Jag älskar ju att prova nya saker så det var ingen tvekan för mig att skynda till min dotters friidrottsträning då vi föräldrar blev inbjudna att delta. Friidrott har jag inte ägnat mig åt sen grundskolan.

Jag skyndade hemfrån jobbet och slängde mig direkt på köksutrustningen för att fixa middag. Tomatfylld strömming i gräddsås med kokt potatis. Det blev klart lagom till jag var tvungen att åka till tjejernas basketträning. Så jag plockade ner maten i en matlåda och packade ner en gaffel.

Medan tjejerna värmde upp åt jag min mat. Väldigt gott. Jag hann tyvärr inte fota något, men ett recept kan jag bjuda på:

500g strömming

5 tomater, finhackade  

1 kruka färsk basilika

1,5dl persilja

1 msk olja

1 msk tomatpuré

2 msk chilisås

salt och peppar

Blanda alla ingredienser utom salt och peppar. Salta strömmingen och klicka på lite tomatröra och peppra. Rulla ihop och lägg tätt i en ugnsäker form. Salta och peppra lite till och häll på 2,5dl matlagningsgrädde.

Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 20 minuter.

Tyvärr krockar min dotters friidrottsträning med mina tjejers basket så jag skulle inte hinna vara med från början. Det visade sig att jag var den enda föräldern som planerat att delta. Och när jag kom fram hade kommit fram till lekdelen av träningen. Så jag fick vara med i en lek där man skulle hinna fram först till en boll och hinna undan innan motståndaren hann kulla. När de gjorde lagindelningen var det jag, 2 tjejer och en kille på lag. Killen gnällde på att han hamnat i ett lag med bara tjejer. Då såg vi att det var lika många killar som tjejer (med mig) så då gjorde vi ett tjej- respektive killag. Oj vad han fick äta upp att han inte ville vara med "bara tjejer", då vi vann, ganska lätt. VI var helt enkelt ett snabbare lag.

Synd att jag inte hann till någon riktig träning och synd att det inte var fler föräldrar på plats. Jag hoppas att det bjuds på fler tillfällen.

När vi skulle gå fick vi syn på en annan grupp som byggt upp en hinderbana. I denna hinderbana hade de armgång i romerska ringar. De hade vevat ner 4 par så det var 8 ringar att ta sig igenom. Min dotter ville väldigt gärna testa, men ville inte gå fram själv. Så hon glömde helt enkelt bort att jag var en pinsam förälder och bad mig gå fram och fråga om vi fick prova. Det fick vi, 1 gång då de höll på att plocka undan. Det var inte helt lätt det där inte. Ingen av oss kom fram på vårt enda försök. Nu är jag nog allt lite mer imponerad än tidigare av Gladiatorerna och utmanarna. Men nu vet jag vad jag ska ställa fram på tjejernas basketträning. Det här vill jag klara av. ;-)

Med en envis snuva spelade jag en tuff match idag. Efter måste man se till att fylla på så att man får en riktigt bra återhämtning. Så efter matchen åkte jag och handlade och kollade efter något för återhämtningen.

Det var varmt i hallen när vi kom in och jag kände mig inte alls på topp. Men det var inte så många som kunde spela idag så det var bara att bita ihop.

Det var en tuff match Blackeberg bjöd på. De var väldigt samspelta och lyckades bryta sig igenom vårt försvarett flertal gånger. De var även många fler än oss och kunde byta ut sina spelare ofta.

Vi gjorde en hyfsad match i varje fall men det räckte inte hela vägen. Vi förlorade med runt 20p.

Efter åkte jag och handlade. Det saknades en del hemma och jag behövde ha något i magen. Så jag provade en av Paulúns kokosvatten. "Naturlig återhämtning"

Den innehåller både fett, kolhydrater, protein och kalcium.

Jag kompletterade med lite naturgodis, som jag bara inte kunde sluta äta av.

Kokosvattnet var inte jättegott. Smaksättningen var helt ok, men eftersmaken av själva kokosvattnet var inte alls i min smak.

Men det var inte så illa att det inte är drickbart. Det tar nog ett tag att vänja sig att dricka det, om man nu skulle tycka att det är nödvändigt. För det är inte den billigaste "Juicen" man kan hitta.

Nu råkar det vara så att jag plötsligt blev barnfri. Dottern drog iväg och bada med en kompis och sonen på Bandyfinalen för att se sitt favoritlag Hammarby.

Så nu har jag hela huset för mig själv. Det är väl återhämtning om något! :)

Torsdag och det är box på F&S. När man kommer utan partner paras man ihop med någon annan "singel". Då kan få en som är mindre eller någon större som ger en en rejäl utmaning. Idag blev det en jämnstor som hade varit på många boxpass.

