Det har varit en faktastisk resa med tjejerna. Det har varit spänning, glädje, äventyr, rörelse och allt under härligt väder. Det hade inte blivit en sådan omvälvande, och fantastisk om det inte varit för dessa underbara och härliga människorna jag hade runt omkring mig.

Varje morgon har vi klivit upp och kört lite fysövningar. En del lite lättare och en del lite tyngre. Endast när vi skulle iväg tidigt på morgonen hoppade vi över morgonträningen. Det har varit en väldigt aktiv och händelserik resa.

Fredagen var en fantastisk upplevelse och lite av ett äventyr när vi gjorde en blöt vandring och badade i vattenfall. Det blev lite dramatik då en av de orädda tjejerna halkade på klippan och slog i smalbenet rejält. Hon är inte den som gnäller i första taget så när hon började gråta visste man att det var allvarligt. Men den lilla kyla hon kunde få från vattnet gjorde att hon så småningom kom igång. Men hon fick hålla tillbaka på efterföljande träningarna och köra lite alternativa övningar till hopp och skutt.

Det var väldigt lätt att åka iväg med dessa härliga tjejer som är otroligt positiva och måna om varandra. Men det är tufft när det händer saker som det här med benskadan. Som jag skrev tidigare som var det en tjej som svimmande på planet ner och en som nästan gjorde det. En tjej fick ett öga uppsvullet efter ett myggbett, hon svimmade efter dagstrippen till Gibraltar så vi fick tillkalla ambulans och jag trodde att jag tappat bort tjejerna när vi körde en dagstur till Malaga. Men i övigt har det bara varit bra.

Lördagen, dagen efter benskadan bestämde vi oss för att ta en stranddag. Hela dagen var vi på stranden och för att alla tjejerna skulle få vara tillsammans hela tiden så fick jag stå över leklandet ute på vattnet. Någon var ju tvungen att passa alla värdesaker. Så jag fick helt enkelt träna på att ligga och göra ingenting, för jag hade ju inte tänkt innan på att ta med mig något att sysselsätta mig med.

Dagen därpå var det söndag, så lite vila från träning men det tog vi igen på vår utflykt. Först åkte vi bil till Tarifa och Punta Paloma för en härlig strandvistelse. Det var här vårt träningspass kom. Vi gick en lång bit över ett sandberg för att komma ner till stranden. Gissa om det sög i benen att ta sig uppför sen när det var dags att åka vidare.

När vi badat så reste vi vidare till Gibraltar som är en engelsk koloni på Spaniens sydligaste kust. Där kunde man plötsligt hitta engelska telefonkiosker, Fish and chips och allt betalades med Brittiska pund.

Tyvärr så var alla affärer stängda pga att det var söndag. Men det var i varje fall kul att se och vi tog oss en liten fika innan vi tog oss upp i bergen för att spana in Makakiapor. Även här blev det lite puls när vi gick i bergen i  stekande hetta. Fantastisk utsikt över den stora hamnen.

Måndagen körde vi först träning som vanligt följt av lite poolbad. När vi ätit lunch drog vi vidare till ett stall där vi fick turas om att rida på 3 hästar. Jag har inte ridit sedan jag var barn och jag började fundera på om jag någonsin hade kunnat det där med att rida. Det kändes som att jag bara skumpade runt och hade noll koll. Men efter ett tag så kom jag in i rytmen och hade sjukt skoj. Lite så att jag nästan började fundera på att börja rida igen. Tyvärr så saknar jag ju tiden.

Efter ridningen åkte vi och käkade Tapas. Jag hade förlagt telefonen så jag hann inte få till några foton innan alla hade slängt sig över maten. Galet gott var det i varje fall.

Tisdagen åkte vi till Benalmáderna för att bada och åka bananbåt och gå på en speciell restaurang som vi blev tipsade om. En wok, där man samlar på sig sina råvaror och som de steker när du kommer fram till disken. Jag har varit på flera sådana restauranger i Stockholm, bra sådana, men de ligger verkligen i lä mot denna.

Jag provade på allt som jag inte provat förut och allt var tokgott. Bla provade jag grodlår. Smakade ungefär som kycklingm lite porösare kött.

Så kom kom onsdagen och sista heldagen vi hade kvar. Tjejerna hade fått lite nog av stranden och fått lite extra lust till shopping. Så vi tog tåget in till Malaga. På turisinformationen fick vi en karta med de ställen som de rekomenderar att man går till om man har en dag i Malaga och som man kunde ta sig runt på till fots. Jättefint ställe. Påminde lite om Gamla stan mitt i kärnan. Och glassen sen. Himelskt god.

