mode, skönhet, sextips och samliv. Kost och träning har fått mindre utrymme.

Missförstå mig rätt. Tidningen är inte dålig, för att vara en veckotidning. Men den håller inte måttet som en träningstidning. Och det är säkert inte vad de vill heller. De har valt en ny inriktning. Och det är inte den inriktningen som jag känner för att prenummerera på. Kanske köpa ett lösnummer någon gång ibland.

När jag läser den nya tidningen så får jag känslan av att tidningen är inte riktad till träningstjejer som vill nå resultat (utöver platta magen och slanka figuren). Den är mer för de tjejer som vill "leka träning". Som tränar för att kroppen ska matcha deras manikyr och orka med ett härligt sexliv.

De förespråkar fortfarande en sund livsstil utan en massa konstiga dieter. Men de har glidit ifrån träningen, kroppens funktioner och träningsresultat för människor som har träningen som en livsstil och vill nå träningsresultat.

Jag förutspådde detta redan när de började skriva att de skulle byta riktning och första numret bekräftade det. Men jag tänkte att jag skulle ge det en chans. Nu har jag gjordet och det har varit ett flertal nummer nu som jag knappt läst. Från att ha läst i princip allt i tidningen till att bläddra igenom och skumläsa.

(Dock har de fortfarande bra bloggare och en bättre hemsida än tidigare.)

Det kommer inte bli någon förnyelse av den här prenummretionen. Om det är någon som känner till en bra tidning som är mer fokuserad på kost och träning, utan en massa bling bling, kan gärna få tipsa mig.

#träning #Träningstidning #Recension #Fitness

När vi gör som vi alltid gjort är det enkelt, men inte speciellt utvecklande. Om man gör som man alltid gjort lär man också få samma resultat. Eller om man hamnat i en nedåtgående spiral kommer man också fortsätta åt just det hållet. Pratar vi träning så kommer du garanterat att bli omkörd.

Det jag försöker lära mina tjejer som jag coachar är att man måste pressa sig för att utvecklas. Att göra något som är en aning för jobbigt eller svårt gör att man utvecklas. Just nu jobbar jag stenhårt på att få dom att inte titta på bollen när de dribblar. Man måste kunna känna av bollen så att ögonen på vad som händer på planen.

Det är inte det lättaste. Ögonen glider så lätt ner mot bollen så fort de blir det minsta stressade. När vi var i Eskilstuna passade jag på att köpa något som ska hjälpa till att råda bot på det.

Dribblingsglasögon

De små "skålarna" nertill gör att det är ömöjligt att titta ner utan att dra in hakan helt intill halsen. Det blir alltså en onaturlig och obekväm ställning för att kunna titta ner. Det gör det lättare påminna sig om att titta upp.

Så nu när vi kör dribblingar och jag ser att någon tittar för mycket i golvet åker de här "glasögonen" på. Allt för att tvinga fram vanan att titta upp när man rör sig över planen med bollen.

#Basket #Dribblingsglasögon #Utrustning

När man har tonåringar hemma kan man plötsligt upptäcka att både brödet och mjölken är slut. Detta innan några affärer har öppnat. Det löste jag genom att baka ett bröd utan både mjölk och vetemjöl som jag hittat på en av mina favoritbloggar.

Kokosfrallor med sesamfrön. Det stod i receptet att det var en sats för 15-20st. För mig blev det 9st.

12 ägg

1/2 dl kokosolja

2 dl kokosmjöl

1/2 dl pofiber

2 msk fiberhusk

2 tsk bakpulver

Blanda äggen och smält kokosolja för sig och de torra för sig. Blanda sedan ihop och låt dra i ca 10 minuter. Detta är nödvändigt för att det inte bara ska vara en smet.

#Hembakat #Glutenfritt #Mjölkfritt #bröd #Frukostbröd

Idag är det parfymfria dagen för att uppmärksamma de som lider av doftkänslighet. Det finns ett gäng människor som får svårt att andas eller andra besvär av alla dofter som finns runt omkring oss som parfym, hårspray, sköljmedel mm. Detta uppmärksammade radiokanelen NRJ på sitt lilla sätt.

När jag åker till jobbet lyssnar jag alltid på NRJ. Och varje morgon har de morgonens ring-in. Dagen till ära för den parfymfria dagen skulle man ringa in och berätta om sin värsta lukt.

