Om alla dagar innehåller en röd tråd skulle man kunna säga att dagens röda tråd är utseende. Kalla det vad du vill, utseendefixering, vårdat yttre eller ytlig. Jag hade flera konversationer idag som handlade om just utseende.

På jobbet stod jag och en kollega och pratade om vilken betydelse utseendet har. Med risk för att trampa någon på tårna eller göra någon upprörd så vill jag bara förtydliga att detta handlar om vad jag tycker. Jag är övertygad om att det finns andra som är av annan åsikt.

Men utseendet spelar ganska stor roll om vi attraheras av någon. Det betyder inte att alla måste vara modeller och att det bara är "snygga som får välja och resten får ta avskrapet". Dels så går åsikterna isär om vad som är snyggt och dels så säger utseendet oss olika saker.

Vi alla gör en bedömning när vi möter människor utifrån hur de ser ut. Vad säger en man man dig som bär kostym och vad säger en med baggystil?

Eftersom att jag själv tränar mycket tror jag att någon som är överviktig inte skulle tilltala mig alls. Visst kan motsatser attrahera, men på något sätt måste ju livssstilarna funka ihop. En som vill ha ett stillasittande liv passar inte mig. Sen betyder inte att alla vältränade passar, det finns en hel del andra egenskaper som måste passa. Men den första bedömningen vi gör är utseendet. Biologiskt, stil och kroppsspråk. Allt detta scannar vi alla av oavsett om det rör sig om en potentiell kärlekspartner eller affärspartner.

Till kvällen åkte jag till basketträningen. Som i förra veckan avslutade vi med fys. Idag körde vi ben igen. Benen var ganska stumma och jag kände att mjölksyran strömmade till tidigare än förra fyspasset och fötterna är lika trötta som förra gången.  Jag började jogga ner för att minimera risken för träningsvärk. Plötsligt fick några av tjejerna för sig att springa en idioten, och självklart hakade jag på. Den här gången kom jag inte först. Benen var alldeles för stumma. Sen satte vi oss och stretchade tillsammans. Då plockades den röda tråden upp igen.

Tjejerna började prata om bröstoperationer. Någon som en av tjejerna känner är 20 år och har gjort en bröstförstoringsoperation. Här var jag mer åskådare än deltagare. De var väldigt överens om att 20 år var för ungt och onödigt. De kunde förstå att "någon som är gamal" gör det. En blick mot mig och lite fundering på hur jag skulle reagera. Jag är ju ganska mycket äldre än de och de kom nog på sig att min ålder är nog vad de skulle betrakta som "gammal" samtidigt som de ofta glömmer hur gammal jag är.

Sen gick snacket över på när man kan betrakta brösten som "hängtuttar", och i omklädningsrummet körde en av tjejerna "penntestet". Det var rätt kul att lyssna på dessa unga tjejer (som alla är mellan 19-20) och deras tankar kring kroppen.

På vägen hem fick jag en medpassagerare och då ställde hon frågan till mig, om varför jag tränar. Är det för att må bra eller för att bli snygg?

Jag svarade att det var för att må bra och för att det är roligt, något jag trivs med att göra. Jag får ju utlopp för trävlingsmänniska i mig. "Så du gör det inte för att vara snygg då?"

Det får man på köpet, svarade jag och garvade.

Planen att träna direkt efter jobbet i vårt fyna gym, gick i kras när det gick upp för mig att de skulle stänga av strömmen i byggnaden vid slutet av dagen. Åkte direkt till baskethallen istället och där fick jag mig en omgång som hette duga.

När vi tränat nästan en timme så kände jag mig inte trött alls. Vi hade kört skott och en del moves mot korg. Ganska lungt med andra ord. Kände att jag blev lite sur över att jag inte hade gått träna på jobbet innan. Men då drog vår tränar i ett fyspass så jag fick så jag teg.

I onsdags var det fokus på ben och jag känner av en rejäl träningsvärk i låren. Inget i vaderna och fötterna faktiskt, det som jag kände hade fått mest stryk då.

