Förändring kan vara svårt om man anser att det man har är bra. Men jag anser mig vara en människa som tar förändring bra och har lätt att anpassa mig. Även om jag inte direkt kan se förändringen som en förbättring, så vill jag gärna ge det en chans. Och i det här fallet har jag gjort det, men nej...

För ett par år sen började jag att prenummerera på Fitness Magazine. Jag tyckte att det var en bra tidning som la stor vikt vid träning och kostens inverkan på träning och hälsa. Även om den var riktad till kvinnor var det nog ingen omöjlighet att en man skulle kunna tyckt att den var läsvärd. Jag gillade att tidningen förspråkade sund livsstil och inte så mycket vid utseende, viktnedgång och dieter.

Jag fick mycket inspriration till god och hälsosam mat och de hade intressanta bloggare.

Sedan bytte tidningen namn till Fitness Lifestyle. Man kunde se en liten förändring och blev ännu tydligare riktad till kvinnor. Det blev mer mer allmän hälsa. Men fortfarande med träningen i fokus. Jag tyckte att den fortfarande var läsvärd.

För en tid sen blev denna träningstidning Women's health och nu säger de att de vill få oss att bli vårt bästa jag. Trvlig tanke, men det har gjort att det har blivit som vilken veckotidning som helst. Tidningen är numer fylld med mode, skönhet, sextips och samliv. Kost och träning har fått mindre utrymme.

Missförstå mig rätt. Tidningen är inte dålig, för att vara en veckotidning. Men den håller inte måttet som en träningstidning. Och det är säkert inte vad de vill heller. De har valt en ny inriktning. Och det är inte den inriktningen som jag känner för att prenummerera på. Kanske köpa ett lösnummer någon gång ibland.

När jag läser den nya tidningen så får jag känslan av att tidningen är inte riktad till träningstjejer som vill nå resultat (utöver platta magen och slanka figuren). Den är mer för de tjejer som vill "leka träning". Som tränar för att kroppen ska matcha deras manikyr och orka med ett härligt sexliv.

De förespråkar fortfarande en sund livsstil utan en massa konstiga dieter. Men de har glidit ifrån träningen, kroppens funktioner och träningsresultat för människor som har träningen som en livsstil och vill nå träningsresultat.

Jag förutspådde detta redan när de började skriva att de skulle byta riktning och första numret bekräftade det. Men jag tänkte att jag skulle ge det en chans. Nu har jag gjordet och det har varit ett flertal nummer nu som jag knappt läst. Från att ha läst i princip allt i tidningen till att bläddra igenom och skumläsa.

(Dock har de fortfarande bra bloggare och en bättre hemsida än tidigare.)

Det kommer inte bli någon förnyelse av den här prenummretionen. Om det är någon som känner till en bra tidning som är mer fokuserad på kost och träning, utan en massa bling bling, kan gärna få tipsa mig.

#träning #Träningstidning #Recension #Fitness

Om alla dagar innehåller en röd tråd skulle man kunna säga att dagens röda tråd är utseende. Kalla det vad du vill, utseendefixering, vårdat yttre eller ytlig. Jag hade flera konversationer idag som handlade om just utseende.

På jobbet stod jag och en kollega och pratade om vilken betydelse utseendet har. Med risk för att trampa någon på tårna eller göra någon upprörd så vill jag bara förtydliga att detta handlar om vad jag tycker. Jag är övertygad om att det finns andra som är av annan åsikt.

Men utseendet spelar ganska stor roll om vi attraheras av någon. Det betyder inte att alla måste vara modeller och att det bara är "snygga som får välja och resten får ta avskrapet". Dels så går åsikterna isär om vad som är snyggt och dels så säger utseendet oss olika saker.

Vi alla gör en bedömning när vi möter människor utifrån hur de ser ut. Vad säger en man man dig som bär kostym och vad säger en med baggystil?

Eftersom att jag själv tränar mycket tror jag att någon som är överviktig inte skulle tilltala mig alls. Visst kan motsatser attrahera, men på något sätt måste ju livssstilarna funka ihop. En som vill ha ett stillasittande liv passar inte mig. Sen betyder inte att alla vältränade passar, det finns en hel del andra egenskaper som måste passa. Men den första bedömningen vi gör är utseendet. Biologiskt, stil och kroppsspråk. Allt detta scannar vi alla av oavsett om det rör sig om en potentiell kärlekspartner eller affärspartner.