Efter Malaga åkte vi till shoppingcentret Miramar efter mycket tjat från tjejerna. De ville shoppa. Så tåget till Fuengerola och sedan bussen därifrån till Miramar. Där var vi tillså sent som vi kände att vi kunde och sen buss tillbaka till Fuengerola. Därifrån promenerade vi då tjejerna behövde spara pengar. En rätt behaglig promenad.

Efter vi käkat middag så packade vi ner allt utom lite badkläder så att vi kunde bada innan hemresan dagen efter. Så ett dopp i en pool och sen tillbaka till Sverige igen.

Hemresan var mycket lugnare. Inga avsvimningar eller skador och resan hem gick lite fortare än planerat. Lite sorgligt att säga hej då till alla, även om jag vet att jag kommer att träffa flertalet av dom ganska snart igen i andra sammanhang. Men vi ska ha en liten reunion där vi kollar igenom bilderna och minns vår resa.

Det är samtidigt lite skönt att komma hem. Få äta som vanligt, köra rehab som jag bör och fixa med allt man behöver fixa med hemma.

Det blev en ganska turbulent start på vår resa med basketlaget till Malaga. En flygresa med platsbyten och avsvimningar och migränanfall som hade kunnat bryta ner de flesta. Men vi höll humöret uppe och körde på.

Redan från början när vi klev på planet så var det något kaosartat. Det var som att personalen ville stressa oss på plats. Sen kom de och viftade och det lät nästan som att de skällde på oss. Vi hade tydligen 2 platser vid nödutgångarna och där fick inte underåriga sitta. Man var tvungen att vara minst 16 år. Men vi hade låtit systemet placera oss och vi hade tyvärr fått spridda platser. Så efter en stunds gestikulerande så förstod vi hur vi var tvungna att placera oss för att följa alla lagar och regler.

Sen kunde vi slappna av då vi äntligen var på väg. Men mot slutet av flygningen börjar en av tjejerna må dåligt och svimmar. Jag försöker springa fram till henne men blir hänvisad tillbaka till min plats eftersom att det var dags för landning. Tack och lov fanns det 2 läkare ombord och jag kunde få besked om att hon mådde bra efter lite syrgas.

Då var det dags för nästa tjej att börja må dåligt och då hade vi redan påbörjat nedflygningen. Hon började kallsvettas och må illa. Men vi hann och landa innan hon svimmade och då verkade det lugna ner sig. Hela planet hade vid det här laget koll på att det var ett gäng baskettjejer som skulle åka till Malaga. Vi fick sitta kvar till alla klivit av så att vi fick återhämta oss.

Vi var framme vid midnatt och vi skyndade oss mot stranden för att få en glimt av San Juan som man kan säga är Spaniens variant av midsommar. Men fyrverkerierna fick vi uppleva från bilen, blommorna låg redan och guppade i vattnet, eldarna hade börjat falna och alla hade kommit upp ur vattnet.

Fast vi fick en trevlig natt på stranden i varje fall trots att allt. Jag hade dessutom börjat få jordens huvudvärk. Det var ett migränanfall, inga vanliga värktabletter hjälpte och jag hade inga mot migrän med mig. Tänkte att en god natts sömn skulle göra susen. Men värken höll sig kvar även dagen därpå. Men jag bet ihop och körde på som ingenting. Jag solade, badade och busade med tjejerna. Så länge jag var i rörelse var det ok, men så fort jag var stilla trodde jag att mitt huvud skulle sprängas.

Till sena kvällen så var jag så slut efter en heldags huvudvärk. Men bet även ihop till en kvällspromenad. Tänkte att det kanske till och med kunde hjälpa. Men icke. Jag gick och la mig med samma värk som kvällen innan.

Men sen i morse, efter en kopp kaffe så var värken borta. Det var en sådan befrielse och det var inga problem att gå upp och ge tjejerna det träningspass jag lovat dom. Jag kände fortfarande av lite av förkylningen som jag samlat på mig före resan så jag stod vid sidan av och instruerade istället.

Det blev mycket parövningar. Tex

En kör armhävningar medan partnern håller i benen och kör squats

En står i brygga medan partnern använder knäna för att köra dips.

Bisceps curls – En drar upp en bicep curls medan partnern håller emot. Parnern trycker ner medan den första håller emot.