Idag var det fokus på överkropp. Även den här dagen var det mycket att vi skulle jobba i par. Vi jobbade i 30 sekunder och vilade i 10 mellan varje övning.

Övning 1: Så många armhävningar man orkar i 30 sekunder. Jag klarade 35

Övning 2: Armhävning mitt emot varandra med handklapp mellan varje med sin partner

Övning 3: Ner i en halv armhävning och hålla där i 30 sekunder

Övning 4: Dips så många man hinner och orkar under 30 sekunder

Övning 5: En på golvet håller stadigt i diagonal hand på sin partner som står över faced. Sedan skulle man dra sig upp och klappa på diagonal axel på partnern med andra handen. 30 sekunder per arm.

Övning 6: Parnern står bakom och har armarna över armarna på den framför. Den bakom håller mot när den framför pressar upp sina armar och den framför håller emot när den bakom pressar ner.

Övning 7: Burpees 3x30 sekunder (10 sek vila mellan)

Övning 8: Axelpress. Fötterna på dubbla gymnastikbänkar medan man gör armhävningar. Detta gör att man jobbar mer med axlarna än vid vanliga armhävningar.

Övning 2 - BIld tagen från Sats

När fysen var över, passade jag och en av tjejerna på att skjuta lite. Men vi hade inte mycket till krafter kvar i armarna, så det blev inte den bästa skottprocenten man sett.

I bilfärden hem kunde jag känna att armarna blivit som spagetti. Blev sugen på det, så jag beställde en skaldjurspasta påvägen hem. :)

Jag betraktar mig själv som ganska vältränad med god kondition. Jag har starka ben. Men idag på dagens träning fick min kropp sig en överraskning. Jag blev utmattad på ett sätt som jag inte alls förväntade mig.

Dagens basketträning började ganska lungt med lite jogg och löpskolning. Vi fortsatte med skott och en del sprint. Avslutningsvis körde vi delar av den fys som tjejerna körde i somras inför säsongen, innan jag hade bestämt mig för att spela i division 2.

När vi skulle springa så sprang vår coach med. Han är 20 år och spelar i herrlaget. Idag fick jag inte bara konkurens, jag mötte min överman. Jag tog i som satan men kom hela tiden strax efter. Och jag kände att konditionen inte räckte till på sista sprinten. Det blev ruskigt jobbigt och kändes mer än i benen. Det är ovanligt.

När vi sedan gick vidare på styrka fokuserade vi på ben. Vi arbetade 2 och 2.

• 100 squats medan vi höll händer för att kunna gå djupare.
  Detta tyckte jag faktiskt inte var så jobbigt. Men jag körde med en tjej som behövde mer pauser, så kanske därför.
• Enbens squats 1 minut per ben
  Detta var något jobbigare och framförallt svårare
• Enbenshopp medan partner håller i andra benet bakom. 1 minut per ben, hoppa så högt man kan.
  Här kan vi snacka jobbigt. Det kändes rejält i sätesmusklerna
• Småhopp med andra benet i högthöjd. Man hoppar i takt medan partnern håller i benet som är i höfthöjd.
  Detta var galet jobbigt i vaden men framförallt under foten.

Efter passet fick en av tjejerna hjälpa till att bära ner ett bord som vi ska ha i vårt klubbrum. Att gå i trappan efter vår fys var inte helt lätt. Alltså att bli så slut i hålfoten var en total överraskning. När jag nu sitter i soffan med en kopp te så känner jag den där sköna trötta-muskler-känslan i FÖTTERNA.

Jag tror att det börjar bli dags att ta upp den där fotträningen och stärka mina stackars fötter. Det var just när vi körde småhoppen som fötterna tog stryk.