Till kvällen åkte jag till basketträningen. Som i förra veckan avslutade vi med fys. Idag körde vi ben igen. Benen var ganska stumma och jag kände att mjölksyran strömmade till tidigare än förra fyspasset och fötterna är lika trötta som förra gången.  Jag började jogga ner för att minimera risken för träningsvärk. Plötsligt fick några av tjejerna för sig att springa en idioten, och självklart hakade jag på. Den här gången kom jag inte först. Benen var alldeles för stumma. Sen satte vi oss och stretchade tillsammans. Då plockades den röda tråden upp igen.

Tjejerna började prata om bröstoperationer. Någon som en av tjejerna känner är 20 år och har gjort en bröstförstoringsoperation. Här var jag mer åskådare än deltagare. De var väldigt överens om att 20 år var för ungt och onödigt. De kunde förstå att "någon som är gamal" gör det. En blick mot mig och lite fundering på hur jag skulle reagera. Jag är ju ganska mycket äldre än de och de kom nog på sig att min ålder är nog vad de skulle betrakta som "gammal" samtidigt som de ofta glömmer hur gammal jag är.

Sen gick snacket över på när man kan betrakta brösten som "hängtuttar", och i omklädningsrummet körde en av tjejerna "penntestet". Det var rätt kul att lyssna på dessa unga tjejer (som alla är mellan 19-20) och deras tankar kring kroppen.

På vägen hem fick jag en medpassagerare och då ställde hon frågan till mig, om varför jag tränar. Är det för att må bra eller för att bli snygg?

Jag svarade att det var för att må bra och för att det är roligt, något jag trivs med att göra. Jag får ju utlopp för trävlingsmänniska i mig. "Så du gör det inte för att vara snygg då?"

Det får man på köpet, svarade jag och garvade.

Varje fredag har en kollega med sig en tårta. Hans flickvän är konditor och blir alltid tårtor över som inte kan säljas dagen därpå. Inom byggbranschen är det ett sätt att visa kärlek att bjuda på bullar, kakor och andra bakverk. Tårta det är ÄKTA kärlek. Sånt ska man inte tacka nej till.

Det är något speciellt när det kommer till bakverk och alkohol. Väljer du att avstå är det många som har svårt att förstå. Du måste ha en bra ursäkt för att inbyte få onda ögat eller en massa frågor. Speciellt om de bjuder. Det är ju gratis! Säger du att du ska köra föreslår de att du ska ställa bilen. Säger du att du inte äter sötsaker eller går på diet så föreslås man göra "bara ett undantag". Det är ju inte bra att plåga sig. Att leva för strikt är ju inte heller bra.

Grejen är den att min livsstil och mina val är ingen plåga. Jag ser det inte som en uppoffring eller som att jag på något sätt plågar mig. Jag mår bra av mina val och jag har inte det där sötsuget som gör det plågsamt att avstå.

De flesta har accepterat vid det här laget att jag tackar nej. Men det sticker fortfarande i ögonen på somliga. Men om jag nu hade ett sug och kämpade med att stå emot, vad vinner dessa som anser att det är deras mission att få mig att saga ja, om jag faller för frestelsen. Ett rättfärdiganede av deras egna laster?

Om nu så många inte kan stå emot, är det då snällt att ta med sig tårtor till jobbet?

Efter en hyfsat lugn basketträning åkte jag hem för lite soffhäng. Något jag inte unnar mig så ofta.

TT har skrivit om hur vi tillåter oss att äta dyrare mat för att nå högre kvalitet. Och genast hakar alla nättidningar på. Det både glädjer mig och får mig att fundera på om tidningarna verkligen vet vad de skriver om eller om de bara citerar TT.

Jag gick in på på Äkta vara's hemsida och läste deras senaste nyhet om hur vi människor i Sverige tillåter oss att äta dyrare mat. De sk premiumprodukterna har ökat och lågprisprodukter ligger i princip på samma nivå.

Jag funderade på vad premiumprodukter innebar och googlade. Jag hittade vartenda nättidning tror jag som citerade TT, men inte en enda beskriver tydligt vad premiumprodukter innebär.

