Ryggen var inte alls på topp idag. Men det var dags för mitt nästa besök hos Naprapaten. Det börjar sakta men säkert gå upp för mig att det troligen kommer att ta längre tid att bli hel igen än vad jag har väntat mig. Det börjar mer likna sorg än frustration.

Eftersom min snea höft kommit tillbaka var ryggen riktigt stel och ett jobbigt tryck plågade mitt ryggslut. Men jag kämpade mig igenom förmiddagen, med att försöka variera min arbetsställning så mycket som möjligt. Jag gjorde även mina bakåtböjningar för att kunna stå helt upprätt efter att ha suttit ner.

Känns inte som att man får så himla mycket gjort när man inte kan koncentrera sig så mycket som man borde.

Såg till att ha god tid på mig för att åka till Stegkliniken, då jag minns från förra gången att det inte var helt lätt att få tag på parkering. Men efter ett par cirkulationer fick jag en parkering precis utanför ingången.

Behandligen jag fick var ungefär densamma som förra gången med tillägget att han började granska min höft och mina ben. Han drog i fötterna och rättade till kroppen innan han satte ett tryck på lite olika delar i ländryggen. Sen fick jag djupgående massage och sätesmusklerna fick sig en rejäl omgång. Det gjorde fruktansvärt ont, men jag försökte fokusera på hur bra det kommer att bli sen. Försökte ta långa djupa andetag. Efter massage så stretchade han ut ryggen samtidigt som hand kände på min ryggrad. Därefter hängde han på mina ben när han strechade mina sätesmuskler.

Den här gången gav han min vad lite massage också efter att jag berättat om mitt lilla försök till att jogga. Och min högerarm fick diagnosen tennisarmbåge.

När jag gick därifrån kändes det en aning lättare men fortfarande ett litet tryck över ländryggen. Jag fick med mig ett antal övningar som jag bör göra. I princip de som jag redan gör + några till. Jag kommer att lägga upp lite bilder på dessa övningar senare.

När jag sedan kom tillbaka till kontoret och satte mig igen kom värken tillbaka och jag blev en aning sne igen. Men med lite bakåtböjningar och stretching blev det bättre. Men jag hade toksvårt att koncentrera mig och göra något vettigt kändes det som.

Det är en stor risk för att det är en ganska lång väg tillbaka och jag kan glömma att påbörja mitt träningsprogram för sub 45 till Midnattsloppet efter Midsommar. Har jag tur kan jag påbörja träningen för att kunna springa över huvudtaget till Midnattsloppet. En sorglig insikt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...