Första arbetsdagen efter helgen i Eskilstuna. Jag kände mig helt förstörd hela dagen. Och när jag kom hem hade huvudvärken börjat komma krypande. Men jag ville inte att det skulle vara i vägen för dagens planer.

Jag var helt slut efter resan till Eskilstuna. Mer än någonsin tidigare. Men jag funderar på om det kanske är något annat som spökar. Hela dagen idag på jobbet kände jag att jag hade dåligt tålamod och hade svårt att fokusera.

När jag kommit hem igen lagade jag en snabb och enkel rätt så att jag kunde vila lite innan det var dags att ta sig till Friskis. Huvudvärken hade börjat tillta. Men jag ville inte låta det hindra mig. Jag har ju inte så många dagar kvar att spela på för utmaningen.

Efter vilan hade huvudvärken släppt lite grann men inte helt, så jag tog en Panodil och kvistade iväg till Friskis. Jag funderade på att fylla vattenflaskan men bestämde mig för att fylla den på plats istället.

Det skulle visa sig vara ett dåligt val för de hade inget vatten. Bygget utanför hade grävt på fel ställe så nu fungerade varken kranarna eller toaletterna.

Blev tvungen att köpa vatten. Dessvärre hade många före mig köpt vatten, så nu var det bara bubbelvatten som återstod. Men det var inget att göra något åt. Jag skulle ju bara köra Indoor Walking.

Men det blev ett svettigt pass så det hade varit skönt med vanligt vatten.

Huvudvärken ville bara inte släppa. Till råga på allt så är inte IW mitt favoritpass. Men jag körde på passet och nu har jag lyckats bocka av ytterligare ett pass i UTMANINGEN.

Och ett plus är att jag lyckades förbättra tekniken en aning, så jag fick ut lite mer av passet än förra gången.

Jag hoppas verkligen att det kommer kännas bättre imorgon.

Efter en intensiv helg med härliga tjejer är jag totalt slut. Helgen har varit fylld med basket och en massa annat kul som är som ett äventyr för alla deltagarna. Men det tar på krafterna. Även om man inte är den som spelat så blir man som coach lika slut mentalt som spelarna.

I morse hade tjejerna svårt att komma upp, dagen efter cupens disco. Vi hade fått förklarat för oss att åttondelsfinalen skulle spelas i en hall som skulle vara inom gångavstånd. Men vi fick lite olika besked om vägen. Så när vi väl kommit fram insåg vi att vi gått en omväg. Men vi fick se det som en uppvärmning.

Även denna match spelade de grymt bra och de gjorde flest mål under en och samma match än vad de gjort på någon av de andra matcherna. När domarna fick höra att de bara spelat Easy Basket tidigare den här säsongen berömde de tjejerna för deras teknik och deras försvar. Då blev man stolt minsann.

Hur som helst så räckte det inte till för en seger. Vi spelade ett bra spel, men Flen var något bättre än oss.

När vi hade åkte ut tog vi oss runt i Eskilstuna och kollade på matcher, shopade och åkte till Slagsta och köpte varsin god glass. Sveriges godaste enligt vissa. Eskilstuna bjöd på underbart vårväder med strålande sol.

När vi hejat på ett av våra lite yngre lag som gick till final, gick vi tillbaka till "vår" skola och samlade ihop alla våra saker och städade av vårt klassrum. Vi blev klara ganska precis innan bussen kom.

Men innan vi bar ut allt ville vi ta kort på laget med samma typ av uppställning som förra året. Det kommer nog bli ett årligt kort.

Även fast vi haft väldigt kul var det väligt skönt att komma hem. Det tar på krafterna att coacha. Frågan är vem som är mest trött, jag eller tjejerna. Jag har själv inte spelat men en hel del promenerande har det blibit.

