Nu har jag jag äntligen klarat av UTMANINGEN. Sedan 5 april har jag kämpat med att få till 12 olika pass på Friskis och idag klarade jag det sista passet. En gyminstruktör visade mig runt och hjälpte mig att lägga upp ett träningsprogram för att klara av mina mål.

När jag fick sista passet signerat av gyminstruktören Anna körde jag igenom programmet som jag fått innan jag lämnade in kortet med mina prestationer i UTMANINGEN. Fick då höra att det hade passerat 100 pers som deltagit i UTMANINGEN. Så det är inte bara att kassera in vinnsten. Oddsen minstar ju fler som lämnar in. Men ingen skulle få gå lottlös i varje dall sa de. Det är fortfarande hemligt vad det är man kan vinna.

Nu när detta är över måste jag börja planera igen vilka pass jag ska gå. Det som jag möjligen kommer att fortsätta med som jag inte kört tidigare är löpningen. Jag ska försöka få till ett pass där de pratar löparteknik. Sen finns det ju fortfarande pass som jag inte kört än eftersom att de fanns som alternativ till de pass jag kört.

Men dagens pass då. Vi började med att prata lite om vad jag ville få ut av min träning. Jag berättade om mina mål som 45 minuter på milen och att klara en chin. Sen berättade jag att gymträning egentligen inte är min favoritsysselsättning. Men att det kan bli lite roligare om man får ett program att följa. Detta blev mitt program:

Den första övningen är för att stärka löparbenen. Mycket vad och baksida lår. I den här maskinen sätter jag stången i midjan och med viktmotstånd springer framåt helt enkelt. Några som såg mig köra övningen sen på egen hand blev tydligen inspirerade. Detta var något som min intruktör hittade på bara för mig. :)

Boxhopp som är övning nummer 2 är helt enkelt att hoppa jämfota upp på dessa 2 stepup brädor. Till att börja med en hög och en låg. Kan utöka sen med att ha 2 höga när jag blir riktigt spänstig. ;-)

Knäböj Smith är knäböj med skivstång helt enkelt fast den är i spår som gör det hela lite stadigare och man har möjlighet att köra tyngre då säkerheten finns med spärrar om det blir för tungt.

I samma maskin ska jag köra utfallssteg med vikter då.

Sedan har vi maskinen som ska hjälpa mig att klara av mitt mål, att klara en chin. Här sätter man inget motstånd, utan man anger hur mycket hjälp man vill ha. Ju högre vikt, desto mer hjälp.

Jag skulle variera mig med att köra Pullups ibland. I samma maskin med samma princip ska jag köra dips. Och det kan jag behöva minsann.

Nästa övning, rodd är inget konstigare en en vanlig roddmaskin. Och bröspress är som typ bänkpress fast med hantel i vardera hand. Jag kommer börja med 6kg i varje hand.

Sedan fick jag mig ett par övningar i TRX-band. Jag trodde att jag faktiskt hade bålstyrka. Oj vad fel jag hade. Satan i gatan vad jobbigt det var.

I dessa band skulle jag köra in fötterna och sedan ställa mig i planka med händerna i golvet. Sedan ska jag dra fötterna mot händerna och upp med rumpan i vädret i pik som hon sa.

Nästa TRX-övning som jag kunde alternera med var att dra ett ben i taget, så det blev lite som löparsteg.

Och så till sist magrotation med en kettlebell. För att göra det hela lite jobbigare kunde jag dra ut vikten från kroppen så jag får raka armar. Det tuffade till det vill jag lova.

Anna sa till mig att jag inte behövde köra alla övningar varje pass, utan att jag kunde alternera vissa övningar och att jag inte skulle börja med samma varje gång. Det viktiga var att avsluta med magövningarna eftersom att man använder magmusklerna som stödmuskler i princip alla övningar och då får de itne vara helt slutkörda.

Sedan skulle jag tänka på att jag skulle köra en tryckövning efter en dragövning.

Benövningarna kan jag välja att köra explsivt eller tungt. Det vill säga att SMITH-övningarna är tunga medan hennes nypåhittade övning och upphopp på steupbrädorna är explosiva övningar.

Sedan kom vi till det här med streching. Hon verkar ha läst fakta baserat på samma forskning som jag. Streching tar inte bort någon träningsvärk och streching är bra där man behöver öka rörligheten. Istället för streching kan man jogga lite lätt för att inte blir för stum.

När hon var klar med mig och vi sagt hejdå körde jag ett varv med mina övningar. Jag valde de explosiva och jag körde helt enkelt uppifrån och ner. Som bålstabilitet körde jag "piken" i TRX-banden.

Jag tror faktiskt att det kan bli ganska kul. Det var roliga övningar hon gav mig. Så nu är det bara att planera in de här passen.

