Att ha rätt utrustning kan vara avgörande för goda resultat och för en bra upplevelse. Jag har nu åkt en längre bilresa och det är ju förödande för min ischias och med en generellt spännd kropp behöver man vara lite förutseende för att inte förrvärra.

När jag åker bil och ska sova kan jag få så ruskigt ont i nacken då man ligger i fel ställning. När kroppen slappnar av och ramlar ur sitt bekväma läge. För ett tag sen köpte jag ett set med nackkudde och ögonmask, och det har varit fantastiskt. Man kan slappna av och huvudet"ramlar" inte fel. Ögonmasken håller gatubelysning och andra lyktors ljus bort så man inte störs.

Resan gick till Stöten i Sälen för att åka lite utför under en långweekend. Att välja pjäxor för mig har alltid varit ett svettigt jobb. Detta för att jag är ganska bred på framdelen av foten och smal baktill. En sk Hallux Valgus. Därför har det varit svårt att hitta ett par pjäxor som inte glappar och inte gör ont och klämmer ihop foten allt för mycket.

Men idag fick jag rätt pjäxor på första försöket. Jar var så imponerad. Killen i skiduthyrningen sa att han "fuskat" för att han nyligen haft en gäst som hade sa att hon hade samma problem. Har inte velat lägga pengar på att gjuta och forma ett par pjäxor då jag bara äker en weekend om året. Så det var ren lycka att hitta ett par pjäxor som inte hindrar mig från att ta mig fram och dessutom på första försöket. Dessa ska jag lägga på minnet till nästa år.

Första dagens åk har varit en fröjd jämfört med tidigare år. I varje fall när det kommer till fötterna. Men idag var det blåsigt och det snöade. Inte jätteskönt när vinden letade sig in vid halsen. Jag frös en aning när jag äntligen fick komma in i värmen och äta lunch. Dålig sömn gjorde att jag nästa somnade vid bordet. Men när jag väl bestämde mig för att ge mig ut och åka igen så kom krafterna tillbaka. Jag såg sedan till att vara ordentligt klädd för vinterblåst, bla täcka för halsen.

Sen var det riktigt skönt att ge sig ut i backen, trots att det blåste så att jag fick is på skidglasögonen.

Nu ska jag bara försöka få i mig lite mat sen blir det sängen för att komma ihapp med sömnen.

#Långresa #Skidresa #Vinter #Snålblåst

Hur lugn blir man egentligen av att någon säger åt en att man ska ta det lugnt? Kan man bli lugn på kommando? Min erfarenhet är att olika saker gör olika personer lugna. Men ändå får man uppmaningar av människor att göra på det ena eller det andra sättet. Vad är det som gör dig lugn?

Att ha mycket att göra behöver inte innebära stress i sig. Det är snarare att inte räcka till. Känslan av brist på kontroll. Och visst ökar risken för brist på kontroll om man har mycket att göra. Men få saker är så stressande som när det sätts käppar i hjulen för den planering man har för att just ha kontroll.

Många, i all välmening, säger åt en att ta det lugnt. Man kan få råd om allt ifrån att man ska sätta sig ner i soffan till att man ska hoppa över vissa saker som man har inplanerat.

Oavsett om man tycker om det man gör eller om det är viktigt för en eller inte så behöver man återhämtning. Så tanken är inte helt fel från alla dessa uppmanare. Men det som många missar är att de utgår ifrån sig själva vad som strssar och vad som är lugnande och återhämtning.

Återhämtning handlar om att göra något som känns lustfyllt och kravlöst. Sådant som inte tar en massa energi utan snarare ger energi. Och det är olika från människa till människa. Alla tycker inte om samma saker och vissa kan bli stressade av en sak som ger en annan lugn och återhämtning.

Om jag har mycket som ska göras kan jag inte sätta mig i soffan och strunta i det som ska göras. Jag kan då gå från inte stressad till att sitta som på nålar av stress. Skulle jag bara få göra som jag planerat så finner jag ro.

Kollegor kan av ren välmening säga att man inte ska sitta för länge om man sitter kvar efter dagens slut. Men jag kan åka hem med ro om jag får vissa saker gjorda, eller i varje fall får planera in när det ska göras.

Andra kan säga åt mig att jag hoppa över ett träningspass, eller att jag ska kräva av mina lagkamrater att acceptera att jag inte kommer på träning eller match. Men det som dessa personer inte förstår är att de ber mig att avstå från min återhämtning. Det är genom träningen som jag samlar energi. Och det är inte bara det att det är hälsosamt att träna som det är positivt för mig. Jag känner lust i träningen. För mig är det inte ett nödvändigt ont eller dåligt samvete som skapar stress.

