Nu känner jag att jag äntligen börjar komma någon vart och att knät verkar hålla för mer nu. Nu med mindre än en månad kvar till Midnattsloppet måste fokus ligga på att komma upp i en mil och att kunna springa på asfalt.

Dagen gick så fort idag. Jag började städa direkt efter en ganska sen frukost och innan jag viste ordet av var det dags för lunch. När jag sedan plockat undan la jag mig i solen för att läsa vidare på min bok "Born to run". En annorlunda bok som jag refererar sen när jag läst den färdigt. Barnen var inte alls sugna på att dra iväg någonstans så jag fortsatte läsa hela eftermiddagen.

Solen fortsatte lysa långt in på kvällen och jag fick en sådan lust att springa. Jag vet inte om det var vädret eller boken som gav mig känslan som jag hade inför löpning innan jag började följa träningsprogram. Tiden när jag bara drog på mig skorna och sprang i solskenet. Kanske var det lite av båda.

Men jag bestämde mig i varje dall för att den här gångne skulle jag springa 2 varv runt slingan trots att jag bara hade vilat 1 dag.

I början av passet såg jag en tjej som sprang framför mig. Jag kände att jag var tvungen att komma förbi henne vilket gick förvånadsvärt fort. Jag var lite orolig att jag hade gått ut för hårt, men jag tror att jag höll hyfsat jämnt tempo. Det kändes bra och jag sprang om ett par till på mina 2 varv. Lite av tävlingsmänniskan som driver mig men också att jag inte tycker om att ha någon framför mig för nära inpå.

Andra varvet tänkte jag på vad jag såg och vilka jag möte på samma plats på första varvet för att hjälpa mig runt.

Jag måste få in lite alternativ träning för att få upp kondisen igen.

När jag kom hem stretchade jag på min härligt stora altan. När jag sedan duschat och fixat lite mer hemma hade klockan hunnit bli halv nio. Så jag var tvungen att fixa lite mat som gick fort.

En kräftsås med råris.

1/2 Fänkål, fint tärnad

1 lök, hackad

3 vitlöksklyftor, rivna

1dl vitt matlagningsvin

2dl matlagningsgrädde

30g bladspenat

salt, peppar och 1 msk fiskfond

250g kräftor

Kokt råris

persilja, hackad

1 röd paprika, fint tärnad

Olivolja

Jag stekte fänkål, lök och vitlök innan jag slog på grädde, vin och fond. När det kokat ihop hade jag i övriga ingredienser. Riset blandande jag med lite olivolja, paprika och persilja.

Mycket gott.

När sonen äntligen kommit hem från Bajenpremiären på nya arenan blev det filmtajm. Till detta bunkrade vi upp med lite snacks vi hade hemma och som dryck, vatten med vattenmelon. All natural! :)

Och filmen.... Bad as I can be. En basketfilm om Dennis Rodman.

Min största skräck just nu är att jag inte blir återställd, att jag inte kommer kunna springa igen. Så minsta lilla som jag känner av knä eller baksida lår blir jag lite skraj och det håller mig tillbaka. Men idag tänkte jag "No fear".

Fick kliva upp tidigt i morse för att åka med bilen till verkstan. Blev därför en tidig morgonpromenad sen från verkstan och hem, en sträcka på ca 1,8 kilometer.

Jag skulle komma tillbaka efter lunch för att få domen. Så innan jag skulle tillbaka för att hämta bilen sprang jag ett varv runt slingan jag har ca 1,5 km bort. Det kändes ok och för första gången så kände jag mig inte rädd för vad som skulle hända med knät. Jag hade knäskydd och det kändes bra. Så jag sprang på och kom runt mina 2,7 kilometer på 14 minuter.

Nu upptäckte jag hur mycket kondition jag har tappat under min "rehabtid". Det är nu knappt en månad kvar till #Midnattslopppet och jag är inte i närheten av att springa en mil än. Men ett stort framsteg idag var att jag sprang mina 2,7 kilometer utan att hålla tillbaka. Knät kändes bra efter och stretchingen gick som en dans. Även promenaden för att hämta bilen också. Nu kan jag börja jogga på konditionen och bygga på med fler kilometer.

Planteringen visade sig vara otrolit stort arbete, mest pga alla stenar och rötter. Därför har jag fått göra detta i etapper. Nu har jag äntligen blivit klar, trots alla mina kroppsliga skavanker som hindrar mig att kunna ta i fullt ut.

Efter en stärkande frukost med müsli (som Maxi skyltar som "Dietistens val" eftersom att det innehåller mycket fibrer och låg halt av socker) påbörjade jag sista etappen av buskplanteringen.