Min värsta upplevda lukt är ett exploderat ägg. För många år sen när min mammas sambo introducerades i vår Påsktradition, äggkrockartävling, och vann. Tävlingen går ut på att man krockar äggen med varandra och den som står ensam kvar med ett helt ägg vinner. Han var så stolt att han sparade ägget. Det hårdkokta ägget lät han ligga framme på köksbänken i en liten skål. (Hur nu mamma kunde tillåta det utanför kylen). Jag gissar att ägget helt enkelt glömdes bort.

En dag i juli när de var iväg på semester och jag var husvakt. Jag stökade runt i köket när det plötsligt hördes en smäll, eller som ett poppande från en inomhussmällare med serpentiner. Det var ägget som låg i solens härliga strålar, som exploderat.

Ut ur ägget rann det en grå sörja och en odör som var helt outhärdlig spred sig i köket. Det luktade så starkt att jag var tvungen att springa ut i hallen och leta rätt på en halsduk, som jag virade runt huvudet och över näsa och mun. Jag öppnade alla fönster men det hjälpte inte mycket.

Jag kunde ju inte slänga det i soporna, för då skulle det fortsätta lukta. Jag kunde ju inte spola ner det i slasken för det var ju liksom bitar som jag skulle ha fått ta hand om i varje fall. I toaletten vågade jag inte heller spola ner det då det var skal som jag inte var säker på skulle gå ner.

Så jag tar den där skålen (tack och lov att den låg i den) och rusade ut till stora vägen vid skogbynet och hälde ut. Jag hade plastpåsar på händerna, tog löv och gräs och torkade ur skålen.

Sedan slängde jag påsarna i stora sopbehållarn ute på garageuppfarten och gick in och diskade ur skålen.

En hemsk upplevelse som jag aldrig glömmer. Det slår alla hockey trunkar, tonårsfötter eller något annat du kan komma på. Det stack i ögonen och jag höll på att få upp frukosten.

Så ett råd till er alla där ute. Låt inte ett hårdkokt ägg ligga månader framme i solen, för det är inte en trevlig upplevelse.

Något som luktar betydligt bättre är mitt nya te jag köpt hos Kahls i Stinsen som ska lägga ner. Masala Chai, vilket underbart te. Det doftar gott och det smakar ljuvligt. Skönt att varva ner med en kopp te efter en sen basketträning.

Dagens träning innebar en hel del springa. Dels för att vi var sena upp och dels för att vi gjorde den där ruskigt jobbiga övningen, där vi spelar 3 mot 3 och den som avslutar anfallet (skjuter, är sist på när bollen går ut eller försvarare snor bollen) springer ner i ena hörnet innan man får springa ikapp och spela försvar.

Jag kände mig illamående mer än en gång. Men jag kunde höra mig själv i mitt huvud vad jag säger till mina tjejer som jag tränar. Försten att kräkas vinner. Så det var bara att kämpa vidare. Det blir inte mycket pauser, men när det blir det så återhämtar jag mig fort. Så det bara är att köra på igen.

Ledigt imorgon, då ska jag se till att få undan en hel del måsten.

Idag skulle jag delta i min första gruppträning på jobbet. Jag förberedde hemma genom att packa väskan och var helt inställd på att köra ett hårt fyspass efter jobbet tillsammans med en massa härliga kollegor. Nu skulle bara kämparandan infinna sig.

På väg till jobbet var det värre med köerna än vanligt så jag fick slänga in väskorna för att sedan springa ner till gymmet och få mina 20 minuters massage. Precis vad jag behövde då jag lyckats stelna till i höger axel. Det kändes något bättre efter men skulle behöva ha en längre massagetid. Därför bokade jag in mig hos massören på måndag på henns mottagning.  

När arbetsdagen var slut slank jag ner till gymmet och bytte om tillsammans med alla andra som skulle delta. Ett glatt gäng som ville svettas tillsammans.

Jessika gick igenom alla övningar som vi skuller göra och första varvet skulle vara ett uppvärmningsvarv, vilket jag blev varse att det inte gällde mig. Jag skulle köra hårt från början.

Första varvet körde vi 60 sekunder och andra varvet 30 sekunder för att kunna ta i lite till. Men det var just det. Jag var så otaggad idag. Jag gjorde övningarna som man skulle, men det där fighting spirit känslan var inte där på samma sätt som det brukar. Det var föst när Jessika kom fram och drev mig framåt. Men däremellan ville bara inte kroppen köra järnet (eller snarare huvudet). Det var ändå ett bra pass, men hade känslan infunnit sig hade jag kunnat ta i mer på några av övningarna.