De senaste 2 veckorna har gjort att jag kommit efter med det mesta och det är mycket jag måste komma ikapp med. Jobb, projekt, hem och träning är saker som har blivit eftersatt och det är dags att göra ett ryck och komma ikapp. Men det dyker upp hinder på vägen så man inte kan göra det bästa. Då måste hitta på näst bästa lösningen.

Det är ingen som gör ens jobb när man är borta, utan det samlas på hög. Det gäller både i hemmet och på jobbet som jag jobbar hårt på att komma ikapp. Men det gäller också träningen. Jag har inte kunnat träna ordentligt på 2 veckor, även om jag började lite lungt i förra veckan.

Idag skulle bli kickstarten för att "komma tillbaka". Men trots att jag förberett mig för att kunna träna direkt efter jobbet, dök det upp saker somgjorde att jag blev tvungen att åka hemåt istället.

Det visade sig vara falskt alarm, men jag hade redan hunnit åka från jobbet, så jag skulle inte hinna få till träningen innan styrelsemötet i vår basketklubb.

Köpte med mig lite mat från chop chop som middag. Lite tråkigt att de inte hade koll alls på vad deras mat innehåller. Det kan jag tycka att de som jobbar med att servera mat ska veta vad de serverar.

Styrelsemötet drog ut på tiden och jag förlorade ganska mycket av min basketträning. Men så fort styrelsemötet var klart gasade jag iväg till träningen. Det var bara 30 minuter kvar av träningen och det var mycket skott. Så träningen blev inte särskilt hård. Men lite svett trängde fram i varje fall och jag slog rekord i en skottövning.

Min armbåge är så grymt mycket bättre och armen känns inte för kort.

Så skönt att det känns så mycket bättre i armen. Det gör att skottet blir mer naturligt.

Jag har kommit ikapp med skotten i varje fall. Nu är det "bara" fysiken kvar. Tyvärr tror jag inte att jag kommer kunna få till någon träning imorgon heller. Mormor behöver skjuts och min dotter ska firas så tiden är knapp.

Men vi får se vad jag lyckas åstadkomma.

Igår lördag var en festardag. Det började med en ledaravslutning och avslutades med en god middag med goda vänner. Mycket glädje och lite sömn kämpade jag med dagens måsten medan jag funderade på gårdagens föreläsning och vad det innebär för mig.

Efter frukost ilade jag ner till Baskethallen för att delta i vår ledaravslutning. Det här blev helgens "träning". Har man hållt ner på träningen i två veckor så känns det på flåset.

Vi körde lite skottävlingar och match sådär bara på skoj. Det är ju väldigt varierat spelmaterial på våra ledare. De flesta av dom spelar inte själva idag, utan har helt enkelt blivit coacher istället.

Därefter blev det dusch och lunch. Det serverades rostbiff och potatissallad och grönsallad. Eftersom att jag inte är speciellt förtjust i burkpotatissallad så blev det rostbiff och grönsallad för min del. Detta avnjöts i solskenet medan vi fick lite information om kommande säsong.

Avslutningsvis hade en av våra mest rutinerade coacher en föreläsning om just coaching och ledarskap. Han sa att alla ledarutbildningar som han gått så kommer alla till att säsongen och träningarna måste planeras.

Här är tipsen som jag tog till mig:

1. Planering av säsong med övergripande mål.
   Vad vill jag att de ska lära sig den kommande säsongen.
   Detta delas sedan upp i delsäsonger, månader och ner på träningsnivå.
2. Gör en SUP - En individuell spelarutvecklingsplan
3. Gör en SWOT - Vilka är lagets styrkor och svagheter. Vilka är möjligheterna och hoten.

Detta satte igång tankarna på mig om vad som behövs till kommande säsong för att komma vidare i utvecklingen. Planeringen är något jag alltid gjort fast målen har hittills varit väldigt generella. Det är när man har en planering man får till de bästa träningarna. Men nu måste jag sätta upp nya mål och kanske lite mer konkreta. Nästa säsong kommer jag:

• Utöka med en träning i veckan, 2 träningar i veckan är lite för lite.
• Lägga in mer fys. De måste få bättre fysisk men framför allt bli mer explosiva
• Sätta upp konkreta mål både individuella per spelare och för hela laget. När de ska klara olika moment.

