Igår var det dags att mäta min krafter i Tough Viking. Från ett lag på 5 hade vi bantats ner till 3 starka. Jag var så ruskigt nervös. Jag var nervös för att vara tvungen att bryta eller att inte klara av hindren, att jag skulle kämpa helt meningslöst. En lugn start gjorde att jag liksom "växte in" i uppgiften.

Igår kväll när jag gick och la mig skrev jag ner en lista på allt som jag skulle ha med mig så att det inte skulle vara något jag skulle ligga och tänka på när jag skulle få till den där viktiga sömnen innan en tävling.

När jag vaknade morgonen därpå så kände jag mig ganska lugn. Jag hade koll på det mesta, men gick igenom listan flera gånger så att jag verkligen inte missade något.

På väg in till Gärdet byggde jag upp en nervositet igen. Jag och min dotter (fotografen) mötte upp Jessika och hennes man (hejaklacken) i Slussen för att gemensamt åka vidare till Gärdet.

Eftersom att det är lätt att nummerlappen åker av när man kör det här loppet skulle man skriva sitt startnummer på armen med tuschpenna.

Jag var något spänd även när starten gick. I nedräkningen så sa de i högtalarna att vi skulle ta hand om varandra och att målet är att ta sig igenom loppet, inte tiden. Och det verkar som att alla eller i varje fall de flesta började med den inställningen i varje fall. Det var en mycket lugn start.

På en gång kom elden och där blev det kö. Folk tvekade när de inte såg något och det gjorde att jag lyckades trampa rätt i där det brann. Det brände till lite, men skorna klarade sig.

Kort därefter fick vi möta amerikanska fotbollsspelare. Vi 3 tog rygg på några framför vilket gjorde att man fick färre smällar.

Genom hela loppet så hjälpte vi varandra att ta oss igenom alla hinder. Lyfta dra och skapa stigbyglar med händerna för varann. Även människor som inte kände varandra hjälptes åt och ropade glada hejarop till varandra. Väldigt god stämning i banan. Nervositeten var som bortblåst.

Jag är väldigt glad över att Jessika kunde låna ut en våtdräkt till mig. För det var inte varm i isvaken, simturen och vid kustjägarna och allt vadande vid en massa hinder.

Jag kände av benet i princip hela loppet, framför allt de lite längre löpsträckorna. Men det blev som vila vid hindren eftersom att jag inte har några problem med styrkebelastning.

Något som hade skrämt mig mycket var elen. Att springa genom 10'000 volt. Och precis som jag trodde så gjorde det ont. Men det jag inte hade räknat med var smällarna på knäna. När dessa trådar träffade mina knän kändes det som att knäna drogs isär och jag kunde känna hur effekten drog genom hela kroppen upp till nacken. Väldigt obehaglig känsla. Men det var mer obehagligt än ont faktiskt. Jag såg till att skydda ansiktet när jag sprang igenom.

Det kändes så bra att komma i mål och jag är absolut taggad till att springa detta lopp igen. Men med en skadefri kropp så att jag kan dra på ordentligt.

Och jag har många fina blåmärken som kommer att påminna mig ett bra tag framöver vad jag har varit med om.

#ToughViking #Utmaning #10000volt #Löpning #Tävling

I helgen som var så åkte vi till Göteborg för att gå på släktträff. När man är ute och reser så är det väldigt lätt att inte få till träningen. I helgen som var så hade jag bokat rum på ett hotell med gym, och det gör ju såklart det hela mycket lättare. Träning var nödvändigt efter en smärtsam bilresa.

Jag hade tagit med mig olika kuddar för att underlätta bilresan och ge stöd i ryggen. Men bilresan var inte alls rolig de sista 18 milen. Jag fick stoppa flera gånger och massera benet ett antal gånger. Några oväder på vägen gjorde också att bilresan till Göteborg tog lite extra tid. Vi kom fram sent på kvällen, så det var sänggående i princip på en gång.

Efter lite frukost gick jag och dottern till gymet.