Jag har grävt, släpat bort sten och fyllt rännorna med jord, trots min sköra kropp. Tack och lov är ryggen helt återställd och knät har klarat alla dessa knäböj som planteringen har inneburit. Det som tagit mest stryk är min tennisarm. Allt detta grävande, dragande med skottkärran och släpande på jordsäckar har inte varit helt lätt med min arm. Men faktiskt så känns det inte så farligt efteråt. Oc jag har försökt att stretcha underarmen så gott det går och nu är jag som sagt äntligen färdig. :)

Grillkvällen hos en av mina bästa vänner blev inställd då hon var tvungen att hinna måla färdigt stallet innan de drar iväg på semester, så jag ordnade med lite grillkväll med barnen hemma istället.

Lite grillad fläskkotlett, kokt färskpotatis, yoghurtsås på franska örter gled lätt ner med lite sallad. När vi ätit upp kände jag suget efter lite efterrätt. Jag såg att det fortfarande fanns glöd så jag halverade lite äpplen och la på grillen. Medan de grillade gjorde jag min favoritsås till efterrätt, turkisk yoghurt, honung och vaniljpulver.

Supersmarrigt. Strödde lite kanel på detta också. Nu ska jag bara luta mig tillbaka och kolla på film.

Kylskåp och skafferi gapade rätt tomma sen vår lilla resa till Norrland. Jag hade fler buskar att plantera och fixa med både bil och utemöbler. Så när jag väl kom iväg för att handla fick det bli Mc Donald's för enkelhetens skull. Men nu har jag skåpen fulla av läckerheter.

Tog en ordentlig sovmorgon idag. Men sen var det bara att sätta fart. Först åkte jag iväg för att köpa mer jord. På vägen ringde jag och bokade tid hos verkstan för att de ska köra en motortvätt på bilen och reda ut vart det läcker olja någonstans. Jag åkte förbi Jysk som ändå var på vägen, för att visa dem bilden på skadan som jag hittade på bordet jag köpte igår. Men jag orkade inte släpa iväg med bordet så jag visade dem bilden jag tagit med kameran.

Jag var lite orolig för att det skulle rosta men de sa att det inte var någon fara eftersom att det är aluminium. Utseendemässigt spelade egentligen ingen roll eftersom att det är under bordsskivan. De hade inga fler bord inne så jag fick 3 solcellslampor som kompensation.

När jag kom hem började jag gräva för att starta plantering av buskar, etapp 2. När jag grävt hela förmiddagen gick jag in och värmde på rester av olika slag för oss att äta till lunch. Klockan hade hunnit bli halv 2, men åter man frukost sent så passade det bra med så sen lunch.

Att bära jordsäckar från butiken till bilen, från bilen till altanen och sedan lyfta dem när det är dags att tömma säckarna är ett riktigt styrkepass. Inte så intensivt kanske, men...

När jag sedan var klar åkte jag iväg för att storhandla. Äntligen skulle jag få hem lite frukt och grönsaker, som är det jag saknat mest sedan jag kom hem. Köpte också lite gott av något bättre karaktär, att ha till filmen jag satte mig för att se med mina barn. Jättegott, men kanske en aning dyrt om man skulle köpa hem samma mängd som man får i en vanlig chipspåse.

Här har vi Cassavachips och miniriskakor kryddade med basilika och soltorkade tomater. Till detta mineralvatten med smak av smultron.

Cassavchipsen är ett snack från Renée Voltaire som är saltad med havssalt. De var mindre salta än lättsaltatde potatischips, men i övrgit smakade de som chips. Jag har ätit Cassava, eller Cassawa, förut men i en helt annan form. Måste säga att jag föredrar det här sättet faktiskt, som snacks alltså. :)

Dagen blev inte helt enligt planen, men artade sig ganska bra i varje fall. Med fokus på att hinna med min träning så gjorde det inte så mycket att hälla resten av dagen flexibel. Jag fick en del ärenden utförda innan jag drog till min pappa på en fika. Efter träning testade jag en mirakeldryck.

Jag klev upp något tidigare än vad jag gjort i Norrland och jag kände mig en aning groggy men ändå utvilad efter den långa bilresan till igår. Jag gick till affären för att köpa lite frukost. Efter frukosten fick jag ett samtal från jobbet, som gjorde att jag var tvungen att jobba lite grann. När jag väl var färdig med det ringde pappa och bjöd på fika och vi bestämde att vi skulle komma till klockan 15.

Jag kollade på klockan och den hade redan hunnit bli 12, men jag skulle hinna åka iväg och köpa trädgårdsmöbler och jord innan det var dags att åka till pappa.

Allt gick som smort på Jysk fram till att vi skulle hämta ut möblerna. Hon som skulle lämna ut bordet kunde inte hitta det. Från att jag hade betalat till jag fick tillfälle att säga att jag kunde komma tillbaka senare så de fick leta i lugn och ro, tog det 35 minuter. Jag fick i varje fall med mig stolarna och med gasen i botten åkte jag och köpte så mycket jord som jag kunde få med mig.

