Nu har jag äntligen återhämtat mig från all galenskap i Globen under XL-Galan. Natten till torsdagen kunde jag inte sova. Jag vaknade flera gånger under natten då jag var ruskigt spänd inför mitt lopp på 400 meter. Jag hade förberett mig både fysiskt och mentalt, men visste inte om det var tillräckligt.

Trots att jag inte lyckats ha en hel sammanhängande sömn så kände jag mig ändå hyfsat utvilad. Åkte till jobbet för att avverka några timmar innan det var dags att åka till Globen.

När jag kommit hem packade jag väskan för att åka in till Globen och Anexet där mässan hölls och där vårt företag hade en monter. Innan loppet serverades de tävlande en smörgås.

Efter att ha tryckt i mig den ångrade jag det nästan för det kändes som att mackan inte åkte hela vägen ner. Troligen pga nervositeten. För när jag hängt ett tag med kollegorna som gav mig en massa pepp medan det var underhållning på scenen kändes det något bättre.

När det sedan var dags att gå ner i gångarna för att få kläder och värma upp kom verkligeheten tillbaka. Jag hade flera gånger gått igenom loppet i huvudet på det sätt som man ska lägga upp loppet (enligt det jag lyckats googla fram). Men jag hade inte en aning om vilket motstånd jag hade.

Jag försökte läsa av tjejerna om jag trodde att de kunde vara skulle vara sprinters. Men det är inte så lätt. En som inte har en klassisk löparkropp kan ju faktist överraska.

Och när en av tjejerna plockar fram ett par spikskor, tänkte jag att om jag inte tar ledningen direkt så är det nog henne jag ska lägga mig bakom.

Uppvärmningen blev inte mer än 10 minuter ungefär innan vi ställde oss och väntade på att få komma in på själva arenan. När vi radat upp oss koma Kajsa Bergqvist och ställde lite frågor om hur vi laddat och vad vi hade för taktik. Jag fick inte frågan direkt ställd till mig så jag struntade i att svara. Man ville ju inte ge några idéer till konkurrenterna.

Rädslor

Mina största rädslor inför loppet var att jag skulle få ge järnet för att ta ledningen men att utan att kroppen skulle svara och sedan glida allt längre bak.

En annan rädsla var att jag skulle ha för seg reaktionsförmåga så att jag skulle få jobba ikapp.

Mål

Jag hade satt upp 3 mål, helt enligt 103-mentala metoder som jag köpte för 1,5 år sen.

Mål1: Vinna

Mål2: Slå tiden 1:15

Mål3: Känna att jag gett det jag kunnat

Loppet

På edera platser och jag gick fram till strecket helt enligt instruktion i ytterspår. Sen kom skottet. Jag tog sats och satte av i världens fart och tänkte att jag skulle ta mig in till innervarv så fort jag väl kommit om alla. Jag blev så förvånad över hur lätt jag sprang om alla. Der var som att jag var om innan de ens startat.

Såg till att släppa den tanken så snabbt som möjligt så att jag kunde fokusera på del 2 av loppet, att springa långa steg på raksträckorna och kortare snabbare i kurvorna. När jag efter ett varv hör att jag har en klar ledning och att det kan bli kamp om adra platsen kände jag hur jag började springa avslappnat. Min seger var ohotad om jag bara kunde fortsätta hålla farten.

I sista kurvan fick jag tänka kort, kort, kort, kort för att påminna mig om att det vart korta snabba steg jag skulle ta. Orken började tryta. Jag fick inte den där brännande känslan, men förmågan att lyfta benen var helt klart tyngre och jag fick påminna mig att det var armpendligen som skulle bära mig i mål.

Kollade snabbt upp på klockan och ser att jag sprungit på 73 sekunder.

Jag hade uppfykkt ALLA 3 målen! Känns så galet bra! Lite skum känsla när man hade en kamera så tätt inpå och jag tänkte att nu filmar han verkligen minsta lilla por på mig.

Under hela loppet (och även efter) kunde jag höra jublet i Globen. Vilken overklig känsla att bli hyllad och påhejad som en stjärna!

Mina motståndare kom fram till mig allt eftersom de kom in i mål och frågade vad jag hade i benen. Det var några som tänkt att de skulle ha hakat på mig, men vågade inte för att de inte trodde att de skulle orka hela vägen.

