Tidigare kändes det så avlägset, men nu är det inte mer än en vecka kvar till det är dags att åka in till starten för #Midnattsloppet. Jag har jobbar på att bygga upp mitt knä igen, jag har tänkt på löptekniken och ökat distansen undan för undan, men jag är inte uppe i en mil än. Kommer mitt ben att hålla?

Stenhårt har jag jobbat 1 träning, 2 dagars vila. Jag hade velat ha minst en vecka till så att det var 2 veckor kvar, men nu är det bara att inse att det inte är mer än en. Längsta sträckan jag sprungit är 8,7 kilometer sedan den långa vilan och jag har hittills bara hållt mig till att springa i spåret.

Idag testade jag att springa på asfalt till spåret. Det är en bit på 1,5km. Sedan fortsatte jag att springa i 2km spåret i 2 varv, vidare sprang jag på asfalt hem också.

Knät mår bra men det känns som att sidan av smalbenet har fått sig en omgång. Det gör inte ont, men det kännns något.

När jag sprang i spåret så la jag in några spurter. Eller i varje fall ett snabbare tempo. Första varvet sprang jag fort från en lyktstolpe till en annan och fortsatte sedan jogga 3 lyktstolpar. Andra varvet ökade jag till att springa snabbt 2 lyktstolpar och jogga 4.

Valde också varvet som ger lite tuffare backar för att testa konditionen lite. Den är inte alls vad den varit och det är något jag kommer att få jobba med.

I år kommer jag inte kämpa mot klockan i Midnattsloppet utan mot banan. Målet 6 året jag springer är att ta mig runt.