Men vi fick även in en del puls där de fick köra armhävningar, upphopp och burpees.
De körde en övning, sprintade fram och tillbaka, 2 övnignar, sprinta fram och tillbaka osv upp till 4 reps av övningen och sedan ner till 1 igen, innan de bytte övning och körde samma sak med den.

Sen var vi redo för en dags shopping som följdes av lite poolbad. Till middagen firade vi en av tjejerna som fyllde år. Nu är vi redo för sängen och ladda inför morgondagens träningspass.

#Malaga #Träningspass #Morgonträning #Semesterträning

Midsommarfirandet gick av stapeln på Åland med sång, dans och lekar som sig bör. Fullt upp och dåligt med uppkoppling gjorde att jag fick ta en liten bloggpaus. Väl hemma igen så var det dags att bara packa om för resan till Malaga.

Sitter på planet och bloggar men som inte kommer att publiceras förrän vi landar i Malaga. Det är först nu som jag kan andas ut och reflektera lite.

Jag hade mycket att fixa på jobbet då jag var tvungen att förbereda mig inför semester. Men med ett pressat tidsschema för att hinna med båten så var jag helt enkelt tvungen att packa ihop och dra. Planerade att göra de sista grejerna på Åland och sedan även när jag kommit hem.

Det är tur att man har förmågan att släppa saker som inte har tid och plats för tillfället. Lyckades faktiskt fira midsommar utan att tänka på att jag hade jobb som väntade.

Enligt vanlig tradition så gjorde vi med väldigt enkla medel vår egna midsommarstång. Vi dansade och lekte lekar och sillen hade sin självklara plats. Men denna gång hade vi även en smörgåstårta, vilket var ett nytt inslag.

Ett av mina syskon barn fyler år mitt i sommarn och kommer inte att kunna firas av alla. Så i en tidig födelsedagspresent så fick han till min stora glädje en basketboll. Med bara gräs och klippor var det inte jättebra underlag för att dribbla, men vi lyckades ändå få till en hel del basketmatcher.

Mamma hade bett mig att visa henne hur Yoga går till och efter ett pass på ca 20 minuter passade jag på att göra mina rehabövningar. Jag la mest energi på de med pilatesbollen.

En promenad fick jag till men mest motion fick jag nog av att leka med barnen och spela basket med dom. Träning behöver inte bara vara stämplat träning, det kan även vara lek.

En hel dag hemma och sen påbörja den nya resan med mina baskettjejer. Vi åker till Malaga som en avslutning då de kommer att gå vidare till nya lag och jag lägger basketen på hyllan. Ett tag i varje fall. Nu ska det bli massa sol och bad men även en del äventyr och träning/lek.

Jag har låtit löpningen vila lite i förra veckan. Den här veckan skulle jag inte hinna med några träningspass då halva veckan skulle försvinna till skidresan. Därför lag jag ner all tankte på löpning även denna vecka. Men det känns som att jag hittade en bra form för återhämtning.

Jag bävade för den långa bilresan upp till Sälen. Jag räknade med att det skulle märkas på min ischias. Men det gick förvånadsvärt bra. Efter vår traditionella hotellfrukost gick vi och hämtade ut våra skidor och liftkort. Sen åkte vi i backen till klockan 18:00 trots att jag knappt sovit någonting mer en liten stund i bilen på väg upp.

Sen sov jag jag gott.

Dagen efter började det kännas ganska mycket i vaderna. Vinden hade tilltagit så både sikt och underlag gjorde det ganska tufft att ta sig ner.

Åkte hela dagen non-stop med undantag för lunchen. Då var jag så trött att jag nästan somnade vid mat bordet. Men när kaffet gjort sitt så var det bara att ge sig ut igen. Till kvällen sen så ville barnen i sällskapet bada. Var inte jättesugen men vi behövde hjälpas åt med alla små barn. Väl där satte jag mig en stund i bubbelkaret. Varmt vatten och masserande bubblor gjorde gott för trötta muskler. Sen satte jag mig även en stund i bastun och passade jag på att massera mina vader och fötter.

Lördagen var sista skiddagen och vi gick upp tidigt för att hinna med skidskolan för de mindre barnen. Då höll jag mig mest i de mindre backarna för att vara nära. Senare på förmiddagen så bytte min dotter ut sina skidor till snowboard och med hjälp av en snowboardlärare så skulle hon försöka få lite styr på denna bräda. Jag stannade och titta en stund och det slog mig hur svårt det måste vara. Min dotter gav inte upp. Hon är en riktig fighter och kämpade hårt. Jag passade på att åka iväg och åka lite större backar innan lunchen. När vi åkte till dess att liftarna stängt så gick vi hem och kökade lite middag. På lördagar har de även kvällsåk, vilket vi hoppade på efter middagen.