Den här dagen har verkligen gått i ett. Vi klev upp i lugn och ro och åt frukost. Sen var det slut på lugnet. Vi gick ut på basketplanen och tränade lite och gick igenom lite regler. Solen sken till skillnad från gårdagen, men lite kylslaget var det allt. Det är lätt att göra illa fingrarna när de är så kalla.När vi kände oss färdiga gick vi till sporthallen för att kolla om det fanns cuptröjor där att köpa. Alla ville ha samma färg som funktionärerna då de tyckte att svart var tråkigt. Men de limegröna som funktionärerna har säljs först sista dagen. Därför gick vi in och kollade en stund när några flickor 97 spelade för att få lite inspiration.Sedan gick vi tillbaka för att äta lunch. Kebabgryta med ris som inte riktigt var det godaste vi ätit. Men jag sa till tjejerna att de skulle se det som energi. Resan gick ännu en gång till skolan längst bort från vårt boende. De var riktigt duktiga och gjorde en grymt bra match. Speciellt andra halvlek som de släppte in hälften så många mål som perioden innan.Efter matchen kollade vi en stund på P99 från vår klubb Haga Haninge medan vi väntade på busen. De spelade rätt bra och fick många avslut, men hade svårt att få i bollarna.När bussen om åkte vi med den till den hall där fotografen skulle vara. Efter en stund med tonårstjejer som skulle fixa till sig inför fotograferingen var jag ganska slut och vi missade bussen hem ganska precis. Då sa jag till tjejerna att det var dags att börja knata istället. Vi gick till "vår" skola på ungefär en kvart. Det var lite gnäll i början , men när de insåg att de skulle komma fram tidigare och att det inte var så farligt jobbigt var det genast gladare.Vi såg tillsatt få komma in till Tacobuffen lite tidigare så vi skulle hinna med bussen till dagens sista match. Lite stress blev det, men vi hann. När vi promenerade från hållplatsen till hallen såg vi några småkillar som lyckats tända eld på gräsmattan och stod där och försökte stampa ut den. Men elden spred sig snabbt. Vi ringde 112 och fick höra att någon ringt. Sedan kom en brandbil i personbilsmodell och kollade till branden som faktiskt hade släkts av en företagsam kille. Väl inne i hallen blev det en tuff match med flera stulna fingrar, onda ben och enormt trötta tjejer. Men de gjorde ändå bra ifrån sig. Och några av tjejerna visade så stora framsteg att man inte kunde bli annat än stolt. Viby som vi mötte var ett duktigt lag, men jag tror att vi hade gett dem en ännu tuffare match om inte tröttheten och alla skador hade satt lite käppar i hjulet.Från matchen fick vi skjuts av föräldrar som var och kollade på. Det gjorde att vi fick några extra minuter att snygga till oss inför kvällens disco. Tjejerna var så trötta så det blev en ganska kort kväll. Jag tror de var ganska nöjda med det. De somnade till en film ikväll också. Imorgon väntar slutspelsmatch. Vinner de den så blir det fler matcher. Men det återstår att se...

Bussen gick från vår hemmaarena klockan ett och ett gäng förväntansfulla killar och tjejer tjoade och tjimade under den två timmar långa resan. Flera av lagen hade match direkt när vi kom fram. Men mina tjejer hade match först kvart över åtta på kvällen. Så vi gick till äventyrsbadet där vi röjde loss. Vi åkte vattenrutchkana, bada bubbelpool, hoppade från trampolin och badade i vågor. Jag passade på att simma lite. Det blev inte mer än ca 10 minuter, men bättre än inget. :)Sedan drog vi oss tillbaka för att packa in allt i det klassrum vi nu ska sova i den här helgen. Sedan käkade vi middag. Klockan gick fort och det blev snabbt dags att packa inför första matchen. Vi tog den speciella busslinjer som de ordnar med just för den här helgen bort till hallen absolut längst bort från vår skola vi sover på.Detta var tjejernas första "riktiga" basketmatch. Under hela den här säsongen har de kört Easy Basket. Så det var en massa nya regler att lära sig. Framför allt de olika tidsreglerna och bakåtspel. Men jag måste säga att de klarade det riktigt bra. Det var ett duktigt lag vi mötte som inte kört Easy Basket den här säsongen. Man kunde lätt se att det var något tuffare än vad de förväntat sig.Kvällen avslutades med film på rummet. I år var det riktigt lyxigt med både plattTV och DVD i klassrummet. Nu ska vi samla kraft inför de kommande två matcherna imorgon.