För mig är träningen ett sätt att få vara i nuet och för tillfället att släppa tankarna på det som knaprar av min tid. Jag känner glädje i träning och match som gör att jag mår bra. Det är mitt sätt att vila och finna ro. Hårt arbete ger ett lugnt inre.

Om du vill hjälpa någon att stressa ner:

Ge inte kommandon om vad som måste göras.

Ta reda på vad som den personen känner som lustfyllt och kravlöst.

Fråga om det är något du kan hjälpa till med för att minska på antalet måsten.

Ta reda på om det är något som inte är uppgifter som ligger och stressar

Kom med förslag om hur man fångar upp "lösa trådar" där din vän känner sig osäker på hur det ska lösas och hjälp till med struktur. Viktigt är att din vän får känna att hen har kontrollen och får bestämma själv och att du kommer med din syn som förslag.

#InnerPeace #FinnaLugnRO #StressaAv #Återhämtning #Stress #Stresshantering

Idag var det en utmaning att genomföra både egen träning och coacha tjejernas träning. Jag fegade ur under övningarna och höll tillbaka istället för att köra på. Det var så svårt att släppa tankarna på det som gjorde så ont.

Jag kom inte iväg från jobbet när jag önskade idag och det var en del köer, vilket gjorde att jag fick väldigt kort med tid att laga mat och äta. Säkert det som gjorde att jag var lite ouppmärksam och lyckades få het olja att stänka upp på mitt lillfinger. Det brände till rejält och jag slängde mig under vattenkranen med iskallt vatten.

Jag kände att jag inte alls hade tid med det där. Men det gjorde ju ont bara sekunderna jag lämnade vattenstrålen. Så jag fortsatte att laga mat och gick tillbaka till vattenstrålen så fort smärtan blev outhärdlig.

För att kunna fortsätta med maten och för att kunna få i mig maten så tog jag fram isbitar från frysen och tejpade fast på fingret med sporttejp. Den smälte ju ganska snabbt men vattnet höll sig kvar ett tag och kylde på bra. Jag ringde till tränaren som har träningen innan mina tjejer och bad honom att köra igång tjejerna så skulle jag komma så fort jag bara kunde. Tejpade en ny isbit på fingret och gav mig iväg. Isbiten tinade alldels för fort och när vattnet runnit bort så var smärtan grym. Försökte hålla ut men tillslut tog jag fram min inovativa sida och drog ner sidorutan och höll ut fingret utanför. Det var som en befrielse. Kallt ute och snöblandat regn som slog mot fingret.

Efter bilfärden kändes det rätt ok en stund. Men efter ett tag gick jag ut och plockade snö och la i en plastpåse som jag körde ner fingret i. Det var inte helt lätt att visa övningarna, men tjejerna fattade snabbt vad de skulle göra i varje fall.

Sen kom min egna träning. Jag blötte en bit näsduk i snövattnet och lindade runt fingret med sporttejp. Men fingret plågade mig. Det höll mig tillbaka och gjorde att jag inte alls kunde köra på. Tanken på mitt brända finger fanns där hela tiden och när jag blev varm blev även fingret det.

Mot slutet så gick det lite bättre. Jag tejpade bara sporttejp utan massa annat för försökte släppa tanken på fingret och då kände jag att jag var lite mer med i matchen.

Under hemfärden körde jag ut fingret igen och det var en himelsk känsla där smärtan var som bortblåst. Sen blev det faktiskt bättre. Det var lite svårt att duscha men sen avtog smärtan och jag tror nog att det kommer att kännas bättre imorgon.

#Brännskada #BrändPåHetOlja #FaraVidMatlagning #Basket #BränntFinger #Ajaj #KylaVidBrännskada

Mina muskler är stela. Min rygg känns inte alls på topp och igår efter matchen så kände jag verkligen hur jag tagit några steg bakåt istället för framåt mot min skadefria kropp.Otroligt deprimerande och jag kände att jag behövde göra något åt saken.

Enligt min planering så ska jag springa 3 gånger i veckan. 3 något lättare pass bara för att sakta men säkert komma in i löpningen igen. Men tydligen har det gått lite för fort fram i varje fall då jag nu har ont. Jag har otroligt spända muskler. Bestämde mig därför för att låta kroppen vila idag, trots att det skulle leda till att jag bara genomfört 2 pass den här veckan. Men nu gäller det  att få ordning på kroppen framför att hålla disciplinen.

Passade på att städa hemma, vilket brukar vara något jag prioriterar ned. Ganska skönt att äntliten ta tag i lita hushållsarbete. Eller snarare få det gjort.