De hade pistat om och vinden hade avtagit något. Så det var den skönaste åkningen på hela helgen.

Det var riktigt blåsigt på toppen, men bara man kom över första kröken var det helt ok. Och det var skönt att kunna blåsa på utan att vara rädd att krocka med någon och med ett underlag som gjorde att man kände kontroll.

Idag så vaknade vi tidigt för att äta frukost, packa, städa och bege oss hemmåt. Eller jag skulle först stanna till i Husby för att spela match. Matchen hade redan börjat när jag kom. Men jag bytte snabbt om och värmde upp vid sidan av planen.

När jag sedan kom in på planen så kände jag att kroppen mådde bra. Jag kände mig inte alls så stel som jag känt mig tidigare i veckan och det gjorde inte ont någonstans. Och då har ändå mina ben fått jobba hårt torsdag till lördag. Kanske var detta just den rehab jag behövde nu. Skidåkningen kanske är bästa återhämtningsaktivitet jag kunde hitta på istället för löpning. Det kändes bra under hela matchen, som vi tyvärr förlorade med 4p, men även efter.

Imorgon lär jag bli varse om det var rätt återhämtning.

I helgen som var så åkte vi till Göteborg för att gå på släktträff. När man är ute och reser så är det väldigt lätt att inte få till träningen. I helgen som var så hade jag bokat rum på ett hotell med gym, och det gör ju såklart det hela mycket lättare. Träning var nödvändigt efter en smärtsam bilresa.

Jag hade tagit med mig olika kuddar för att underlätta bilresan och ge stöd i ryggen. Men bilresan var inte alls rolig de sista 18 milen. Jag fick stoppa flera gånger och massera benet ett antal gånger. Några oväder på vägen gjorde också att bilresan till Göteborg tog lite extra tid. Vi kom fram sent på kvällen, så det var sänggående i princip på en gång.

Efter lite frukost gick jag och dottern till gymet.

Vi började med lite löpning i drygt 10 minuter.

Därefter följde ett antal övningar med pilatesboll, hantlar och kroppsvikt. Jag använde inte maskinerna så mycket faktiskt.

Jag avslutade passet med lite simning (vilket inte är bada enligt min dotter)

På söndagen gick vi på Liseberg innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem de närmare 50 milen. Lite basket och man åkte hem med en Flamingo.

Hemresan gick mycket lättare. Blev inte alls lika trött i ryggen och jag kunde köra ganska länge innan jag var tvungen att röra på mig. Då körde jag lite squats, hopp och skutt- Allt för att maxa blodcirkulationen och få stela muskler att mjukna upp lite.

Det har varit så mycket nu att jag tyvärr har varit tvungen att prioritera bort bloggandet ett par dagar. Därför tänkte jag nu berätta lite om vad som hänt. Resan till Götebborg och dagarna sedan jag kom hem.

Jag och min dotter kom ner till Göteborg och den första turistattraktionen vi gav oss på var "Paddan". Sightseeing på kanalen, som var mycket underhållande. Man fick en massa historia på ett roligt sätt fyllt med Göteborgshumor.

Bla fick jag veta varför man har husnummer 17,5 på Stora Nygatan. Man byggde husen från 2 håll och någon räknade fel och man hade 2 hus kvar men endast nummer 17 kvar att dela ut. Då fick det ena huset 17,5.

Efter lite shopping åt vi middag och gick och la oss för att ladda för morgondagen. Jag gick upp lite tidigare än min dotter och körde att profram på motionscykeln på 30 minuter på hotellets gym. Sen åt vi frukost och hade en heldag på Liseberg. En god vän till mig hade skrämt upp mig ordentligt inför "Atmosfear" så jag var helt inne på att skippa den. Men min dotter var ihärdig och ville absolut åka den. 10 meter mer upp i luften än "Fritt fall" på Grönan, var inte så farligt. Det kändes skönt att ha den avverkad.

Tillbaka till Centralen fick vi åka en riktigt gammal spårvagn med en gammeldags konduktör.

De 2 följande dagarna fyllde jag med trevligt umgänge med grannarna, grilla, sol, bad och så hann jag med at olja in altanen också.