Jag läste om den nya hälsotrenden i DN igår. När det kommer till kost finns det många övertygelser och nu har det kommit en trend ifrån USA till Sverige. Det var efter en dokumentär i SVT som intresset ökade. #Leangains heter "dieten", och är den någonting att ha?

Jag läser i DN om den här nya #hälsotrenden som ska vara så revolutionerande. Fasta. Det måste vara den äldsta "dieten" som fortfarande existerar, även om det normalt är på religösa grunder.

Så här skriver de i faktarutan #fastan och #Leangains:

Med den amerikanska medtiden Leangains som Martin Berkhan har skapat, fastar man i 16 timmar och äter i 8. För kvinnor rekomenderas 14 timmars fasta till att börja med och att sedan utöka till 16 om det går bra.

Leangains går ut på att gå ned i fett och öka i muskler och styrka, varför den ska kombineras med träning 3-4  gånger i veckan.

Det finns flera varianter av periodisk fasta. Utöver Leangains finns till exempel  #varannandagsfastan , där man äter varannan dag och fastar varannan, #wariordieten där man fastar 20 timmar per dygn men tillåts äta små måltider bestående av frukt och grönt.

Jag har väldigt svårt för att ta till mig #dieter. Speciellt om det rör sig om väldigt mycket special. Det som gör mig mycket skeptisk till detta och många andra dieter är att man måste "vänja sig". Om kroppen säger ifrån så är det en signal om att det inte är rätt väg anser jag. Det är detsamma med de som säger att huvudvärk, trötthet mm som kan drabba de som hoppar på LCHF tex är för att kroppen inte vant sig.

Våra kroppar är anpassningsbara, men för att kroppen anpassat sig betyder det inte att det är rätt väg när kroppen sagt ifrån innan. Dessutom är det lätt att bli lite asocial när kosten måste anpassas i sociala sammanhang.

Det positiva är ju att motion omnämns som en del i framgången.

Om jag sedan går till mig själv. Hur blir jag när jag inte får äta? Jo jag blir grinig, jag tappar koncentrationen och har svårare att fokusera. Hur kan andra påstå att de mår bra av att fasta. Att det blir euforiska, höga och pigga?

Som vanligt är det just "gå ner i vikt" som omnämns mer än en gång. Klart du går ner i vikt om du svälter dig.

Detta är ingen trend jag hakar på. För min egen skull och för min omgivnings skull. Ät på fasta tider, ät varierat och tänk mycket färg samt laga maten från grunden. Det tror jag på. Nu ska jag äta frukost.

Gårdagen var full av skönhet och glamour, den här dagen var inte lika glamourös. Igår spenderade jag flera timmar på Top Model Eventet på Münchenbryggeriet som följdes av en kväll ute i svängen. Det gav lite sviter idag när jag fick ägna mig åt något helt annat är glitter och glamour.

Min svägerska och jag åkte in till Münchenbryggeriet för att gå på Top Model eventet. Först gick vi kollade lite på utställarna men ganska snabbt ställde vi oss i kön för att bli stylade. Det såg inte ut att vara så farligt lång kö,  men det tog galet lång tid. Efter 2 timmar gav vi upp då vi bedömde att det skulle ta säkert en timme till.

Efter lite shoping i montrarna ställde vi oss och kollade på modevisningen och artistuppträdande.

Showen startade med några schysta brudar som det tog ett bra tag att förstå att de inte var födda kvinnor. ;-)

Därefter kom Jonas Hallberg in och presenterade kollektionen som skulle visas på Catwalken. Här är ett smakprov på detta. Det var 2 män med i skaran och de hade tränat fram sina rutor kan man säga. ;-)

Artisterna var Kate Ryan och Robin Stjernberg.

Kvällen följdes att lite mindre hälsosam mat, kina. Fast man kan ju säga att det är hälsosamt för själen. :)

Ja, så hade vi dagens aktiviteter. Eftersom att jag ställt bilen hemma hos svägerskan fick jag och dottern ta bussen till friidrottens utmaning. Barnen skulle utmana sina föräldrar. Riktigt kul, då man inte gjort sådana här saker sedan man gick i mellanstadiet. :)

Efter det åkte vi och tog en fika hos lillebror och hans familj och hämtade bilen. Jag låg lite efter med mina måsten kan man säga så jag tog tag i det där tråkiga däckbytet. Inte alls lika glamouröst som igår. Och långt mer skitit. Men man får se det hela som träning. Lite Boot Camp kan man säga.