Sen tog jag en promenad ner till centrum när jag skulle hämta ut ett paket bara för att få röra lite på mig. I centrum mötte jag ett par vänner som jag satt och fikade med.

Efter promenaden hem sen så la jag in ett pass med stetching och en omgång med min foam roller. Och då könde jag verkligen av att jag var stel. Och då inte bara på de ställen jag visste från början.

Utöver baksida lår som jag varit spännd i sen ett år tillbaka, hade även framsida blivit så hård att jag nästan började gråta när jag drog det över rollern.

Vaderna är väl lite konstant stela. Det hör liksom till för en löparare. Men att jag hade så stela muskler i smalbenen och i sidan hade jag ingen aning om förrän nu. Utsida lår vågade jag inte ens ge mig på idag. Det får jag göra när jag mjuknat upp lite. Får köra lite "snällmassage" först.

Ett bra tidsfördriv medan man kollar TV. För att bara sitta still i soffan är förödande för mig just nu när jag ska få ordning på rygg och ben.

Drog öven ett par rull över ryggen. Högersidan är stel som en fiolsträng. Det här är inte skön massage men välbehövlig.

#Stelamuskler #Foamroller #Självmassage #Lårmuskler #Massagesmärta #MotSkadefriKropp #SmärtsamMassage

Jag har läst om dessa frön första gången när jag läste boken "Born to run". Därefter har jag kunnat läsa om dom i bloggar och träningstidningar. Men även hört folk omkring mig prata om just den här puddingen i olika varianter.

I boken "Born to run" så hyllades chiafröna för dess effekter. De innehåller massor av omega3, mineraler och kalcium. Och första gången jag använde dom gjorde jag precis som i boken. Blandade med vatten, lime och lite honung.

Fröna blev som grodyngel, lite geléiga, men ganska gott i varje fall.

Sen har jag läst i många bloggar om Chiapudding, men det har liksom inte blivit av. Problemet är ju att man måste förbereda dagen innan. Väldigt enkelt, men kräver ändå lite planering.

Så igår kväll plandade jag chiafrön(2,5msk), mandelmjölk(2dl) och vaniljpulver(1tsk).

Så i morse var det dags för provsmakningen. Som i alla bloggar och recept jag läst så toppade jag med bär men la även till lite valnötter.

Själva puddingen i sig var ganska smaklös. Jag skulle nog vilja ha en uns salt med. Men med bären blev det ganska gott. Jag kommer nog att ge det en chans till men variera den lite.

#Chiapudding #Chiafrön #Recept #Hälsopudding

Det finns tillfällen då man helt enkelt får lägga känseln åt sidan. Fokusera och bara köra på. Igår kände jag av min skada mer än vad jag gjort på ett bra tag. Även ryggen har börjat säga ifrån en del. Men idag var det match och då är det bara att glömma en klagande kropp.

Jag tänkte först att jag skulle komma upp hyfsat tidigt så att jag skulle kunna städa, fixa och få igång kroppen ordentligt då kroppen stelnat till. Men jag kom inte upp förrän halv nio. Kanske var det bara tanken på att städa som fick mig så trött.

Fick till slut bara bestämma mig för att kliva upp. Och då gjorde jag mig en rejäl frukost som jag skulle kunna stå mig på fram till match. Äppelgröt med kanel är given.

Stekte ägg till mackan och skar upp en halva grapefrukt som jag äter med sked.

Efter frukosten så var det inte tal om att vara trött, seg eller stel. Packa ihop väskan och ila iväg till matchen i Vällingby.

Under uppvärmningen försökte jag tänka extra mycket på höft och rygg. Bli lite mjukare för att förhindra smärta under match när det gäller. Ur den synpunkten gick det bra. Så länge jag var i rörelse kände jag varken av ben eller rygg, men så fort jag hamnade på bänken eller var stillastående klagade kroppen.

Tänk bara vad tanken kan få en att göra. Bestämmer man säg för att köra så kör man bara utan att fundera så mycket på alla hinder. Då kan ban åstadkomma ganska mycket, trots att hindren finns där.

Vi spelade rätt bra, men gjorde alldeles för mycket slarv och panikpassar och skott. Det gjorde att vi förlorade med 3 poäng, 74-71. Vi var få spelare men hade chans att ta hem matchen i varje fall.

Efter matchen skyndade jag hem till min bror för att fira hans dotter. Och då började värken i ben och rygg att träda fram. Kanske dags för ett besök hos sjukgymnasten igen.