Övning 1: Hopprep

Övning 2: Box på säck (varv 2 mot mitsarna Jessika höll i)

Övning 3: Händer i änden av bänk och hoppa över fram och tillbaka

Övning 4: Upphopp

Övning 5: Kruma magen med viktmotstånd

Övning 6: Liggandes på rygg föra medicinboll över huvudet och sätta sig upp och föra bollen mellan fötterna och sedan tillbak.

Övning 7: Cykel/cross trainer

Övning 8: Maghjul (stå på knä och med stabil bål dra fram hjulet så man blir raklång, fram och tillbaka)

Övning 9: Pilatesboll - Lyft höft föra gymbollen fram och tillbaka med fötterna.

Övning 9 var inte helt lätt då jag har träningsvärk i baksida lår och mjölksyran infann sig snabbt. Men jag härdade ut.

När vi kört vårt andra varv körde vi lite magövningar på golvet.

När passet var över tänkte jag att jag skulle ge mig på de där 100 burpeesarna. Men jag gjorde inte mer än 1-12 stycken så kände jag att jag var alldeles för otaggad för att klara det. Jag hade blivit själv i gymmet och jag hade inte egen motivation att klara det. Gjorde några försök på andra övningar, men det blev inte så mycket av det.

Efter att jag känt efter så tänkte jag att den träning jag utfört fick räcka. Ingen idé om man inte är taggad.

Så jag duschade, åkte hem och lagade middag istället. På vägen hem kände jag att träningen trots allt hade tagit. Jag var trött i musklerna. Jag hade genomfört passet utan att var på topp.

Till middag blev det en omelett och en grönsallad.

Omeletten gjorde jag på 8 ägg och 400g kokosmjölk. Sen proppade jag den med bacon, lök, champinjoner, tomat och mozzarella.

Om alla dagar innehåller en röd tråd skulle man kunna säga att dagens röda tråd är utseende. Kalla det vad du vill, utseendefixering, vårdat yttre eller ytlig. Jag hade flera konversationer idag som handlade om just utseende.

På jobbet stod jag och en kollega och pratade om vilken betydelse utseendet har. Med risk för att trampa någon på tårna eller göra någon upprörd så vill jag bara förtydliga att detta handlar om vad jag tycker. Jag är övertygad om att det finns andra som är av annan åsikt.

Men utseendet spelar ganska stor roll om vi attraheras av någon. Det betyder inte att alla måste vara modeller och att det bara är "snygga som får välja och resten får ta avskrapet". Dels så går åsikterna isär om vad som är snyggt och dels så säger utseendet oss olika saker.

Vi alla gör en bedömning när vi möter människor utifrån hur de ser ut. Vad säger en man man dig som bär kostym och vad säger en med baggystil?

Eftersom att jag själv tränar mycket tror jag att någon som är överviktig inte skulle tilltala mig alls. Visst kan motsatser attrahera, men på något sätt måste ju livssstilarna funka ihop. En som vill ha ett stillasittande liv passar inte mig. Sen betyder inte att alla vältränade passar, det finns en hel del andra egenskaper som måste passa. Men den första bedömningen vi gör är utseendet. Biologiskt, stil och kroppsspråk. Allt detta scannar vi alla av oavsett om det rör sig om en potentiell kärlekspartner eller affärspartner.

Till kvällen åkte jag till basketträningen. Som i förra veckan avslutade vi med fys. Idag körde vi ben igen. Benen var ganska stumma och jag kände att mjölksyran strömmade till tidigare än förra fyspasset och fötterna är lika trötta som förra gången.  Jag började jogga ner för att minimera risken för träningsvärk. Plötsligt fick några av tjejerna för sig att springa en idioten, och självklart hakade jag på. Den här gången kom jag inte först. Benen var alldeles för stumma. Sen satte vi oss och stretchade tillsammans. Då plockades den röda tråden upp igen.

Tjejerna började prata om bröstoperationer. Någon som en av tjejerna känner är 20 år och har gjort en bröstförstoringsoperation. Här var jag mer åskådare än deltagare. De var väldigt överens om att 20 år var för ungt och onödigt. De kunde förstå att "någon som är gamal" gör det. En blick mot mig och lite fundering på hur jag skulle reagera. Jag är ju ganska mycket äldre än de och de kom nog på sig att min ålder är nog vad de skulle betrakta som "gammal" samtidigt som de ofta glömmer hur gammal jag är.