Efter avslutningen åkte jag hem och gav hemmet lite kärlek. Så skönt när ett stökigt hem blir städat och rent. Sen gjorde jag mig iordning för nästa festlighet.

Middag med goda vänner som intogs med gott vin. Hemma vid 2 och sedan upp tidigt på morgonen igen. Inte för att jag kände mig tvungen, utan för att min kropp hade fått för sig att den sovit klart.

Så idag har jag meckat högtryckstvätt, tvättat och oljat altanen.

Nästa vecka måste jag komma igång med träningen igen. För även om jag har lite resthosta kvar så får jag nog se mig som frisk nu. Dags att planera veckan.

Det blir bara bättre och bättre och snart är förkylningen som bortblåst. Men bara för att jag själv inte kan köra 100% så betyder det ju inte att jag behöver hålla tillbaka på tjejernas träning. Så jag gav dom en rejäl omgång fys.

Det tog lite tid att komma hem idag från jobbet så när maten var klar, fick jag helt enkelt lägga den i en matlåda för att äta medan jag körde igång tjejernas träning. Som vanligt körde jag knäsmarts dribblingsövningar och en del finter. Det var ju passarna som var det stora problemet under cupen i Eskilstuna, så jag la in ett par övningar som innebar pass, tajming och skott i balans.

Därefter en övning som över på hjälpförsvar och hur man slår hål på ett hjälpförsvar. 3 mot 2

Sedan lite inside moves.

Till sist körde jag ett fyspass med tjejerna. De bad faktiskt om ett, men frågan är om de kommer att be om det igen efter att de fick prova på ett.

Varje övning skulle köras i 45 sekunder. Mellan övningarna skulle de springa så fort de orkade i 1 minut.

1. Armhävningar

2. Squats

3. Situps

4. Burpees

5. Sätta sig och resa sig med händerna på huvudet

6. Utfallssteg

7. Upphopp

Somliga nästan kröp fram. Jag tror nog att jag kommer att lägga in mer fys i träningen. Jag talade om för dom att de fick köra så hårt de ville, men att det skulle tänka på att när man kör lite hårdare än vad man först känner att man orkar med, det är då man utvecklas och höjer ribban för vad man klarar av. Och visst körde de hårt, de vill absolut bli bättre och höja sin fysiska förmåga.

Jag bara längtar till ett eget fyspass. På min egna träning direkt efter så var vi endast 3 igen så det blev mycket individuell träning. Dribbling och skott. Det var precis lagom för min fysiska dagsform. Men snart, snart är jag där då jag kan köra fullständigt slut på mig. Det behövs, jag måste höja ribban, om jag ska klara Tough Viking.

Planen var en kickstart för vårt lags träning inför Tough Viking imorgon. Men vi insåg att det hade blivit en dubbelbokning i gymmet på jobbet och jag bokade om till idag. Men jag är ännu inte helt kry och Jessika hade inte tid för en gångs skull. Därför blev det ett kort lagmöte bara, dock inte med alla från laget. Får bli nytt försök senare.

Jag är så mycket bättre än vad jag varit tidigare i veckan, men kände mig ändå inte helt kry än när jag åkte till jobbet och kände att det var ganska skönt att träningen blev uppskjuten. Jag vill ju inte missa någon träning.

Efter jobbet snackade vi lite om träning och hur vi vill hålla en god laganda som samarbetar under loppet. Vi kommer att köra 2 gemensamma träningar, en före semestern och en efter. Däremellan kommer träningen att vara helt på eget ansvar.