Idag tog jag mig en löparrunda efter frukosten i den groteska värmen. Idag skulle det bli 4 varv, dvs 8 kilometer. Det var ganska tungt och jag höll ett tempo på nästan 5:56/km. Vet inte om det var värmen eller bara min dåliga kondition, men jag hade svårt att springa och när passet var över var mina fötter brännheta. Jag tog av mig skorna och gick barfota hem. Riktigt skönt för fötterna.

Sen åkte jag och sonen in till stan och spanade in #Prideparaden och gick på retauran. Det är fantastiskt kul att kolla på paraden.

En #Frappino från #Espressohouse och sen hemgång för att olja färdigt altanen och sedan grilla. Hoppas att det endast var dagsformen och värmen som gjorde att farten blev så låg. Jag glädjs helt enkelt av att jag kom upp i 8 kilometer och endast har 2 kilometer kvar till milen. När jag klarat av det ska jag vänja knät vid asfaltlöpning också. Inte långt kvar nu.

När man har tonåringar kan man inte alltid räkna med att de gör som man vill. Och har man 2 så kan man räkna med att de vill olika. Eller så är det väl om man har fler än ett barn oavsett ålder, men med tonåringar så har de större möjlighet att få som de vill.

Dottern ville åka till Göteborg och Liseberg och sonen ville det inte. Nu är han så pass gammal att han kan klara sig hemma själv ett par dagar. Så efter en stunds försök att övertala sonen att göra något kul med familjen så slutade det med att jag och min dotter fick lite kvalitetstid tillsammans. Vi gav oss iväg själva och sonen är hemma och tar hand om huset. Man kan ju hoppas att det åtminstone är lika rörigt som när vi lämnade hemmet och inte värre.

Tåget gick vid lunchtid så vi köpte med oss lite mat att ha på tåget.

Jag har packat lite träningskläder för vad jag vill minnas så finns det ett litet gym på hotellet som vi ska bo på. Så jag ska försöka övertala dottern att köra lite träning under resan också.

Efter en helg i sol och blåst (med begränsad uppkoppling) där det varit 3 hela dagar benträning, var det dags att sätta sig i bilen igen i 7 timmar. Att sitta stilla så länge gör att man känner att man bara måste få fart på kroppen. Få den i rörelse.

Första dagen var jag så trött efter en dag i backen, tom så att jag nickade till i liften. Andra dagen var det bättre med orken. Däremot blåste det så mycket att det bara var ett par liftar öppna. Det mojnade till eftermiddagen så att man kunde ge sig på de röda och svarta backarna.

Dag 3 bjöd också på en hel del blåst och liftarna öppnade lite senare än vanligt. Men så plötsligt vid lunchtiden så var det perfekt väder. Strålande sol och bara behaglig vind. Detta vände till efter lunch, det blev hårda vindar och det var riktigt tungt att åka.

Jag hade tagit med mig löparskorna ifall jag skulle få tillfälle att springa. Men jag var så slut efter heldagarna i backarna så det blev inget av med det. Men lite extra moton när vi shejka loss på After skin. Cassius Clay

Kanske lite lugnare publik än de var vana vid då det var sportlov och många barnfamiljer.

När vi idag hade ätit frukost och städat ut lägenheten var det dags att sätta sig i bilen. Man blir galet stel av att sitta stilla i bilen så länge. Vid lunchpausen vid Dala-Järna visade jag mamma lite övnignar som skulle vara bra för hennes leder då hon blivit ganska stel. Så vi körde lite solhälsningar, benböj och strecka ut kroppen diagonat, dvs jobba efter musklekedjorna. Jag kan säga att efter ett antal timmar i bilen var dessa övningar lika behövliga för mig.

Det är så tråkigt att sitta still i en bil så länge, men som tur var hade jag min dotter som underhöll mig.

Svårt att somna vid ratten med den här tokan bredvid mig. :)

Väl hemma igen fixade jag lite middag, en kycklingwok med ris. Efter middagen var jag inte alls på topp. Jag tror resan började ta ut sin rätt. Men jag hade bokat en löpartid med mig själv. 6km skulle det det bli.

Det var bara att dra på löparkläderna och ge sig ut. Jag hade piggnat till men redan efter ett par kilometer kände jag av vänster smalben och lite i höften. Efter ytterligare en bit in i löparrundan försvann värken i höften och när smärtan i smalbenet försvann var jag nästan hemma, Jag började få håll.

Tänkte på hållningen och lyckades komma hem utan någon smärta någonstans. :) Det här var verkligen vad jag behövde efter allt stillasittande trots att det bar emot. Nu är jag på rätt spår igen.