Jag fick nöja mig med att köpa det underförstådda att det var ekologiskt, högt näringsvärde och generellt livsmedel med hög kvalitet. När jag senare på kvällen fick en stund över tänkte jag att jag skulle kolla in dessa artiklar igen och se om jag kunde hitta något som kunde ge en bättre definition. Och efter att ha hittat artiklar inom andra branscher som handlar om premiumprodukter hittade jag en förklaring som gjorde det förståeligt.

På www.connoisseurint.se kunde jag hitta följande förklaring:

I ekonomiska termer är premiumprodukter de som konsekvent kan begära och rättfärdiga ett högre pris än för likvärdiga funktioner och liknande kvalitet.

 I marknadsföringstermer är premiumprodukter de produkter som kan leverera emotionella fördelar som är svåra att matcha för jämförbara produkter.

Och med den förklaringen kan man ju förstå varför de hälsosammare livsmedlen är klassade som premiumprodukter. Inte ens ett lexikon kunde ge mig en vettig förklaring. Jag nöjer mig sällan med "så här är det". Jag vill veta varför och hur man kommit fram till det. Bara för att förstå.

Enligt de ekomomiska trermerna så faller det ju in i att dessa produkter ÄR dyrare och kan säljas till ett dyrare pris. Detta motiveras och accepteras av oss konsumenter, eftersom att det kostar mer med ekologiska produkter. Det är dyrare att framställa produkter med äkta varor och inte fylla ut med en massa tillstser.

I marknadföringstermer så kan man säga att de emotionella fördelarna är att produkterna har högre näringsinnehåll och inte en massa gifter. För hälsans skull. Effekterna av de goda valen kommer ju först efter ett tag. Men direkt så känns det ju bra eftersom att du kunnat äta med gott samvete, med vetskapen om att du ätit något som är bra för din kropp.

Att en produkt kallas premiumprodukt är inte direkt likställt med att det är ett nyttigt val. Det handlar om att vi konsumenter upplever god kvalitet som motiverar priset. Värt att ha i medvetandet när man ser ett dyrt livsmedel. Det är inte nyttigt bara för att det kostar mer.

Men några av byggstenarna i en primumprodukt är:

Mycket hög kvalitet

En historia bakom varumärket som ger produkten en unik identiet. Den skiljer sig från mängden.

Bristande tillgång. Begränsad tillgång ger ett högre pris

 Vi konsumenter vill:

• Undvika bekämpningsmedel
• Undvika tillsatser
• konsumera närproducerat
• Göra kloka val för miljöns skull
• Stoppa i oss ren mat

Jag märker ju själv att jag har ett annat köpbeteende. Jag väljer mat med bättre kvalitet i dag än vad jag gjorde för några år sen.

Utvecklingen av våra köpbeteenden är positiv. Då efterfrågan på bättre kvalitet blir högra så kommer även priset troligen att justeras till det bättre även för dessa produkter. Men vi kommer nog alltid får betala för kvalitet.

Just nu pågår vinter OS i Sotji och Sverge har lyckats plocka medaljer. Jag är inte jättepåläst när det kommer till vintersporterna och när jag läste att Charlotte Kalla hade tagit silver i Skiathlon blev jag nyfiken på vad det innebar. Att det var blandat av olika typer längdskidåkningsstilar kunda man ju förstå.

Jag googlade fram vad Skiathlon var. Som jag trodde var det blandning av olika skidåkarstilar men jag trodde att det skulle vara tre olika. Troligen för att jag gjorde kopplingar till Triathlon. På Wikipedia kan man läsa:

"Disciplinen ingår i världscupen i längdåkning. Den ersatte den tidigade jaktstarten. Istället för att först köra ett klassiskt lopp och sedan ett i fristil, så byter man skidor efter halva distansen, varmed man alltså kör båda stilarna i samma lopp."

Charlotte Kalla tog silver efter en duell med Marit Björgren kunde jag läsa. Och medan jag googlade såg jag herrarnas Skiathlon på TV där Marcus Hellner kommer 2:a. Spännande då han under hela upploppet närmade sig ettan. Så 2 silver i Skiathlon alltså.