En hel arbetsdag i myskläder gör att man är i ett skönt mysmode. Vet inte riktigt hur det gick till men klockan tickade iväg och det blev kväll. Lika duktig jag är på att vara effektiv, lika duktig är jag på att få tiden att gå utan att egentligen göra någonting. Tanken var att jag skulle fixa middagen efter dagens arbete, innan det var dags att sticka iväg på boxpass.

Men nu blev det så att jag var tvungen att ila iväg med bilen för att hinna. Inne i salen bad instruktören oss som inte kom tillsammans med någon att hitta en parter. Jag såg en massa späda tjejer och jag ville bli utmanad. Då ser jag en tjej som är i ungefär samma storlek som jag. Är snabbt framme och föreslår att vi ska köra.

Jag frågade henne om hin kört förut och hon svarade att hon kört många gånger. Och det märktes. Hon var stark och hade bra teknik. Det gjorde att jag fick jobba med att hålla emot som hennes sparringpartner.

Det blev ett tufft pass med högt tempo. Hon var inte direkt den som peppade verbalt. Hon tog i utan att skrika, hon sa inte mycket när det var jag som boxades. Men hennes fokusering och energi när hon körde var pepp nog. Vid varhe momentbyte kunde det komma ett "bra jobbat" eller liknande.

Själv skrek jag, peppade jag och tog i allt jag hade.

Jag gick därifrån med trötta armar och axlar. Det var en riktigt tuff brud jag mött. Jag blev framför allt imponerad av hennes sparkar som var väldigt kraftfulla. Kul pass idag. :)

Varje gång vi möter Bandhagen blir det jämna matcher. Det var det den här gången också. Men de drog ifrån och det var dags att sätta in extra krafterna för att kunna vända. Och plötsligt händer det som de säger i Trissreklamen.

För att få lite tid i solen såg jag bara fördelar med att åka kommunalt till matchen. Härligt väder och taggad för match gled jag in i Enskedehallen. Jag var först på plats. Vi skulle visst inte bli fler än sju, vilket innebär mycket speltid.  

Vi började matchen hyfsat, men vi fick inte till skott och utblockeringarna lös med sin frånvaro.

Men under 3:e perioden tappade vi tempo och när fjärde perioden skulle börja låg vi under med 10 poäng.

Då hände något. Vår coach ville att vi skulle pressa och börja stjäla bollar. Det gjorde vi och vi höjde tempot rejält och stal väldigt mycket bollar. Vi pressade, utblockerade och gjorde många grymma avslut. Matchen slutade med 10 poäng till vår fördel. Vi vann med 55-45!

Så rolig match, med massa speltid (satt totalt 2min). Och den här gången hade vi vettiga domare också. Och det roligaste av allt, jag hade gryma stats. Många satta skott och många returer.

När jag kom hem ordnade jag med Sjärgårsgryta till middag. Jättegott! Det tyckte till och med sonen som inte hurrar varje gång det blir fisk.

500 g torsk  

3 scharlottenlökar

1 morot (ca 100 g)

1 palsernacka (ca 100 g)

1 bit rotselleri (ca 180 g)

1 msk tomatpuré

1dl vitt vin

3dl vatten

1msk grönsaksfond

1 creme fraishe

2 vitlöksklyftor

60g grovt hackad färsk hackad spenat

Strimla alla rotfrukter och scharlottenlöken och fräs den. Tillsätt sedan tomatpuré, vin, vatten och fond. Koka upp och tillsätt sedan creme fraishe. När det kokat ett par minuter, lägg ner fisken, skuren i bitar. Låt sjuda ett par minuter. Pressa i vitlöken, vänd ner spenaten och smaka av med salt och peppar.

Till detta smörstekte jag grön sparris som jag garnerade varje tallrik med och serverade med rågbröd med en skiva mozzarella som jag gratinerat i ung. MUMS! Att få min son att gilla en fiskrätt ser jag som en seger :)

Vaknade med fortsatt värk i axlarna. Men det vara bara att kliva upp. Jag hade en lång dag framför mig. Och när man är mitt uppe i allt glömmer man liksom bort värken. Trots att jag inte spelade själv var jag så inne i matchen, så engagerad och fick en massa nyttig rörelse i hela kroppen.

För att trycka på mina triggerpunkter och lägga tryck på mina knutor hade jag en liten massagegrej som jag la hela min kroppstyngd på. Det blev ju inget större mottryck eftersom att den sjönk ner i maddrassen, men jag tror nog att jag lyckades få ett bra tryck, för det känns lite lättare idag.

