Det smällde på ordetntligt precis när jag sprang in i motståndarn. En axel straxt under ögat, som gav en sådan otrolig smärta. Det knakade till i nacken och ner i axeln och jag föll ned till golvet. Då hör jag hur slutsignalen går och matchen är slut.

Det var inte så att vi skulle kunna vända matchen eller att någon målskillad som stod på spel. Men jag kände efter att ha misslyckats med flera avslut ville jag sats ordentligt. Dycker efter bollen, men tjejen lyckas dra sig undan och jag smällen in i hennes axel.

Jag är oerhört glad över att jag inte fick en bläcka. Lite svullet på kindbenet bara. Men tidigare under matchen lyckades jag samla på mig flera blåa märken på låret, vid knät och på smalbenen. Men dessa ställen är i varje fall lätta att dölja. Ansiktet är ju lite värre.

Det blev en förlust till, 3:e den här säsongen. Vi var endast 6 stycken så det blev mycket matchtid.

Det är tur att det är så ruskigt roligt att spela, att det är värt alla dessa smällar. Har fortfarande lite ont i armen efter Alvikmatchen för flera veckor sen.

Jag drog vidare till andra sidan stan för att coacha mina tjejer. De har blivit så duktiga och tuffat till sig. Men när de började gnälla över små rivmärken visade jag dem mina ben, mitt stukade finger och mitt onda kindben. Då sa de att de inte hade så ont i varje fall. ;-)

Sedan var det dags att åka vidare till dotterns match på södra sidan. Tyvärr hann matchen ta slut så det blev endast hämtning.

Hem och fixa lite middag (kycklingben med couscous och mangosås) och sen lite första adventsmys.

Och slicka såren efter en tung förlust, många smällar och tuff match.