Nu återstod bara att gå upp på scenen och ta emot priset i Anexet där efterfesten även skulle hållas.

Vilket jubel! Och vilken glädje! Jag blev intervjuad av Kajsa Bergqvist som undrade om min taktik var att mörka min taktik och Bygglovs Matte som undrade om jag var tävlingsmänniska vilket han redan hade konstaterat. :-)

Blommor, pokal och publikens jubel!

Det var så rörande att se reaktionen hos mina kollegor som mötte mig med tårar i ögonen stora leenden och varma famntag. Fick även en hel del gratulationer och kramar av människor jag aldrig träffat förut. Vilken segeryra! Har aldrig blivit så hyllad för mitt slit någon gång tidigare.

Efter att ha fått lite mat i magen gick jag ut till min familj och kollade på de verkliga stjärnorna. Kvällen avslutades sedan med en efterfest. Åkte sedan hem för att få mig lite sömn innan jag tidigt dagen därpå skulle åka på konferens med jobbet. Och det var ju lika fantastiskt kul som vanligt. Vi är så härligt gäng!

#XL-Galan #400m #Tävling

Idag är det den stora dagen då jag ska springa 400 meter. Då lär vi se om all träning jag har lagt ner har varit den rätta. För nog har jag tränat massor och jag har även tillåtit mig lite återhämtning, förutom min blunder på basketträningen igår då jag tog i lite mer än vad jag borde.

Basketträningen som sagt var lite hårdare än vad den borde. Men å andra sidan så ska man ju se till att väcka musklerna dagen innan och efter en god natts sömn så känns det ok.

Jag har laddat med en god grötfrukost och planerar att äta en stor tallrik pasta till lunch. Efter lunchen kommer jag åka hem för att ställa bilen och sen åka in till Globen arena. Jag hoppas att allt går i lås tidsmässigt. Att jag hinner med alla förberedelser inför konferensen. Så jag inte får någon tidspress innan loppet och att jag kan förbereda mig mentalt. Och så hoppas jag att den här början av förkylning som jag börjat känna av nu lägger sig.

Önska mig lycka till! :)

Jag är inte helt säker på att jag har gett mig själv bästa uppladdningen inför loppet imorgon. Det började bra med en god och nyttig smoothie och goda mackor, ok lunch som är rester från gårdagens middag och även middagen gick inte av för hackor. Sen kom vi till kvällens träning...

Jag hade verkligen sovit gott den här natten och vaknade utvilad. Klev upp och gjorde mig en god och nyttig smoothie. Detta blev 2 glas.

1 banan

1 dl naturell yoghurt proteinberikad

1 dl proviva granatäpple och hallon

1 mogen avocado

1 näve färsk bladspenat

1 msk hampafrön

Bara att mixa och njuta....

Så skönt att jobba hemma ibland. Man får jobba mer "ifred" och man blir mer effektiv. Man kan jobba medan man värmer maten, sätta på en tvättmaskin och ändå hålla arbetstakten uppe.

Sedan kunde jag börja med middagen medan jag fortfarande jobbade. Koka sötpotatis medan jag svarade på mail.

Middagen var ångkokt torsk, blancherade grönskaker och sötpotatismos.

Torsken gjorde jag i den här fantastiska Tapper Ware burken.

Man häller kokande vatten över, sätter på locket och torsken blir aldrig överkokt.

Grönsakerna blev en bladning av sparris, strimlad palsternacka och strimlad morot.

Efter middagen gjorde jag mig iordning för dagens basketträning. På tjejernas träning hade jag fokus på försvar, med övnignar inspirerade från regionslägret.

Försvar hade tydligen mina coacher tänkt lägga fokus på idag också. Vi körde en jobbig övning kallat korridorförsvar. Försökte smita undan, men vi var jämna par så det var bara att köra. Jag försökte dock att maska lite. Det kändes bra då, men nu är jag trött i fötter och vader. Jag hoppas verkligen inte att jag har minskat mina chanser i loppet imorgon.

Ja ja, en god natts sömn och en bra uppladdning imorgon kanske råder bot på mina trötta vader imorgon.