På schemat idag var det städning, för att vi ska få gäster ikväll. Sedan skulle jag skjutsa min dotter, storhandla och få i mig mat. Allt detta innan det var dags att åka till mina tjejers match. Blev något stressad när jag fick en avstämning (självscanning) eftersom att allt hände på minuter. Var nog inte deras favoritkund just då. Haha.

Allt gick i ett men jag hann till första matchen. Den här gången var det mycket bättre arrangerat och mer pedagogiska och rättvisa domare än vad det var sist mina tjejer spelade.

Och vilka matcher de bjöd på. Det är så roligt att se när de gör saker på matcherna som man nött in på träningen.

De hade lagspel, kämparanda och sådan glädje när de spelade.

När jag coachar blir jag så engarerad, hoppar och studsar så det hänns nästan som jag själv spelar. Jag blir nästan lika svettig som de. Och det tror jag var bra för mig. Det var någ precis de armsving och ryggradsvridnignar som behövdes för mig, för nu känns det mycket bättre.

Nu kommer mina schlagergäster. Vi laddar för god middag och en härlig schlagerkväll!

Stockholm är en glesbygd av idrottshallar. Detta skriver "Situation Sthlm" i februarinumret. Och visst har vi märkt att det är svårt att få så många tider man vill och på bra tider så det passar med jobb, skola och middagar. Och då har det inte lämnats plats för spontanidrottandet.

Idag var en av de få gånger som jag hade kontanter i plånboken. Jag har tänkt så många gånger att jag vill köpa "Situation Sthlm" men inte haft kontanter och kännt mig för stressad att gå och ta ut pengar för att köpa. Man är ju alltid på språng när man påminns, när man ser de där säljarna.

Det känns bra att ge sitt bidrag på det sättet då det går till en verksamhet för att hjälpa hemlösa. Det ger den hemlöse eller fd hemlöse en sysselsättning och halva kostnaden för tidningen.

Dessutom verkar den riktigt bra. Det handlar inte bara om sådant som man helst blundar för och inte orkar med att läsa. Det finns solskenshistorier och intressanta artiklar och reportage som handlar om annat än hemlöshet.

Jag fastnade för en artikel som handlar om bristen på sporthallar i Stockholm.

Politikerna vill satsa på att få Stockholmarna att röra på sig mer genom att bygga fler hallar till billigare kostnad. Detta planerar man genom att bygga dubbla hallar bredvid varandra på en befintlig idrottsplats, ta in fler anbud (varför man nu inte gjort det tidigare). Sedan ska man se till att utrymmena nyttjas av idrottsutövarna och inte av överdimensionerade förråd, viprum eller dubbelsidiga läktare.

Och det behövs verkligen. Det går 43000 invånare på en idrottshall i Stockholm. Jämför det med 13000 per invånare i Göteborg. Dessutom önskar Idrottsborgarrådet att det ska finnas öppna idrotthallar och mässor där man kan få prova på olika idrotter. Fantastiska tankar tycker jag. Hoppas att de ligger i med byggandet så att inte "spontanidrottandet" ska konkurrera om tiderna med föreningarna.

Låt Stockholm blir en tätbebyggelse av idrottshallar och andra idrottsanläggningar! :)

I artikeln bekrivs också hur ungdomar och framför allt tjejer lägger av med föreningsidrottandet vid 14-15 års ålder. Många av dem fortsätter att vara aktiva, men går istället på gruppträningar (vilket i sig är positivt). Mycket pga att man inte hinner med då studierna tar mer tid än tidigare.

Om vi hade sporten mer integrerad i skolan skulle kanske fler utöva idrott längre i livet. Det är så det fungerar i USA. Där är det skolorna som har den roll som alla våra frivilliga föreningar har. Skillnaden är att det finns människor som har sin tränarroll som ett yrke, medan föreningarna till största delen har tränarna detta som sin fritidssysselsättning. Skillnaden blir såklart tiden. Det är uppenbart vem som har möjlighet att lägga ner mest tid på sin tränarroll.

Som sagt.... Mycket intressant läsning.

Jag vaknade med ett ryck klockan 7 i morse. Jag hade försovit mig. När ljuset genom fönstret väckte mig konstaderade jag att jag måste ha stängt av väckarklockan i sömnen. Lite smått krasslig men hade så mycket inbokat på jobbet att jag masade mig upp i varje fall.

Jag hade en del möten inbokade på jobbet och efter jobbet skulle jag vidare till XL-Galan och kolla när min dotter skulle springa 4x200m stafett. Då var jag vara tvungen att hitta alla sätt att "friskna till".