Sen gick snacket över på när man kan betrakta brösten som "hängtuttar", och i omklädningsrummet körde en av tjejerna "penntestet". Det var rätt kul att lyssna på dessa unga tjejer (som alla är mellan 19-20) och deras tankar kring kroppen.

På vägen hem fick jag en medpassagerare och då ställde hon frågan till mig, om varför jag tränar. Är det för att må bra eller för att bli snygg?

Jag svarade att det var för att må bra och för att det är roligt, något jag trivs med att göra. Jag får ju utlopp för trävlingsmänniska i mig. "Så du gör det inte för att vara snygg då?"

Det får man på köpet, svarade jag och garvade.

Det har varit en fantastisk helg med underbart väder och som lockar till rörelse. Man vill bara ut och njuta av solen på alla tänkbara sätt. Att lägga sig flera timmar och pressa är inte min melodi. Jag vill att det ska hända saker.

Jag gick upp ganska tidigt för att vara helg och ledig på lördagsmorgon. Det var dags för den årliga familjedagen på Skansen, där företaget jag arbetar på bjuder på en heldag. Alltid lika uppskattat av alla kollegor.

Att gå på Skansen kan vara ett rejält träningspass. Redan när man kommer innan för grindarna och tagit sig upp för första trappan, kommer en rejäl backe.

Denna backe fick jag springa ner för och ta mig upp för ytterligare en gång när jag fick ta mig ner till Entrén för att släppa in en eftersläntare till sällskapet.

Att jaga barn kan också betraktas som en form av träning. Gymmen letar ju ständigt efter nya inslag och idéer för nya pass. Det är nog bara en tidsfråga innan vi kan läsa om "Barnjakt" i progamutbudet.

Jag var väldigt mör efter den här dagen på Skansen. Konstant på fötter utom en kortis när vi åt och gassande sol som gjorde att man längtade efter skuggan. Tur att jag blev bjuden på middag. Efter maten tog jag en skön dusch och sen råkade det bli en liten rosétur med en go vän. Men jag såg till att det inte blev allt för sent då jag skulle upp och förbereda kalaset för min dotter.

Lustigt hur orken bara svingar upp när man lägger fokus på något. Jag var redo för sängen, men när min vän hörde av sig var tröttheten som bortblåst. Har man verkligen varit trött från början då kan man undra, eller är det en inbillning?

Söndag morgon och en massa förberedelser för kalaset. Städa, handla och pynta. Jag hade dels pga tidsbrist och dels på upplevd trötthet, inte gjort något nyttigare alternativ. Dotter hade önskat en glasspyramid, så det fick det bli, dekorerad med fruktsallad (får väl stå för det nyttiga i fikat)

När alla gratulanter hade lämnat kalaset, bestämde jag mig för att ta en löparrunda. Jag satte på mig löparkläder och placerade mig i soffan en stund, då jag var tvungen att vänta in min dotter som gett sig ut.

Medan jag satt där i soffan i mina löparkläder och stirrade på dumburken kom tröttheten över mig. Det var näst intill omöjligt att hålla ögonen öppna. När en blinkning tog lite längre tid än vanligt frågade sonen om inte jag skulle ge mig ut och springa. Jooo! tänkte jag.Dottern hade kommit tillbaka så jag trotsade tröttheten och reste mig bara. Här skulle det springas.

Medan jag letade hörlurar och hållare för mobilen kände jag hur jag blev allt piggare. Sen när jag skulle påbörja min löparrunda var det inget som helst motstånd.

Var lite tveksam till den planerade 9,5 km rundan, men när jag väl hade bestämt mig för att köra var det inga som helst problem. En lugn runda på 5:35tempo. Det gick hur bra som helst och jag tror att jag höll ett ganska jämnt tempo hela passet.

Innan jag hoppade i duschen förberedde jag grillen för att spara tid. När jag kommit ut och klätt mig grillade jag. Vart hade den där nästan-somna-i-soffan-tröttheten tagit vägen? Saknar den inte för då hade det inte blivit min hemagjorda potatissallad, grillad majs och ljuvligt grillade fläskfilé. Jag är bara lite nyfiken. Skönt att ha vunnit över tröttheten.