Måndag och dags för basketträning. Idag var det ganska lungt då vi gick igenom mycket spelsituationer som inte satte så mycket press på benen. Det var ju bra då jag ska se till att ha utvilade muskler till torsdag, men coachen lovade hårdträning på onsdag. Så vi får se hur jag hanterar det.

Nu är det inte många dagar kvar till mitt stora kraftprov, att springa 400 meter så fort det bara går. Nervositeten har börjat krypa på en aning. Men jag har jobbat hårt och nu är det dags att samla krafter men ändå hålla musklerna aktiva. Så dagens träning var perfekt.

När vi avslutade träningen så sa coacherna att onsdagsträningen skulle bli mycket tuffare. Jag får väl helt enkelt hitta alternativ beroende på vilka övningar vi ska göra.

All träning är nedbrytande och det är vid återhämtningen som man bygger upp musklerna för att klara av ännu större påfrestningar. Imorgon har jag massagetid vilket innebär att jag kommer att få laserbehandling som ska på skynda läkningen av musklerna.

Men det är inte bara fysiskt som jag bygga upp kroppen nu med min återhämtning. Jag ska även bygga upp självförtroendet och boosta mig med lite mental träning.

Som jag skrivit om förut så ska man ju sätta upp 3 mål med inför en tävling för har man nått något eller några av målen så får man den där tillfredsställande känslan även om allt inte gått som man hoppats. Och det ska vara både mätbara och ett känslomål.

Så mina mål för loppet är:

1. Vinna - Jag har ingen aning om konkurrensen, men jag vet att det är andra motionärer så jag hoppas på gpda chanser
2. Springa på tiden 1:15 eller bättre
3. Att jag ger allt! Jag efter loppet ska känna att jag inte hade kunnat ta i mer än vad jag gjorde.

Sanna Kallur från Sydsvenskan.se

Jag har den senaste veckan inte varit helt i fas med mitt nyårslöfte vad gäller matplanering, men har ändå på något sätt lyckats slänga ihop något på det jag har hemma. Dessutom med minimalt med tid. Så var det också denna torsdag. Det som krävs är att sätta sig och fundera i bilen påväg hem, då kan det gå fort.

Idag var sista dagen hållbarhetstiden på den stora hela regnbågslax som jag köpte i förrgår på Citygross som ligger granne med jobbet. Köper helst hela laxar eller hela sidor för att undvika att få bitar som blivit injicerade med saltvatten. Leverantörerna kan spruta in upp till 5% saltvatten i fisken utan att ens behöva deklarera det. Därför filéade jag upp den och de mindre "snygga" bitarna malde jag ner till en färs för dagens rätt.

Det kan ju bli en del slamsor när man inte har de rätta verktygen (laxtång, filékniv mm), men tycker att det gick förhållandevis bra. Jag fick skära upp en del bra bitar också för att få tillräckligt med färs.

När jag mixat laxen med handmixer rörde jag ner 2 ägg.

Sen blandande jag 1 dl polenta med 1 tsk salt och lite vitpeppar och 2 pressade vitlöksklyftor och lät det svälla. Sen blandade jag det med laxfärsen och klickade ut i stekpannan som jag värmt upp med lite olja.

Det blev gooooda laxfärsbiffar. Till och med sonen tyckte det som inte är så förtjust i lax.

Såsen är gjord på en klick Ajvar och Creme fraiche. Jag vet salladen saknas. Men jag hann helt enkelt inte. Fick trycka i mig detta på bara ett par minuter. Jag skulle ju iväg och träna mina tjejer.

Tjejerna var lite ofokuserade idag och jag kände hur jag blev grinig mot dom. Jag sa vid varje övning att det var viktigt att de lyssnade, så jag inte behövde dra genomgången flera gånger. Ändå var det en eller ett par som stod och pratade eller kollade på några "hang arounds". När jag fick svara på samma fråga för tredje gången kände jag att jag behövde andas ett par gånger för att inte tala om när det ändå var någon som gjorde precis tvärtom mot vad jag just svarat på.

Jag förklarade för tjejerna att det är ok att ha missuppfattat och göra fel om man lyssnat. Men har man inte lyssnat och sen gör fel är det inte ok.