Varje år åker hela klubben iväg på basketcupen i Eskilstuna. De nhar haft många olika namn genom åren beroende på vem som varit huvudsponsor. Maraboucup, Billy's och nu EEM (Eskilstuna energi och miljö). Hela morgonen har handlat om att packa, men jag hann trycka in ett träningspass med.

Det är inte lite man ska ha med sig när man åker på basketcup. En väska med matchkläder, min dotters väska med kläder (och säkert en hel mindre nödvändigt), min väska, 2 basketväskor, en IKEA-kasse med sängkläder och luftmadrass + en extra väska med en luftmadrass och en väska med färdkost.

Som tur är så kommer jag att få skjuts till samlingsplatsen varfrån vår buss till Eskilstuna kommer att gå. Det hade varit jobbigt annars. :)

En liten löptur innan dess, en dusch och sen bär det av. Jag är galet laddad. Hoppas mina tjejer är det också!

Efter ett antal timmar i bil så skulle det bli skönt att få röra lite på sig. Jag hade planerat in BOX, ett tufft pass som jag kört några gånger tidigare. Roligt, tufft och riktigt svettigt. Mina muskler är ganska trötta när jag tar mig hemåt.

Tidigt i morse åkte jag till Vingåker där jag skulle hålla i utbildning. Eftersom att fabriken ligger ute i ingemansland, långt ut i skogen så fick jag ta med mig matlåda till lunch. Det blev min fantastiskt goda medelhavsgryta. Den här gången hade jag fått byta ut krossade tomater (eftersom att jag lite överaskande upptäckte att det var slut) med Chilisås och lite vatten. Men det gick bra, jättegott! :)

När man sitter och kör i 2,5 timmar är det väldigt skönt att köra ett träningspass. Och dessutom något så roligt som BOX. Då detta är ett pass som man inte bokar i förväg ville jag vara ute i god tid för att vara säker på att få plats. så jag promenerade ner och var framme 25minuter innan passet började. Det är ju fler än jag som kör UTMANINGEN så risken för att det skulle bli fullt var stor, trodde jag. Det var ganska få så vi fick gott om plats. En tjej i min storlek kom fram och fråga om vi skulle köra.

En aning svagare men hyfsat bra teknik. Och hon lyckades få mig att vilja ta i från tårna. Kanske mest för att hon var ganska tuff men jag kände att henna kan jag få att "flyga" ;-) Hon höll sig på benen hela tiden, men hon hade svårt att stå still när jag sparkade och tryckte in knän och fotsulor mot henne.

Jag börjar få in tekniken nu och det märks att slagen och sprakarna blir hårdare. Det gjorde att passet blev ytterligare lite tuffare än vanligt. Min kropp är trött i musklerna men jag är väldigt nöjd.

Det skulle bli gott med mat.

När jag kom hem stekte jag kycklinglår i ugnen med som vanligt salt, nymald svartpeppar och några skvett citron.

Till detta gjorde jag en pastapytt:

1 fänkål finstrilmad

2 vitlöksklyftor, hackade

1 röd paprika

1 orange paprika

1 stor näve bladspenat

250g kokad pasta

Salt, peppar, balsamico

Börja med att fräsa fänkål och vitlök, Ha ner kokt pasta i pannan och tillsätt därefter resten av grönsakerna. Därefter krydda med salt, peppar och balasamico.

Nu är det dags att hoppa i säng så att jag kan kliva upp och fixa med allt innan jag tar mig vidare till Eskilstuna för att coacha mina tjejer den årliga basketcupen. Min dotter har bestämt sig för att börja igen så hon åker med mig, men sonen blir hemma som husvakt. Hoppas huset står kvar när man är hemma igen. Ska blir så kul!

På det företag jag jobbar har man hälsa och livsstil i stort fokus men utan hets. Personalen uppmuntras, inte uppmanas att hålla en god livsstil och att motionera. För att göra detta så erbjuds man bla att utföra lite olika tester och samtal om sin livsstil.

Idag var det min tur att utföra en HALU, Hälso-, arbetsmiljö & livsstilsundersökning, med kondtionstest. Jag måste ju säga att jag tycker ju att dessa tester är jätteroliga. Och hon jag träffar är ju en fantastiskt rolig och trevlig människa. Det är nästan så jag tycker att det är tråkigt att jag inte får komma dit oftare. ;-)

Hur gick det då?