Till frukosten såg jag till att få i mig både proteiner, C-vitamin och andra vitaminer. Som lite extra hjälp tog jag lite kosttillskott.

   Under dagens fortsatte jag att stoppa i mig för att lindra den eskalerande krassligheten. Jag käkade zyx........

Till fikat hoppade jag kaffet och ersatte det med lite te....

Jag kände mig helt ok på förmiddagen. Men framåt eftermiddagen började jag känna mig lite illamående också och en huvudvärk kom krypande. Tog därför också en huvudvärkstablett.

Men kampen mot illamåendet fortsatte. Jag var livrädd för att ha åkt på magsjuka. Jag ville absolut inte missa XL-Galan eftersom att min dotter skulle springa.

Jag tog det lungt, gick långsamt, drack mycket och höll mig så stilla som möjligt. När jag kom till Gullmarsplan köpte jag lite vitaminvatten i pressbyrån. Och plötsligt var jag "hur frisk som helst". Jag mådde bra och tänkte att nu kommer jag att överleva den här kvällen.

Jag och min mamma satt på läktaren och kollade in min duktiga dotter som sprang första sträckan på stafetten. Hon sprang allt vad benen bar i 200 meter och gjorde en jättebra växling trots att hon är väldigt ny friidrottare.

Sedan var det bara och vänta in att alla heat var klara för att höra om de gick vidare till final. Det gjorde de inte men tränarna var mycket nöjda med deras insats då de gjorde ett bra lopp med snygga växlingar.

Sedan var det invigning och de "stora stjärnorna" skulle börja sin tävling.

På arenan i andra roller än tävlande, kunde vi se stjärnor som Stefan Holm, Kajsa Bergkvist och Carolina Klüft.

Vi satt och kollade på hela XL-galan och fick se fantastiska insatser av Angelica Bengtsson (stavhopp), Emma Green (Höjdhopp) och Iréne Ekelund (60m) som endast 15 år gammal gav sina äldre medtävlande en match.

Ni kan läsa mer om galan här.

Ju senare det blev desto mer blev jag påminnd om att jag är förkyld. Väl hemma på hemmaplan började näsan rinna till ordentligt. Nu ska jag köra ett sista steg för idag mot en frisk kropp. EN GOD NATTS SÖMN!

Med ett lag där de flesta är lite småkrassliga gick vi in i matchen mot Alvik med ganska lågt tempo. Man vet redan innan matchen att de får domarnas sympatier men den första halvleken var riktigt illa. Man intar ganska lätt en dålig inställning. Men till andra halvlek taggade vi till, liksom domarna.

Vår coach sa förmanande till oss att dessa tanter (som vissa är över 60) kommer att få domarna med sig men att vi skulle strunta i det och bara köra på. Det var precis vad de fick och det var värre än vanligt, kanske för att de endast var fem stycken. Matchen började med att de dömde till till Alviks favör när de hade ut bollen (glasklart). Även motståndarna visste att det var feldömt till deras fördel ett flertal gånger. Det visade de med att säga "Ja, ja ni vinner ändå" och blinkningar när de foulade osv.

Alvikmatcherna är inga man ser fram emot och det gjorde nog att vi drog ner på tempot. Men till andra halvlek fick coachen igång oss. Vi höjde tempot och drog ifrån. Fram till halvlek var det ganska jämnt i poängen.

Något hände även med domarna. De började att döma. Det var som att de tog sig ur lågenergiläget de också.

De började att döma matchen.

När det var dags att betala domarna snackade jag med domarna och de halvt medgav att de dömde till deras fördel. Inte direkt förnekade det i varje fall. När jag sa att de blev lite bättre till andra sa de "ja, men vi kan ju inte döma ut dem redan i första halvlek när de bara är fem". Ett erkännande nog för mig.

2 av spelarna skrattar lite åt att de inte orkar springa, "jag är ju så gammal". Problemet är när de delar ut blåmärken, fläskläppar och blåtiror och gör det ostraffat.

Men det var inte bara tempot som höjdes. Vi började spela lite tuffare också. Så några av de där armbågarna fick de tillbaka. Några av dem ostraffat också. :)

Problemet med att spela i div 4 är att man får ganska slappa och ointresserade domare. De är där för extrapengarna och inget annat. Den här gången var det ingen avgörande faktor, men mot andra lag kan det vara det.

Slutresultatet blev 55-37 där rycket som sagt kom i andra halvlek.

Innan matchen hade jag börjat känna av lite i luftrören och jag var lite orolig för hur det skulle gå. Men under hela matchen så kände jag inte av det alls. Kanske för att jag fick en hel halvleks uppvärmning ;-)