Det tar på krafterna att kånka däck, pumpa med domkraften och dra åt bultar. Men att dra loss bultarna var jag tvungen att ta stora starka sonen till hjälp. :)

Smärtan av träningsvärk har plågat mig i ett par dagar nu. Jag har upptäckt hur mycket trappar det finns i Stockholm och hur omstämdigt det kan vara att inte kunna gå i trappor. Men dag fyra känns det redan bättre.

Tisdagens aktivitet var garanterat starten för min enorma träningsvärk som jag haft i några dagar nu. Kände inte av det så mycket dagen efter när jag körde löpningen (Löpning cross). Men det var på torsdagen som jag fick känna på hur det är att vara delvis rörelsehindrad.

Jag skulle inte till kontoret direkt på morgonen utan skulle ut och röra mig på Stockholms gator. Galet många ställen som man måste gå ganska många omvägar om man inte ville gå i trappor. Nu kunde jag gå i trappor, det var bara väldigt plågsamt, så jag tog mig upp och ner för dessa trappor. För vissa ställen fanns det inte ens ett alternativ, inte ens med omväg. Eller som i Gullmarsplan ner till perongen är enda alternativet en hiss med frän urinlukt. Då känns smärtan bättre.

På fredagen fortsatte plågan. Det var lite jobbigt när jag skulle kliva av bussen, komma ner till pendeltågsperongen och när jag skulle gå nerför den långa backen från tåget. När jag sedan skulle hem fick jag skjuts av en kollega som tyckte synd om mig att jag hade så svårt att gå.

Idag känns det mycket bättre. Jag känner fortfarande av träningsvärken, men det är inte plågsamt att gå ner för trappor. Tog mig en liten morgonpromenad i morse som inkluderade att gå både uppför och nerför trappor och det kändes helt ok.

Jag är oerhört glad och tacksam att jag bara varit tillfälligt "rörelsehindrad". Är riktgit imponerad av er som lever med ert rörelsehinder varje dag och som inte har det temporärt. Stockholm kan helt klart bli bättre med framkomligheten för er.

Jag har hållit rätt högt tempo den senaste tiden. Inte bara gällande träningen, utan bara att det hänt väldigt mycket. Antar att det som utlöste min migrän. Det är nog nu som kroppen säger till mig att det är dags att återhämta sig lite.

Det är dag tre sedan värstingpasset, dag två sedan löppasset och en dag efter skivstångspasset. Du kan tro att träningsvärken nästan tar kål på mig. Det är dags att ta det lite lungt, idag i varje fall.

Jag har har fått lite mat i magen och har satt mig i soffan och här tänker jag bli sittande resten av kvällen.

Men för att klara av att sitta still här utan att det börjar krypa i kroppen, behövs en film, en kopp te och ett par gosiga barn. :) Nu är det återhämtning som gäller.

Faktum är att jag faktiskt ställde mig den frågan idag. En aning stel igår efter ett hårt HIT-pass dagen innan, så gav jag mig på ett löppass med styrkeövningar som påminde om rörelser från passet dagen innan. Och idag... ja då var jag helspänd.

Jag vaknade med ben som värkte ordentligt mycket när jag försökte ta mig ner för trappan. Självklart gick jag upp och ner många gånger, för jag glömde såklart en massa saker på övervåningen. Upp var inga problem, det var ner som var en fruktansvärd plåga.

Träningsvärk av den här kalibern har jag inte haft på många år.

Jag tänkte att jag skulle fuska lite med det här med att alltid gå i trappor för att vara lite snäll mot mig själv. Jag har aldrig tidigare reflekterat över detta, men Stockholm är fyllt med trappor, och som också är det enda alternativet att ta sig ner för. Varje steg var en smärtsam upplevelse.

NEJ! TRÄNINGSVÄRK ÄR INTE SKÖNT!

Men jag trog mig igenom hela dagen och överlevde. Funderade många gånger på hur det skulle gå med träningspasset till kvällen. Men det är här som jag funderar på hur galen jag egentligen är. Det var aldrig några tveksamheter om jag skulle genpmföra passet eller inte. Det skulle inte finnas fler tillfällen att köra skivstång intervall innan sista april. Men det var inte det som gjorde det tveklöst att jag skulle utföra passet. Jag hade bokat det och var inställd sedan länge på att köra det här passet.

När jag kom hem gjorde jag en lax- och räkwok för att ladda upp inför passet. Massa protein och massa antioxidanter och nyttiga fetter. Och så gott också såklart.

I den här färgsprakande pannan hade jag:

2 hackade vitlöksklyftor

1 strimlad chili

2 dl strimlad vitkål

1 strimlad gul lök

130 g lax skuren i bitar

7 dl pasta

3 dl färdigskalade räkor

1 gul paprika skuren i tärningar

2 små avocados skuren i tärningar

3 msk tamarisoya

Salt och citronpeppar

1 näve machesallad

Stek först vitlök, chili, vitkål och lök. Tillsätt sedan laxen och färdigkokt pasta. Salta och peppra. Därefter lägger du i paprika och avocado. Slå över soyan och räkorna. När allt blivit varmt blandas salladen ner.