Jag åkte hem och funderade under tiden på om jag skulle ta mig till basketträningen eller inte. Mycket velande fram och tillbaka. Jag kämpade för att mitt trötta huvud skulle orka tänka ut vad jag skulle äte. Jag hade i princip bestämt mig för att stanna hemma när jag satte mig för att äta. Men efter maten så tänkte jag att jag skulle åka till träningen och ta det lite lungt. Jag hade ju nya skor att "träna in".

Men det där med att ta det lungt glömde jag helt bort när jag väl var där. Träningen började ganska lungt med step i löpstegen. Visst fick man upp pulsen och det var inte lika lätt som vanligt, men ändå helt ok.

Sedan körde vi lite skott och lite individuell träning, med dribbling och finter. Tempot gick hela tiden uppåt och den sista övningen var helt klart lite för högt tempo för min dagsform, som var 1 mot 1 mot 1 på helplan.

Men när man konstant ökar lite grann är det som att man inte märker att tempot är högt förrän illamåendet, svårigheten att andas och andra krämpor kommer.

Efter dusch kände jag mig faktiskt lite friskare. Det var som att jag hade jagat ur förkylningen lite grann.

Att åka på cup med tjejerna är bland det roligaste jag vet. Men att ha roligt tar på krafterna. Just den här cupen är jag nog lite mer trött än någonsin. Det är så givande så man kan ta skavsår i öronen, lite sömn och regningt väder.

Vid läggdags i fredags tog jag ett snack med tjejerna om matchen som varit. De fick tillfälle att reflektera över matchen och lyfta det som de tyckte hade gått fel. Och det roliga var att de hade full koll. De hade själva tänkt på de saker som jag hade tänkt att ta upp med dom.

Sedan skulle vi sova på saken. Trodde vi...

I samma korridor som oss var det 2 lag ifrån Järfälla som levde om sent. Och vi pratar inte bara om fniss och snack, utan dörrsmällningar, dribblingar och skrik.

Det blev inte så mycket sömn, och nästa match var tidigt på lördagsmorgonen. Men tjejerna kämpade på och spelade bättre än första matchen. Jag vet att de kan bättre, men jag var glad att se att de hade tagit åt sig av vårt snack.

Det var ett bra tag till nästa match och det var kasst väder. Därför gick vi och kollade på lite matcher och shopade i basketshopen. Där köpte jag lite grejer som jag kommer att ha stor nytta av i tjejernas träning.

Agilitystege/Löpstege

Dribblingsglasögon

 Det är glasögon som hindrar en att titta ner när man dribblar. Jättebra om man tränar med dessa på. Då blir man tvungen att titta upp när man dribblar och se vad som händer.

Något att stoppa i skorna så att det inte ska lukta så illa efter ett antal svettiga timmar i dom.

Jag köpte även lite coachtejp och ett coachblock som jag hoppas ska göra det lättare att planera träningarna.

Till kvällen sen, spelade tjejerna sin bästa match i den här cupen. De var snabba, de passade som bollen kom fram och gjorde många bra avslut.

Tyvärr var det också det hårdaste motståndent så det räckte inte till seger. Men tjejerna kunde solt säga att de genomfört en riktigt bra match.

Sen var det stress för att hinna med middag och snygga till sig till cupens disco. Tjejerna hade väldigt kul och även detta ledde till en sen kväll. Så när vi avslutade cupen med en kvartsfinal imorse så var de väldigt trötta.

Det märktes att de inte var lika pigga som de varit matchen innan. Men de kämpade väl och det skörde sina offer.

En av tjejerna stukade foten. Det gjorde att jag fick helt oplanerad träning när jag fick bära runt på henne då hon inte kunde stödja på den alls. Så jag kan faktiskt känna lite träningsvärk i rumpan.

Nu när jag äntligen sitter i soffan hemma känner jag mig totalt slut. Dålig sömn och intensiva dagar säter sina spår. Men jag har haft väldigt roligt och det är ändå huvudsaken och väger upp allt annat.

Tyvärr har jag inte helt blivit av med förkylningen men kanske en god natts sömn löser det hela. Nu kan jag inte hålla ögonen uppe längre...