Men de är ju för goa, så jag har svårt att vara arg på dom någon längre stund. :-)

Jag känner lite i halsen så jag hoppade styrketräning idag. Det är ändå dags att börja lugna ner tempot i träningen. Det är ju bara en vecka kvar nu. Om en vecka ska jag vara i toppform, ha explosiviteten, starka muskler och kunna kämpa genom mjölksyran. Då är det XL-galan och jag ska springa mitt 400 meterslopp.

Jag hoppas verkligen att min hals inte bestämmer sig för att bli sjuk nu när jag är så nära...

Nedräkningen har börjat.

Jag har lagt ner många timmars träning sedan jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ställa upp i 400 metersloppet på XL-galan. Det var lite trögt i starten då jag var lite krasslig, vilket gjorde att jag har fått lägga in högväxeln.

Idag efter jobbet åkte jag hem och fixa middag som vanligt. Det blev en räkpasta med rotselleri, palsternacka och morot. Sen packade jag väskan för att ta mig till Sätrahallen ännu en gång.

Den här gången skulle jag köra 200 meters intervaller. Jag började med att jogga runt utanför 200 metersbanan. När jag joggat i närmare en kvart körde jag lite löpskolning.

tripping

höga knän

hälkick

skipping

Sen startade jag med mina 200 metersintervaller. Tiden var ungefär som när jag körde tillsammans med min kollega. Jag har inte direkt blivit snabbare på 200 meter. Första intervallen hamnade på 34 sekunder, därefter 35,36,35. Jag körde ungefär 4 minuters vila mellan intervallerna. Jag hade fått rådet att vänta 6-8 minuter, men jag behövde komprimera tiden något.

Efter intervallerna körde jag lite snabba fötter. Jag ställde upp koner som markeringar för vart jag skulle sätta ner fötterna.

jag var lite nyfiken på vad jag skulle landa på när jag kör 400m. Så jag sprang ett 400 meterslopp, påhejad av en kvinna som jag mötte första gången jag var där. Hon sprang intervaller för att snabba på tiden på milen. För ett par år sen sprang hon milen på 32-34minuter! Men efter att ha kraftigt dragit ner på träningen pga studier och annat så skulle hon nog landa på 45 minuter.

Mitt 400 meterslopp slutade på 1:18. Det kommer troligen bli bättre på XL-galan då jag inte kört flera 200m intervaller innan då och dessutom har jag ju andra att tävla mot.

Kvinnan som hejade på mig sa att hon tyckte att jag var snabb för att inte träna sprint normalt. Det känns ju bra att en kvinna som sprungit milen på 32 minuter säger det.

Avslutningsvis körde jag en nerjogg på 6 minuter. Det var skönt att dra av sig skorna, även om jag måste säga att de är riktigt bekväma. Det var ett bra köp.

Under hela arbetsdagen kände jag av min högra främre trampdyna efter basketträning i mina mockasinskor. Men efter det här träningspasset känns det mycket bättre i foten.

När jag kom hem så registrerade jag träningen på jogg.se och då inser jag att jag har hittils i år fått ihop ett dygns träning.

#Löpning #Sprint #400m #träning #XL-galan

Efter två vilodagar var det dags att komma igång igen. Men pga min tidsoptimism så fick det bli en bantad version av styrketräningen. Kommer man sent till träningen blir det straffspring. Kanske vad jag behöver, men man blir inte så populär hos lagkamraterna.

Det gick rätt fort att åka hem från jobbet idag. Förvånadsvärt lite köer. Men det var tur eftersom att jag kom iväg senare än jag planerat. Båda barnen var iväg på sina aktiviteter så jag fick "svänga ihop" lite middag till mig själv. Då blev det 2 Vegoschnitzlar och en bönsallad. Jättegott!

Bönorna stekte jag i lite olja, hackad vitlök och chili. Sedan rörde jag ner lite miniplommontomater. En liten klick creme fraiche till det. MUMS på ett kick!

Men det gick inte att äta på ett kick. Tog god tid på mig och plötsligt var klockan 19:00. Planen var att köra styrka innan träningen. Jag visste att några av tjejerna brukade köra i gymmet innan träningen på måndagar. Så jag skulle våga mig ner i vårt fängelsegym. Så det blev ett träningspass på 25 minuter innan basketträningen.

Den här gången körde jag en del skivstångsövningar. Då insåg jag att jag har förlorat en del rörlighet. Så det kommer jag att vara tvungen att lägga in en del i min träning framöver, när jag kan släppa fokus på 400 metersloppet.