Jo, inte helt oväntat fick jag ju väldigt bra testresultat. På enkäten som jag svarade på var det egentligen samma svar som för 3 år sen. Jag mår bra, har god hälsa, trivs på jobbet och med livet, men sömnen kunde vara lite bättre. Fast jag har bättrat på lite. Förr blev det ofta runt 5 timmar, nu ligger jag mer på 6.

Den maximala syreupptagningsförmågan är beräknad utifrån puls, motstånd och ålder (om jag inte minns fel).

Jag har allltså inte fått köra slut på mig och de har inte mätt någon andning eller så, utan det är helt enkelt beräknat på mina värden.

Maximala syreuppdagningsförmågan anger volym syre per minut som kroppens muskler kan använda vid maximal ansträngning.

Mitt resultat blev 4,6 liter per minut, vilket tydligen ska vara riktigt bra.

När sedan den maximala syreupptagningsförmågan uttrycks i förhållande till vikten kallas det för Testvärde.

Testvärdet beräknas genom att fördela den maximala syreupptagningsförmågan på vikten.

En högre vikt ger lägre testvärde eftersom att ju mer du väger desto större syreupptagningsförmåga behöver du.

Jag googlade lite och fick fram informationen att en elitidrottande män ligger på 70ml/(kg*min) och elitidrottande kvinnor ligger på 60ml/(kg*min). Jag vet inte hur pass tillförlitlig den informationen är men...

Mitt värde var 68!!!

Helt galet! Kan det vara sant! Nu det i för sig mer än konditionen som gör en till elitidrottare. För det kan jag verkligen inte klassa mig som. Men jag måste säga att jag blir liiiite mallig när jag tänker på det.

Om man kollar in HPI:s gradering så ser det ju riktigt bra ut för min del. Graderingen är 1-5 som är kopplat mot vilket testvärde man fått.

Mycket högt väre är alltså mer än 54. Känns bra det här :D

Jag fick cykla med olika motstånd samtidigt som de mätte pulsen. Min belastning låg på 150 watt som gav mig en arbetspuls på 129 slag/min. Min beräknade maxpuls ligger på 184 slag/minut. (Det är endast beräknat eftersom att vi inte gjorde något maxpulstest). Det räknar man ut genom att ta 220 minus sin ålder.

Några andra värden:

Blodtryck 105/60 (så lågt har jag nog aldrig haft)

HB-värde 126 (ska ligga mellan 117 och 153)

Kolestorol 3,8 ej fastevärde (under 5 är bra)

Blodsocker 5,4 ej fastevärde.

Det känns bra som sagt. Då vet jag att det inte är konditionen jag ska jobba på för att komma under 45 minuter på milen i varje fall. Men det skulle vara kul att testa sina maxvärden. Dvs verklig syreupptagningsförmåga, verklig maxpuls osv. Få se om det är något som kommer i min väg någon gång i framtiden.

Hur kan någon vilja skada en annan människa? Jag förstår inte hur man kan motivera sig att skada människor som inte utgör något hot mot en. Att anordna ett gäng sprängladdningar som går av mitt i en folkfest! En plats fylld av glädje som förvandlas till en tragedi. Sorgligt

Läste lite i DN om sprängattentatet under Boston Marathon i måndags. Spikbomer i tryckkokare som gick av vid målgången 4 timmar efter starten. Kan tänka mig att det är då det passerar som mest människor över mållinjen. Människor över hela världen åker för att springa världens äldsta årliga marathon som har pågått sedan 1897. Vi hade 68 anmälda svenskar i loppet. Man kunde läsa om några av dem som klarat sig för att de sprungit på snabbare tid än fyra timmar. Tack och lov.

Det resulterade i 3 dödsfall men desto fler skadade och många av dessa blev av med kroppsdelar. Tanken på att dessa människor kanske aldrig mer kommer att kunna något som de älskar. Att springa. Det var kanske deras första och sista marathon någonsin. Och en av de döda var en 8-årig pojke som troligen stod och hejade på en anhörig.

Sorgligt! Hur kan man vilja förstöra en sådan folkfest och förstöra så många människors liv och till och med släcka några av dom.