#Smärta #Basketmatch #Uppladdning #Äppelgröt #Frukost #KörBaraKör #Ischias

I morse vaknade jag före klockan ringde. Då är det ingen idé att försöka somna om då det skapar mer trötthet än för nytta. Så jag bestämde mig för att göra lite nytta med den extratid jag fått istället för att sova bort den.

Jag klev upp och packade väskan inför färden mot jobbet. Men jag packade ävne löparskorna och lite frukost att äta efter min morgonträning. Det är fredag och dessutom mycket tidigare än vad jag brukar åka. Vilket betyder att trafiken flyter på bra.

Jag drog bara på mig lite kläder. Ingen dusch,sminkning eller allat fix. Bara ut i bilen med mina väskor och åka till jobbet. När jag kom till jobbet drog jag igång datorn och så gick jag ner i gymmet. För en gångs skull hade jag lite sällskap på morgonen. Men som tur var så lyfte han skrot så bandet var ledigt.

Började med att promenera ett par minuter innan jag drog igång bandet.

Det gick bra, men det kändes i höften. Lite av den smärta som jag trodde var helt borta börjar komma krypande igen. Ruskigt tråkigt om det tar fart igen. Det gjorde mig lite smått deprimerad idag.

Men med mycket som pockar på så fick jag glömma det för en stund och bara köra på med allt som var tvunget att hinnas med.

Jag skyndade till baskethallen efter jobbet. Vi var endast 3 stycken så vi körde mycket skott. Det gick faktiskt förvånadsvärt bra. Trots den stelhet som kommit över min kropp.

Men nu känner jag av lite i ryggen, Hoppas verkligen att det kommer att kännas bättre imorgon då vi ska spela match. Jag får nog se till att kliva upp skpligt tidigt så att jag får igång kroppen ordentligt till matchstart.

En stressig tid när man har mycket att göra så gäller det att ha fokus på det som ska göras. Vilken ordning det ska göras och hur viktigt det är för att göra bra prioriteringar. Sen är det bara att nöta på och bocka av grej efter grej.

Med massor att göra och med känslan att inte riktigt veta i vilken ände man ska börja så började jag göra upp en plan för dagen. Jag funderade på vad jag inte hunnit med dagen innan och vad jag var tvungen att få färdigt. När jag var på det klara med vad jag skulle göra så pluggade jag igen öronen med lite musik för att inte bli distraherad av allt runt omkring mig. Kollegor som pratar, skrattar, kommer och frågar saker och alla andra ljus om förekommer på ett kontor.

Totalt fängslad av vad jag höll på med glömde jag tid och rum. Jag upptäckte inte ens att det blev lunchdags. Jag brukar sitta och spana in klockan annars timman inne och längta till lunch. Nu blev jag nästan "väckt".

Min dotter fick i uppdrag att hålla i träningen idag då jag totalt glömt bort att ordna med en ersättare då min vanliga "vikarie" inte kunde. Som vanligt var hon sen men det hade gått bra fick jag veta sen.

Själv åkte jag till Långholmen för att bli dömd i domstol för att inte följa våra säkerhetsregler på jobbet, sitta i fängelse och jobba för en frigivning trots livstidsdom. Det hela var ett tävlingsmoment som skulle lösas lagvis innan vi belönades med middag.

Först fick vi veta att vi var dömda till livstid för att inte följa företagets säkerhetsregler. Backa in i parkeringsfickan, hålla i räcket när vi går i trappan och hygienreglerna på toaletten. Någor hård dom kan tyckas med tanke på att jag endast bryter mot trappräckereglen på jobbet. Anledningen är min "bacillskräck". Jag vill inte hålla där alla andra håller.

Vi fick ett gäng olika uppdrag att göra under vår "fängelsetid". Bla hitta på en kampsång, göra squats, armhävningar, bygga pyramid och mycket mer. Men i slutänden skulle vi få ihop pengar för att betala för vår frigivning. Vi fick en del uppdrag som att frigöra en lagkamrat, råna en värdetransport (vad nu en värdetransport skulle göra inne på ett fängelse), Spela roulette och Back Jack. Sen kunde vi samla stilpoäng. Och vårt lag som var kallat "tjallarna" fick lite extrapoints av att skvallra på såväl plitar som andra fångar. Allt behövde inte vara helt sant men gärna kul.

När alla var klara fick vi gå till domarn och redovisa våra "kap" och muta oss ur fängelset. Sen belönades vi med middag. Under middagen annonserades det att mitt lag vunnit.

En kul grej att göra med kollegorna. Ingen träning idag, utan jag får spara löpningen till imorgon.

#Fängslad #Personalvård #Middag #Plitar #Fångar #Fängelsetid #AW #Personalklubben