Det var en långkörning idag med, denna gång till Motala. Med endast 5 timmars sömn i kroppen rullade jag iväg tidig morgon som kändes som mitt i natten. Det var tungt att kliva upp då jag kände att förkylningen började krypa på.

Körningen till Motala gick bra. En kanna kaffe och jag piggnade till. Var framme runt 10 på förmiddagen. Tillbringade dagen med mina trelviga kollegor. När vi klarat av det vi skulle började vi prata träning. De ville ha tips på hur de kunde träna för att få in en rutin.

Jag tipsade dem att inte gå ut för hårt. Att man inte ska gå från 0-100 för då tröttar man ut sig innan man ens har kommit igång. Och att de givetvis att de ska välja något de tycker är kul.

När vi började prata om att det är motiverande att ha ett mål kom löpning på tal. Då bestämde de båda sig för att de skulle klara en mil. Jag hjälpte dem att googla fram ett träningsprogram för att klara en mil på 12 veckor.

http://www.lopningforalla.se/index.php/inspiration/550-nyborjare

Ska bli kul att följa dem.

Jag åkte därifrån vid 15-tiden och ganska snabbt blev det mörkt. Resan hem var betydligt tuffare. Det var skönt att stanna och tanka så man fick röra lite på sig. Hela kroppen var spänd när väglaget blev svajigt. Det jobbiga var att det var mörkt och man kunde inte använda helljuset då jag fick möte näst intill hela tiden.

  Förkylningen som mirakulöst varit borta under dagen gjorde sig påmind igen. Det river lite i luftrören.

När jag kom hem körde jag fast på uppfarten så jag fick ta fram skyffeln och sätta igång att skotta denna förb----de blötsnö. Lite styrketräning trots förkylningen alltså.

Eftersom att jag är förkyld så vill jag inte träna, men jag lurade ut sonen på en liten promenad på några kilometer. Trevligt att få och småprata med sin tonåring en stund.

Såhär är vintern mysig. Frisk promenad med knastrande steg och gatljusen som lyser upp i mörkret. Promenaden avslutades med en kopp te. Den nivå av träning som fungerar vid förkylning.