Idag tog jag bilen ner till Friskis eftersom att jag inte klarade av att gå så fort och skulle inte hinna den där kvarten innan passet börjar. Jag pressade mig upp för trappan upp till Friskis medan jag tänkte, ja ja skivstång är ju mest armar.

Så FEL jag hade. Det är sjuuukt mycket ben. Det är inget jag tänkt på tidigare, men när varje rörelse som involverar benen gör sig påmind så har man koll på att det är mååååånga benövningar. Mjölksyran infann sig snabbt i varje rörelse där benen fick jobba.

Är jag galen om jag genomför ett träningspass trots den enorma träningsvärk jag har?  Men jag känner mig nöjd efter. Jag har klarat av ytterligare ett pass, då jag har bara ett pass kvar i UTMANINGEN. Och jag måste säga att det känns lite bättre i benen.

Jag trodde aldrig att jag skulle sätta ett och samma inlägg under "Jag testar" och "löpning". Men den här UTMANINGEN som jag är med i tar mig till nya träningsformer. Och idag var det dags för löpning.

Med en redig träningsvärk från HIT-träningen igår och en stor del av dagen tillbringad i bilen idag, var jag en aning stel när jag kom fram till Friskis. Men det var bara att köra. Jag skulle prova på passet "Löpning, Cross".

Vilket var ett annorlunda löppass mot vad jag någonsin tränat. Jag har aldrig sprungit i grupp på det här sättet och jag har aldrig lagt in så mycket styrkeövningar mitt i passet. Såhär beskriver Friskis passet:

Passet var ganska lätt konditionsmässigt, men vissa styrkeövningar var riktigt jobbiga. Men vid andra joggsträckan utmanade Friskisledaren mig. Han bad mig springa bakåt och till jag hamnade sist och sedan vända om och ställa mig först. Detta fick jag göra 2 gånger så det blev som en intervall för mig.

Vid tre tillfällen stannade vi till och gjorde styrkeövningar, 40 sekunder av varje övning 2 "varv"

Första: Armhävningar, upphopp, upp och ner i brygga

Andra: Planka med rotation, Dips, rygglyft

Tredje: Pull ups under ett 1meters staket med rak spänd kropp, crunches/sit ups, Burpees.

När jag gick upp i brygga stetchade jag armarna riktigt ordentligt och mina burpees var som en plåga med min hemska träningsvärk.

Till sist så körde vi tröskellopp. De hade kunnat vara hårdare, men eftersom att det var första gången jag sprang sen mitt senaste testpass då jag fick känningar i benet så höll jag mig till den nivå som instruerades.

Vi avslutade med nerjogg och stretch innan vi tog oss tillbaka och fick underskrift. Nu är det bara 2 pass kvar och imorgon väntar skivstång intervall.

Till min stora glädje så kände jag inte av mitt onda ben alls under hela passet. Men jag ska vara smart nu och inte gå ut för hårt. Jag ska ta det varligt och jobba upp mina löparben igen, lagom till nästa tävling.

Funderar på att testa deras kvalitetspass som ger mycket teknik. Något Frisksis ledaren tipsade mig om. Få se om jag kan få in det i mitt schema. :)

Jag hade lite ont i huvudet när jag gick och la mig igår kväll. Men i morse var den gigantisk. Jag gjorde ett försök i varje fall att ta mig till jobbet. Jag började fixa och feja som man gör på morgonen och var redo att gå ner och äta frukost när jag könde att jag inte kunde kämpa mer.

Huvudvärken visade sig vara ett migränanfall. Allt ljus var som nålar i ögonen. Jag la mig ner i sängen och skickade mail till jobbet att jag skulle bli hemma. Sen sov jag till 11:30.  

Jag var en aning groggy när jag vaknade men det kändes bättre när jag fick i mig lite att äta. Men huvudet kändes som en öm muskel som har fått jobba alldeles för hårt.

När jag fick i mig lite middag var jag mest trött för att jag såsat hela dagen. Då bestämde jag mig för att gå på det där passet som jag bokat in mig på. HIT - Friskis tuffaste pass.

Det som tar slut först hos mig är musklerna. Jag anser mig vara ganska stark, men på det här passet känner jag mig sjukt svag. Övningarna var precis desamma som förra gången så den här gången kände jag att jag hade tekniken.

Efter passet hade kände jag mig tillfreds. Trötta muskler, migränen var som bortblåst och ännu ett avbockat pass i UTMANINGEN.

Det blir tidig morgon imorgon så nu ska jag HIT the bed :)