Vi började med lite löpning i drygt 10 minuter.

Därefter följde ett antal övningar med pilatesboll, hantlar och kroppsvikt. Jag använde inte maskinerna så mycket faktiskt.

Jag avslutade passet med lite simning (vilket inte är bada enligt min dotter)

På söndagen gick vi på Liseberg innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem de närmare 50 milen. Lite basket och man åkte hem med en Flamingo.

Hemresan gick mycket lättare. Blev inte alls lika trött i ryggen och jag kunde köra ganska länge innan jag var tvungen att röra på mig. Då körde jag lite squats, hopp och skutt- Allt för att maxa blodcirkulationen och få stela muskler att mjukna upp lite.

Att komma tillbaka från en skada är lika mycket psykiskt som fysiskt. För att hålla självförtroendet och motivationen uppe bör man sätta upp 3 mål av olika typer som ökar chanserna att nå målet. Man sprider liksom "riskerna" eller snarare chanserna.

Jag ville riskera att ta i för mycket så att jag skulle få mer problem med muskeln som håller på att repa sig, även om det går långsamt. Därför släppte jag tanken på att slå någon form av rekordtid och koncentrerade på andra mål.

• Springa hela vägen
• Hålla mig hel till slutet
• Hålla ett jämnt tempo och springa under 25

Jag sprang hela vägen och jag känner mig fortfarande hel. Det blev inte under 25 men 25:10 känns som helt ok. Jag har under ganska lång tid inte kunnat köra max så något rekord hade det inte kunnat bli även om benet skulle ha varit helt återställt.

Men min största seger är att jag kunde springa hyfsat obehindrat och det kändes bra i benet även efteråt. Fick lite känningar i sätesmuskeln sista kilometern, men det gick bra att fortsätta springa. Fick låta bli att öka bara.

Här firar vi att vi kom runt med hela och friska kroppar. Ombytta till torra kläder så att vi inte skulle börja frysa.

#Bellmansstafetten #Nåmålen #Löpning #Tävling #Fira

Idag blir ett litet kraftprov i miniformat. Jag ska testa och se om det är möjligt att springa med mitt ben i en tävling. Med både krämpor och träningsvärk är det svårt att veta vad som är vad. Men jag har sjukgymnastens tillstånd att springa. Det blir ett bra test.

Idag ska jag och några av mina kollegor bege oss ut på Djurgården och springa Bellmansstafetten. Lite spännande då jag inte alls vet hur mitt ben kommer att ställa sig till det. Jag har ju sprungit lite och det har gått ok. Men det har varit i väldigt lungt tempo. Nu är det tävling och det är lätt att ryckas med, även om man bestämt sig för att ta det lungt. Och hur ställer sig musklerna och skadan till det?

Är lite trött och seg idag också, men jag ska försöka ladda till det är dags och vara i bästa form jag kan vara idag. Kanske köpa mig lite morotsjuice.... :)

#Bellmansstafetten #Tävling #lopp #Företagsevent

Igår var en häktisk dag och jag var tvungen att gå och lägga mig tidigt. Jag skulle upp tidigt dagen efter för en minisemester. Packade därför med lite grejer för att kunna köra träning på min minisemester till Åland.

I går var jag så trött att jag inte ens orkade packa. Packade därför ihop lite grejer i morse och frukosten köpte jag på Statoil längs vägen. Färden gick mot Kapellskär i Norrtälje för en båtresa över Ålands hav till Åland och min mammas stuga. Efter lunch och en liten utflykt passade jag på att köra ett litet träningspass. Jag ville ha det avklarat innan solem gått ner eftersom att det inte finns dusch, utan det är Ålands hav som gäller. Dessutom är jag ju här för en kräftskiva.

Bilder från utflykten

När vi kom tillbaka var jag toktrött, men påmide mig om att man inte tränar när man har energi över utan man tränar för att få energi. Havet lockade inte heller då det blåste lite svalt. Men tänkte att efter ett svettigt pass skulle det int vara lika svårt att hoppa i.