När jag läste om disiplinen så såg jag att damerna kör 2x7,5km medan herrarna kör 2x15. Visst brukar det vara något kortare för damerna än för herrarna, men hälften?! Är kvinnorna verkligen hälften så starka?

Vinnaren på damsidan körde alltså på tiden 38:33,6 och vinnaren på herrsidan körde 1:08:15,4

Dubblerar man tiden för damerna så skulle det bli runt 1:50 eller kanske något mindre då tiden innehåller skidbyte.

Okej, låt oss säga att det är tiden som avgör att man "inte har tid" med närmare 2 timmarslopp så skulle ju damsidan faktiskt kunna köra 2x12km. För med tanke på alla kvinnliga ultramarathonlöpare så knappast sträckan vara något hinder.

Men i vilket fall: Grattis Kalla och Hellner till fantastiska insatser och era silvermedaljer

Bilder från aftonbladet.se

Får ofta höra från människor att jag är galen, att jag tränar för mycket. Tänk på att vila också, brukar jag få höra. Men frågan är om det låter mer än vad det är. Läste på DN.se att vi tror att vi tränar mer än vad vi gör. Så frågan är hur galen jag är.

För ett par dagar sen stod det på DN.se att vi tränar mindre än vad vi tror. Artikeln baserades på en stor studie som gjorts i Norge med folk från hela landet. Deltagaran fick ha ett bälte runt höfterna på sig under en vecka som mätte den fysiska aktiviteten. Sedan fick de fylla i ett formulär om hur de uppskattade sina fysiska aktivitet.

Det visade sig att deltagarna uppskattade att de utfört mer fysisk aktivitet än vad de faktiskt gjort. Det var ingen större skillnad i hur mycket som registrerats mellan män och kvinnor. Däremot uppgav män i sin uppskattning nästan 50% mer fysisk aktivitet än kvinnorna. Och som jag uppfattar det så har ju kvinnorna också överskatt sin aktivitet. Hur mycket tror männen (väldigt generellt nu) att det rör sig mot hur de faktiskt gör. Det står inte hur många procent mer vi trot att vi rör oss än vad vi faktiskt gör.

Inte så illa med en träningsdagbok känner jag. Jogg.se som jag använder ger en ganska bra överblick på hur mycket jag lägger på träning. Men det skulle vara intressant och se hur rätt/fel man har.

Men sen har man ju det här med vardagsmotionen. Den blir ju lite klurigare eftersom att man normalt inte registrerar den. Enligt undersökningen sitter vi still ca 2 timmar mer per dag än vad vi tror. Att den uppskattningen blir mer fel mot hur det ser ut i verkligeheten kan jag förstå. Det är lätt att glömma hur länge man sitter i bilen, hur länge man sitter vid middagsbordet eller hur lång tid det faktiskt tog att läsa igenom mailen, hjälpa till med läxorna mm.

Man bör röra på sig minst 5 minuter varje timme. Sätt en liten påminnelse på mobilen, datorn eller vad du nu har till hands. För sedan träningdagbok så har du koll på den hårt fysiska aktiviteten också. :)

Vad ger du för signaler till dina barn? Jag fick frågan idag och det fick mig att börja fundera. Vad är det för signaler jag sänder ut med mitt sätt att leva och hantera livets alla mot- och medgångar? Allt man lär sina barn är inte är inte det som kommer ut genom munnen.

Om man säger till barn att man inte ska äta en massa godis men trycker i sig själv så visst kan barnen köpa att den vuxne får just för att den är vuxen. Men vad händer när "barnet" blir ungdom och anser sig vara vuxen? Det är egentligen den enkla ekvationen och kan styrkas med "barn gör inte som man säger, barn gör som man gör"

Så tänker jag på alla föräldrar jag möter som sätter sina barn i olika sporter för att det är "bra att röra på sig". Men hur många av dessa föräldrar har inte rört sig en meter ur motionssyfte de senaste 20 åren. Grejen är den att kroppens behov av att röra på sig upphör inte bara för att man blivit vuxen. Man har minst lika stort behov att röra på sig som när man är ung. Detta är det många som inte tänker på.

