Det är få saker som får en så glad som medmänsklighet. Det ger energi och hjälper en att klara de utmaningar man står inför. Man blir lika glad av att någon utför en vänlig gest som att vara den där medmänniskan.

Jag var på gott humör när jag kom hem från jobbet idag trots att många saker inte gått som jag hade hoppats. Det är fortfarande snökaos och kollektivtrafiken har problem. Jag kom sent till jobbet på grund av just detta. Men vid sådana här tillfällen är det bara att gilla läget.

På vägen hem fick jag ta en lite alternativ resväg för att komma hem. Jag hoppade av vid Norra Sköndal för att byta buss. Där hade plogbilen plogat upp en gigantisk vall. Jag kravlade mig upp för den för att invänta min buss. Då kom ett äldre par bakom mig som lite ostadigt försökte ta sig upp. Jag erbjöd min hand för att hjälpa dem upp. De blev väldigt glada och tacksamma för min goda gest. Sådant gör en glad, att man gjot en god gärning som någon uppsakattar.

När jag kom hem fixade jag middag (grekiska biffar, tomatsås och potatis) innan det var dags att ge sig ut för att skotta färdigt för att kunna komma ut med bilen.

Jag kom ut med mina skyfflar och ser att det mesta var gjort. Mina fantastiska grannar hade ägnat timmar till att skotta bort massor. Jag behövde bara skrapa bort lite framför garagedörren och finputsa lite på garageuppfarten. Fast lite tungt var det för snön hade blivit hård, behövde bara inte hålla på så länge. :)

Man blir så glad när vi människor är hjälpsamma och bryr sig om varandra.

När man läser i tidningen och ser något mindre politiskt korrekt, är det alltid reporten/redationen som ska skämmas? Jag kan tycka att ibland är det betraktaren som ska ta sig en funderare på vad det är för tankar och värderingar denna har.

När jag läser "Fitness Magazine" läser jag den sällan "cover to cover" utan bläddrar lite fram och tillbaka och läser olika delar vid olika tillfällen. Det jag fastnar vid. Eftersom att snön har lamslagit hela Stockholm kom det ingen DN i brevlådan, så jag passade på att läsa i min Fitness istället på väg till jobbet. (För kanske 5:e gången)

Den här gången fastnade jag för insändarsidan där en läsare gnäller på bildval till en artikel i förra numret som handlar om att man ska se till att få i sig tillräckligt med kalcium.

Den här insändaren var så himla besviken för att hon kunde göra koppling till en scen ur en klassis typ av porrfilmsscen.

Alltså, när jag läste den här artikeln så gjorde jag inte alls den kopplingen. Är det inte lite betrakteren själv som det ligger en värdering som är lite sne. Letar man inte fel då?

Jag menar när jag hade tonårskillar i min baskettrupp så vred de sig av garv när jag använde ord som "Trekant", "Tillfreddtälld" och "sex" (jag talade om antalet). Borde jag ha fått reaktioner från föräldrarna då?

Nej, jag anser att det i det här fallet är de läsare som reagerat negativt som har fantasin och där ansvaret för den här tolkningen ligger. Tycker trots att jag får tolkningen serverad, att det är lite väl långsökt.

Eller är det bara jag?