Jag körde cirkelfys i 3 varv, med varje övning i 45 sekunder.

Armhävningar

Benböj med axelpress 

Båt med rotation

Höftlyft, ett ben i taget

Utfallssteg med bicepcurls

Dips

Plankan

Efter 3 rundor avslutade jag passet med 17 minuters löpning. När jag stretchat var det inga större ploblem att slänga sig i havet. Efter doppet kunde jag slappa i solen och börja ladda om för kräftskiva.

#Utomhusträning #Medicinbollövnignar #Cirkelträning #Fys

När det kommer till träning så är jag inte alls någon morgonmänniska. Men eftersom att det inte blev någon träning igår och ikväll kommer jag inte ha tid så kände jag att ville få något gjort på morgonen. Och det gick bra. Vilken rivstart!

Jag klädde bara på mig, åt ett äpple, några nötter och drack juice, innan jag gav mig ut. Jag kände att jag behövde få i mig någonting eftersom att jag alltid vaknar vrålhungrig.

Jag började jogga lite smått och ganska snabbt fick jag lite känningar i sidan av skinkan och ner i låret. Men efter någon kilometer så släppte det. Antar att jag blivit uppvärmd då. Det gjorde ju inte tillräckligt ont för att jag tyckte att det var tvunget att stanna.

Jag sprang till gymmet och körde på i ca 25 minuter. Jag körde igenom alla övningarna där men gjorde även lite varianter på maskinerna. Eftersom att det inte finns någon för marklyft så ställde jag mig och körde det på bröstpressmaskinen. Jag ställde mig på bänken som man normalt ligger på och tog tag i stången och lyfte marklyft. En aning för tätt mellan fötterna, men det gick bra.

Jag har flera gånger lyckats få skavsår vid svanskotan när jag kört situps, och jag hade inget med mig som jag skulle kunna lägga under mig för att förhindra detta. Därför körde jag benfällarn på den här. Höll i pinnen där uppe på den lutande och fällde och lyfte benen.

Den sista varianten jag körde var att jag körde bakom nacke på "latsdrag-maskinen". Det var bara att vända sig åt andra hållet. :)

Som vanligt körde jag 2 övningar åt gången, 10 reps om 3 set.

Latsdrag

Benböj

Axelpress

Liggande rodd

Bröspress

Benfällarn

Dips (med landning)

Liggande chins

Lats bakom nacke

Marklyft

Jag körde 10 på varje bara för att det skulle gå fort. Jag hade trots allt inte hela dagen på mig. Jag skulle sätta mig och jobba lite också. När jag sedan sprang hem, kände jag ingenting i benet förrän jag precis var hemma, men det var inte mycket att prata om. Bara lite spänningar.

Och galet vad pigg jag kände mig sen. Den här typen av morgonträning kan jag nog allt vänja mig vid. Måste ju bara orka upp först. :)

#Löpning #Utegym #PilegårdTräning #Rehab #Morgonträning

Idag fick jag en släng av uttråkning, vilket jag inte haft på väldigt länge. Jag ville gå och bada men barnen var på eget håll, vännerna som inte fortfarande är bortresta var upptagna. Jag hade ingen lust att dra iväg själv och simpass lockade inte heller. Bestämde mig iställer för att köra ett gympass och kanske försöka springa lite också.

Rastlös som sjutton, men när jag väl bestämt mig för att träna var den känslan som bortblåst. Jag skulle ju få vara ute i solen och träna, 2 flugor liksom. Jag ska ju öka långsamt med belastningen av benet så jag tog en promenad till gymet på dryga 1,5km. Där körde jag ett pass med fokus på överkropp men även lite ben. Körde även övningarna som sjukgymnasten gett mig.

Jag körde 3 set och 10-15 reps

Här lyckades jag faktiskt göra dips utan att landa emellan. Sista setet blev det bara hopp för då orkade jag inte mer.

Chins med hopp och liggande chins.

