Igår var en slöseridag. Jag gjorde inte ett vettigt handtag igår och jag fick lite panik. Dessutom hade det börjat sticka lite i halsen så jag kände att det inte var läge att ge sig ut på en löptur, men jag kunde inte stå ut med att bara ha varit stilla, inomhus dessutom.

När jag fått absolut ingenting gjort, trots stora planer, så började det krypa i kroppen. Eftersom att det hade börjat sticka lite i halsen tänkte jag att en löparrunda inte var att tänka på. Då kom jag på Womens Health Burpee-utmaning.

Man ska helt "enkelt" göra 100 burpees på 10 minuter.

Sagt och gjort, så ställde jag timern på 10 minuter och kastade ner mig på golvet. Jag räknade ut att jag måste göra 10 burpees per minut, dvs en burpee får ta 6 sekunder. Det gick bra till en början och jag låg till och med före i tid. Men det ändrades ganska snabbt, speciellt när jag kände att jag behövde pausa. Det blev 86 Burpees på 10 minuter och svetten dröp.

Kanske inte den vettigaste tanken att köra burpees bara för att jag hade stickningar i halsen. Tänkte att det var så pass mycket kortare tid och inte kall luft som skulle ner via halsen.

Idag kändes det hur som helst mycket bättre och jag tyckte att det kändes ok att gå på basketträningen. Det var en något lugnare träning idag än de senaste. Vi körde mest spel. Fick en rejäl axelsmäll in i bröstbenet vilket smärtade till. Funderar faktiskt att skaffa någon form av bröstskydd. Det borde ju finnas inom kampsporten.

Efter träningen skulle några av tjejerna köra plankan och jag frågade om det inte skulle hoppa på min utmaning. 100 burpees på 10 minuter som skall klaras innan maj slut. Fick för mig att det var 2 dagar sen jag gjorde första försöket, så när en av tjejerna som ville haka på frågade om vi skulle köra, var jag inte sen att acceptera.

Timern startade och vi började köra. 10 första var enkla, sen började man känna att det här kommer att bli jobbigt. Då la den andra tjejen av och hoppade på plankan istället. Jag höll ganska jämn takt och när jag nått 40 burpees låg jag i fas. Men sen började jag sacka efter lite grann. Men med lite hejarop så gick det att fortsätta. När jag passerade 86 så kände jag mig ganska nöjd och tänkte att snart har nog 10 minuter gått. När jag nått 90 var jag så slut och redo att ge upp. Då skrek de på mig att köra på. Då kom det krafter någon stans ifrån som bara kan förklaras med vinnarskalle. JAG KLARADE 97!

Så galet slut efter. Men nu ska jag nog ta en vilodag från burpees (eller 2). Jag tror nog att jag behöver ha någon som hejar på mig för att klara det här. Så lätt att ge upp annars när mjölksyran strömmar till.

Kollade sedan på hemsidan och såg tipsen för att klara en burpee och jag inser att jag kan göra mina burpees på ett mer energisnålt sätt.

Din perfekta burpee

1. Stå med fötterna höftbrett. Sätt händerna i golvet framför dig, samtidigt som du hoppar bak med fötterna så att du ligger med höften och bröstet i golvet.

2. Pressa dig upp lite med armarna, skjut ifrån med fötterna och hoppa in nära händerna. Rumpan leder rörelsen – hoppa inte in till huksittande, utan sträva uppåt med rumpan. Att hoppa upp från huksittande är bara ett slöseri med energi och ger mjölksyra i låren – inte optimalt om målet är att göra många burpees. Du ska inte heller göra en strikt armhävning på vägen upp, armarna hjälper dig bara att komma upp.

3. Hoppa rakt upp, med höften helt utsträckt, och klappa ihop händerna över eller bakom huvudet. Hoppa inte för högt, det viktiga är att höften är helt utsträckt och att du lättar från golvet.

Det är precis från huksittande jag har kört så med de här tipsen kanske jag klarar de där 100 redan i början av maj.

Igår var det Valborg men helt annan dag för oss, nära och kära. Det var dagen min morfar begravdes. Så fint, så mycket känslor och en stor hyllning till vår morfar, gammelmorfar, pappa, make och nära vän.

Jag vaknade tidigare än planerat, kanske för att jag var spänd inför begravningen och allt som skulle göras innnan. Klev upp, färgade håret och käkade frukost. La fram allt, kläder, dator, högtalare och annant som skulle med till begravningen. Sedan åkte jag till min underbara vän Madde som satte upp håret åt mig. En svinrygg med en svart blomma i. Det tog dryga timmen att tupera, spreja och få i 45 hårnålar. Därefter bjöd hon på lunch innan jag var tungen att rusa iväg.

Klädde om, sminkade mig och samlade ihop allt på 30 minuter, sedan bar det av till Enskede Terassen Skogskyrkogårdens gästvåning, för att sätta upp dator och musik för bildspel och musik som morfar tyckte om.

Sen åkte vi över till Kapellet på Skogskyrkogården för att ta farväl. En väldigt personlig och fin begravning som fick oss alla att minnas och även få reda på sådant som vi inte upplevt själva med honom.

Programmet innhöll musik som betytt mycket för morfar och dikter han tyckte om. En god vän och gammal kollega till morfar, Christina Tallberg höll i programmet och framförde minnesorden kring morfar.

Mitt i cermonin fick jag gå fram och läsa upp det jag skrev på min blogg dagen då morfar somnade in.

Det var svårt att titta på upp på mina närmsta som satt med rödgråtna ögon men jag genomförde det och kunde även titta upp ibland. Jag tyckte mycket om den här dikten som lästes upp och som också fanns på baksidan av programmet.

Hand i hand genom livet vi vandrat

sida vid sida har vi stått

I med och motgång vi kämpat tillsammans

Vår kärlek från ungdomens år har bestått

Nu din varma hand jag ej får trycka

Vår kärlek, våra barn, våra barnbarn

våra barnbarnsbarn

var vår lycka

Som en kämpe för ett samhälle för alla och människor med handikapps rätt till att leva ett normalt liv så var det själklart en teckenspråkstolk på plats som översatte allt, sånger som tal.

Sen var det dags för fika. Tre smörgåsar på fullkornsbröd med handskalade räkor, basturökt skinka, västgötaklosterost. Kaffe och tårta medan tal efter tal hölls om vilken relation de haft till morfar. Goda vänner och fd kollegor.

Samtidigt rullade ett bildspel jag gjort med bilder på morfar från unga år till nutid och en massa nära och kära. Detta till musik från min mosters spellista med musik som morfar tyckte om.

Även om det är sorgliga omständigheter så är det alltid fantastigt trevligt när vi alla ses. Efter begravningen åkte jag, min syster, våra barn och mamma med sambo hem till min lillebror och grillade. Somnade helt ovaggad sen.