När det kommer till basketträningen är det sällan som jag blir slut. Visst lite konditionskrävande men ganska snabbt får man lite pauser och flera av spelarna har så pass dålig kondition att det drar ner tempot lite. Både kondotion och styrka skulle behöva snäppas upp en del i laget gnerellt för att klara division 2.

Idag var det möte hela dagen på jobbet. Nackdelen är att man inte får in så mycket rörlser i vardagen då. Sent blev det också. Men plötsligt så händer det! När jag sitter där i bilköerna ringer min dotter och frågar om hon ska förbereda något för middagen. Jag vill ju hinna äta innan träningen eftersom att det är träning fram till kl 22 för mig. Jag sa då att hon kunde få göra hela middagen. Hon fick välja helt själv från de matvaror vi hade hemma. Och det gjorde hon. Det blev fajitas, riktigt gott.

Jag hade blivit så trött att jag nästan somnade när jag kom hem, så det var skönt att bara kunna gå och sätta sig vid ett dukat bord. Det är jag verkligen inte bortskämd med. Efter maten så var det bara pliktkänslan som fick mig att massa mig upp och köra iväg till tjejernas träning.

Men när man sen väl är på plats så piggnar man på sig och tröttheten är som bortblåst efter lite blodcirkulation.

Direkt efter tjejernas träning var det dags för damträningen.

Den började som vanligt men mot slutet valde coachen att lägga in lite styrka och kondition. Jag brukar inte bli särskilt slut på basketträningarna då det är väldigt mycket teoretiska genomgångar och övningar som kroppen kan.

Men idag la han in knäböj varvat med jägarvila under 2 minuter. Det skapade lite syra i benen. Att sedan på det köra en sprint med "slajdning" tog en del på benen.

Kändes bra att få den där syretrötthetskänslan i benen.