Det var inte jättemånga som tränade idag, men väldigt många som "tittade på" och som skulle prova lite grann. Många barn som klättrade. Jag tycker att det är lite respektlöst att ta med sig barnen till gymet utan att förklara att de måste flytta på sig när det kommer någon som vill träna. Det är en sak att få vänta för att det är mycket folk som tränar, men att behöva vänta för att det är barn som klättrar eller någon som står och skrattar för att de inte orkar lyfta (som inte ens är ombytt utan bara testar lite), tycker jag inte är ok.

La mig på en av bänkarna och körde höftlyft, en övning jag fått av sjukgymnasten. Höftlyft med ett ben i luften. Sedan tog jag mig en runda i spåret för att testa benet lite. Och det gick förvånadsvärt bra. Jag försökte fokusera på löptekniken och vart jag kände av skadan nu så jag kan förmedla det imorgon när jag träffar Johan.

Jag ångade inte på för full fart utan ville hålla ett lungt tempo så att jag skulle klara av att springa med mitt ben hela spåret.

När jag kom tillbaka så körde jag de övningar jag inte fick gjorda innan och repeterade några till. Även denna gång så var det ett barn som klättrade runt på "maskinerna". Hade de varit av metall hade man troligen inte låtit barnent klättra. Men nu för att de är gjorda av stockar, kan man tydligen inte göra sig illa på dom, eller?

Nu var det mycket färre som var där så det gick att välja andra övningar så länge. Men lite surt att man inte kan köra på i det tempo man vill.

När jag kände mig färdig så körde jag ett varv till. Det kändes så bra, trots att jag fått lite känningar efter första varvet. När jag sedan kommit runt fortsatte jag hemåt. Då kunde jag känna att jag sprungit på. Men det är så svårt att hålla igen när det känns så bra. Men jag måste tänka långsiktigt. Jag måste bli bra till nästa vecka!!

Så som jag har kämpat och sjukgymnasten har kämpat utan att det har gett något resultat, tills nu. Äntligen kunde jag känna en förändring. Det är inte bra än, men jag känner en förändring och det bara måste vara i rätt riktning.

Efter gårdagens fys och dagens utmaning varje timme på jobbet så var jag taggad till tusen för träning. Det gäller att hålla igen så man inte ger kroppen för mycket nu under rehab. Men idag bestämde jag mig för att prova på lite löpning. Så jag började med lite promenad för att värma upp kroppen lite. Efter knappa kilometern så joggade jag till spåret. Jag började jogga in i slingan till jag kom till utegymet. Då hade jag alltså joggat i närmare 12 minuter drygt 2 kilometer och det kändes ok. Jag ville ta det lungt så att benet skulle hinna med och att jag inte skulle få ont igen.

Vid gymet görde jag som har blivit min nya rutin. Varva 2 övningar till jag gjort 3 set och sedan intar 2 nya övningar.

Övning 1 och 2

Latsdrag 15st

Knäböj 10st

Övning 3 och 4

Axelpress 15st

Liggande rodd

Övning 5 och 6

Bröstpress 10st

Situps 20st

Övning 7 och 8

Chins med hopp 10 st (mellanstorleken)

Rygglyft

Övning 9 och 10

Liggande chins 10 st (Lilla storleken)

Dips med landning mellan lyften

När jag var klar i gymmet fortsatte jag att jogga slingan och vidare hemåt. Det gick bra, men jag fick lite känningar mot slutet. Men det var på en helt annan punkt. Där jag haft ont hela tiden och som det har huggit redan efter första steget, kände jag ingenting alls. Jag är så glad att det faktiskt har skett en förändring. När jag joggat nästan 2 kilometer till började jag gå hemåt, för att inte belasta och att den "nya smärtan" inte ska bli för stor.

Så nöjd med passet och så glad att det faktiskt har skett en förändring. Kanske kommer jag hinna bli helt rehabad innan både Bellmansstafetten och Tough Viking.

#Bellmansstafetten #ToughViking #Styrekträning #Utegym #Löpning #Rehab #Pilegårdträning