Bara ett par minuter i 20:00 så skyndade jag upp till hallen för att inte orsaka mina lagkamrater straffsprintar. Hade jag varit lite egoistisk hade jag kommit lite sent så jag hade fått lite fart i benen, men jag valde att vara populär av lagkamraterna. ;-)

Fick ju lite fart i benen när vi körde agilitystegen. Och den fart i benen man får vid basketträning också såklart. När träningen var över stannade jag och en tjej till och körde lite skott i fart. Det tar mer på benen än vad man kan tro.

Imorgon har jag planerart in löpträning. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta det i Sätrahallen eller om jag ska köra i baskethallen. Det kostar lite att gå in i Sätrahallen.

Tidigare idag pratade jag med hon som var ansvarig att ta fram en löpare från oss på XL-galan. Hon sa att de bara är glada att jag ställer upp och att det inte spelar någon roll hur det slutar. Tanken är att det ska vara en trevlig tillställning och att det inte finns något krav på att jag ska vinna. Det lät väl lite mer allvarigt än så när jag fick frågan, men det var nog mest för att trigga mig.

Men nu är ju jag en tävlingsmänniska och jag går verkligen in för det hör och är ute efter att vinna!

#400m #Friidrott #Träning #Utmaning

Sedan snön föll har jag inte kunna köra den typ av intervall som jag önskat inför 400-metersloppet. Så jag har kämpat i baskethallen och ute i snön med löppassen. Och så har jag ju fått in lite styrka på det. Annars har det varit mest basket. Jag har forskat lite för att hitta en inomhusbana att plöja på och nu har jag hittat den.

Jag har länge känt till Sätrahallen, men trott att den bara varit för föreningar och friidrottsklubbar. Fick tips av en kollega att det fanns en i Solnahallen som var öppen för allmänheten och att det var för en billig peng. Jag tog därför med mig träningskläder till jobbet och tänkte köra direkt efter jobbet.

Som tur var så kollade jag tiderna och det var inte öppet för allmänheten förrän klockan 20.

Därför bestämde jag mig för att åka hem och käka lite innan träningspasset. Jag skulle få sällskap av en kollega så det fanns liksom ingen återvändo. Vilket var skönt att veta då jag var helt slut i huvudet efter dagens arbetspass.

Jag ville äta något lätt så det fick bli fisk i tomatsås, potatis och frästa morötter och rotselleri.

Men så kollade jag upp Sätrahallen och såg att även de hade öppet samma tid och det ligger närmre där jag bor. Dock längre ifrån min kollega. Men han hade inga problem med att åka några minuter till. Så Sätrahallen blev det. En riktigt fin hall och det var många klubbar på plats. Men ungdomarna droppade av allt eftersom då veterantiden hade trätt in. Och tydligen var det där jag passade in. :/

Vi började med att jogga några varv runt 400metersbanan. Sen körde jag lite löpskolning medan min kollega stretchade. Därefter körde vi några 100metersintervaller, följt av några 60meterslopp, bara för att träna på starter. Jag hade svårt att komma i närheten av syra, hur mycket jag än tog i och efter varje intervall tog det inte många sekunder innan andningen var normal.

Det känns som att det mentala har tagit mer stryk än mitt fysiska tillstånde efter ett år med massa skador och löparknä. Det känn som jag vill, men inte kommer dit. Dit där jag tar i och blir helt slut.

Sedan gick vi över till att köra 3 stycken 200meters lopp, det vill säga ett varv. Då började jag faktiskt känna att jag tenderade till att ligga strax under syra. Men det var inte det som gjorde att jag tappade. Det var när min kollega kom om mig i sista kurvan. Jag måste jobba på min mentala styrka, att klara ta i trots att jag blir slagen.

Mina 200m varv slutade på 35 sekunder. Det var skönt att ha provat på en inomhusbana och den lutningen som det innebär. Och att träna tillsammans med någon är fantastiskt. Det gör att man får lite draghjälp och man har hela tiden en hållpunkt. Avslutningsvis jogade vi runt banan igen ett par varv innan vi slutligen promenerade runt.

Trodde inte att det tog något på benen, men nu känner jag faktiskt att benen har arbetat.

#Friidrott #400m #Träning #lopp #Springa