Allt blev så stressigt pga att det tog så lång tid på Jysk. Så efter fikat hos pappa så hämtade jag ut bordet och sedan åkte jag iväg till Pizzerian och köpte mat. Barnen tog varsinn pizza och jag tog deras gudomligt goda avocadopasta.

Efter att jag smällt maten tog jag min löparrunda. Den här gången skulle jag springa hela varvet runt, dvs 2 ,7 kilometer. Det kändes ok men jag tror inte att jag skulle kunna springa utan knäskyddet. Men jag får väl helt enkelt räkna med att ha ett knäskydd när jag är ute och springer ett bra tag till framöver. Konditionen har fått sig en törn men jag kom ganska snabbt in i andningen så att det kändes bra.

Väl hemma igen stretchade jag och körde lite #coreövningar. Efter duschen gjorde jag mig en dryck som enligt boken "Born to run" ska vara rena rama #mirakeldrycken. Den såg ut som grodägg och konsistensen påminde om densamma. Men det var långt mycket godare.

Detta glasinnehåller vatten, 1 msk Chiafrön, 1/2 msk honung och 1/2 pressad lime. Jag lät fröna svälla och lösas upp lite i vattnet vilket gav den lite tjockare konsistensen, sen rörde jag ner lime och honung.

Blev faktiskt helt ok att dricka, tom gott.

Enligt boken så är en msk Chiafrön sett till #näringsinnehåll som en #smoothie blandad med lax, spenat och mänskligt tillväxthormon. Så nu är det bara att låta det verka. ;-)

Idag har jag känt på hur det är att vara mer än trött. Att köra ca 80 mil tar på kroppen, likväl som att hålla sig vaken en hel natt. För att inte ändra på dygnsrytmen allt för mycket har jag tagit små naps. I lvrigt en total soft dag.

Bilfärden hem kändes helt ok. Jag hade ork länge och jag kom ganska långt innan jag behövde pausa. Men de sista milen var en ren plåga. En timme innan jag beräknades vara hemma var jag toktrött och stannade till för att äta lite frukost. Efter stoppet kände jag mig ganska pigg. Men när jag väl kommit in i Stockholm hade jag svårt att hålla ögonen öppna. Och mitt i Eugeniatunneln gled jag in i filen bredvid och min backspegel fick sig en smäll av bilen bredvid. Som tur var så slog den i så att den vek sig åt rätt håll och varken bilar eller människor kom till skada. Jag kände mig förvånadsvärt lugn över situationen men jag vaknade verkligen till av händelsen och det var inga problem att hålla sig vaken resten av vägen.

När jag kom hem kröp jag direkt ner i sängen och sov ett par timmar. När jag klev upp, tog jag min bok och la mig på altanen och läste. Sedan sslumrade jag till och från i solen till dess att den försvann och det blev lite för svalt att ligga där. Lite lunch och sen tog jag och mina barn en shopingrunda. Bla kom jag hem med detta.

Burkarna hade jag tänkt att fylla med mina egna kryddblandningarna och det lilla rivjärnet har jag tänkt att jag borde köpa varje gång en vitlök ska rivas.

Dagens avslutades med Thaimat och lite soffhäng. Imorgon hoppas jag på att vakna som en ny människa när jag kommit ikapp med sömnen.

Nu har en veckas semester passerat och det är dags att åka hemåt för att ta itu med tomten innan jobbet börjar igen. Så den här dagen har bara handlat om att förbereda sig på en 9-10 timmars bilkörning.

Jag gick upp ganska tidigt bara för att kunna bli lite trött till eftermiddagen och därmed kunna ta en tupplur innan det var dags att åka. Sedan har det varit en lugn dag. Jag har förökt att fånga några solstrålar som faktiskt har lyckats leta sig upp hit till Norrlands inland. Därför fick jag en del tid i solstolen och min bok som jag fick som julklapp från jobbet.

Lunchen var enkel, en variant på gårdagens middag som jag aldrig ätit förut. Stekt palt.

Det var jättegott, och man blev inte sådär proppmätt som man blir på kokt palt som bara växer i magen långt efter måltiden. Jag la till lite rivna morötter också.

Sedan gjorde vi som man alltid gör här i Norrland. Vi åkte och fika. Den här gången blev det ett besök hos barnen farmor och farfar. Och här så tar man sig inte bara en kopp kaffe, för det är inte #fika. #Fika är kaffe med dopp. Bara #kaffe det är "en kopp kaffe" (nalta kaffe).

En tupplur på det och sen ut på vägen igen, mot Stockholm.