Många sätter sina barn i olika aktiviteter när barnen har "börjat lägga på sig". Det handlar såklart om okunskap, att du inte kan "springa av dig" den där chipspåsen eller bakelsen. För att förbränna den här typen av kaloribomber krävs det väldigt mycket rörelse, mer än de 2-3 timmar i veckan som barnen får gå på sin idrott.

Att röra på sig handlar om att må bra. Att få blodflödet i ådrorna att göra sitt, att frigöra lyckoruset endorfiner och hålla sig stark och smidig, som gör att du klarar mycket mer, både fysiskt och psykiskt. Och ju mer du orkar desto roligare är det.

Huvudsaken till att vi ska röra på oss är alltså inte att hålla vikten. Det kan vi gör vi mer effektivt med intaget. Ett långt och friskt liv med så få krämpor som möjligt som ofta ökar ju närmre incheckningsdagen man kommer.

Tänkte på detta när jag åkte från basketträningen idag. Idrottandet för mig är glädje och hälsa.

Sedan har du ännu en sida som är ack så viktig för välmåendet. Om du är en snäll männsika, som vrider och vänder på dig för att hjälpa andra och vara andra till lags, sänder du ut vissa signaler. Det är inte bara du som "får det lite jobbigt" en period för att hjälpa andra, andra som kanske inte förtjänar det. Utan sådan som kräver mer och mer av dig och du ger och ger. Det du då sänder ut är att det är ok att ta lite skit. Du lär dina barn att man ska kämpa på och kanske ta mer än vad man som människa bör stå ut med utan att ställa motkrav.

Så det jag vill säga är, tänk på vad du vill lära dina barn. Vill du att de ska äta sunt, bör du hålla en sund kost själv. Om du vill att ditt barn ska idrotta och hålla igång, håll igång själv.

Och till sist, ta ingen skit som Grynet brukade säga. Man kan vara snäll och hjälpsam, men säg ifrån när det går över gränsen.

Det är signalerna du ger som fastnar hos dina barn och formar deras framtid.

Det pågår just nu en debatt om huvuda klubbar som elitsatsar före 13 års ålder ska få bidrag eller inte. Detta anser vår idrottsminister samt majoriteten av Sveriges kommuner.

Det är helt klart tragiskt att klubbar inte tillåter barnen bara ha glädjen i sin idrott i så unga år. Gallring barn där man sorterar ut de mest talangfulla redan vid 8-9 år.

Det dessa klubbar inte inser är att de kanske får barn som kanske skulle bli något, att sluta, bara för att de inte få spela med sina kompisar. De kan vara sk "late bloomers", men kommer inte så långt att de kan visa vad de går för då de tappar lusten vid så unga år. Och de som man ansåg var talangfulla kanske inte alls är lika lovande efter att puberteten satt sina spår. Inte ovanligt att tonåringar tappar kontrollen över kroppen när deras kroppar helt plötsligt valt att växa massor på kort tid. Många slutar med idrotten då eftersom att självförtroendet får sig en törn när kroppen inte vill lyda på samma sätt som tidigare och får kanske dessa barn att sluta innan de lärt sig hantera den nya kroppen.

Ett annat problem är den ensidiga träningen som det medför då det i tidigar år ska satsa hårt så att de får förslitningsskador då de borde vara på sin absoluta topp, vilket man belös i inslaget på SVT.

Men jag tror inte att indragna bidrag är lösningen. Jag är inte alls emot att man sätter ihop barn som kommit lite längre i sin utveckling för att just utvecklas vidare.

Men som klubb har man ett ansvar att inte gallra bort barn så att lusten till träningen försvinner. Det är idiotiskt och rent av otaktiskt med anledning av "late bloomers". Om det nu är tävlingsframgångarna som är i fokus.

Men med indraget bidrag har kanske inte klubbarna möjlighet att ha både bredd och elit. Vore det inte bättre med riktlinjer på hur man skall göra för att utveckla barn på deras nivå? Jag vet inte. Har inte funderat så mycket på det tidigare, men spontant känns inte bidragsindraget som lösningen.

För mig är det självklart att det ska vara glädjen som ska vara i fokus oavsett nivå, speciellt i unga år. Jag ser det som en större seger att få bidra med ett barns utveckling. Från att knappt klara av att hålla en boll till att bli en bolltrollare. Och jag tror att det är så vi verkligen utvecklar våra blivande stjärnor!