Att kunna träna hårt kräver sitt psyke. Man måste ju inte vara i sitt livs form för att kunna träna hårt. Träna hårt gär man ju utifrån sin fysiska förmåga. Däremot tror jag att det finns en vana hos en vältränad att kunna pressa sig så det blir hård träning på den nivån man är.

Även om man tränar många pass i veckan så är det ingen självklarhet att man har kämparandan, den som driver en att ta ut den sista orken man har. Det är något man besitter och och bland kan den finnas men sitta långt inne, eller inte "vara aktiverad".

När jag kliver in i ett gym själv har jag svårt att hitta den där kämpen. Att bara träna på måfå, speciellt styrketräning, gör att jag går på halvfart. Jag måste ha en plan, ha klart för mig vad jag ska göra i tid och antal. Extra taggad blir jag om jag har en tidspress och att jag får hålla ett tempo.

Tävlingsmoment gör också att jag kan köra lite hårdare, men det får inte kännas för övermäktigt, att jag inte har en chans.

På basketträningarna har vi många tävlingsmoment. När vi ska göra upphopp, springa eller vad det nu kan vara så ser jag till att klara flest eller "komma i mål" först. Lyckas jag få in skärpan så sätter jag mina skott också. Jag är bättre att sätta skott som jag gör i farten än stilla stående. Tror att det har att göra med att det då går på känsla mer än stillastående. Då tänker jag mer. Men i farten så har jag mina skygglappar på som stänger ute allt som inte har med det jag håller på med att göra.

Cirkelfysen som vi kör på jobbet så kör vi ju 2-3 varv. Då tänker jag att jag ska klara fler reps än förgående varv. Går vi ner i tid så tänker jag procentuellt. När jag hör Jessika räkna ner på sekundrarna så ökar jag farten, jag går in i min "tränartrans". Då har jag tävlingsmomentet med mig själv och passet går går ut på att ha puls.

Vid löpningen har jag kämpar jag mot klockan. Ibland lägger jag in att jag ska öka tempot mellan ett visst antal lyktstolpar mellan jämna mellanrum, eller springa så fort jag kan upp för backar.

Om jag känner att tröttheten kommer över mig och att tempos sjunker kan jag plötsligt få lite extra krafter om jag möter någon i spåret, eller att jag ser någon längra fram som jag bestämmer mig för att komma om, alternativt inte tappa ur sikte. Det räcker med att någon ser mig så kommer de där dolda krafterna.

Så för att ge det där lilla extra behöver jag:

• Ha klart för mig vad som ska göras
• Ha något mätbart
• Ett tävlingsmoment
• Någon som ser mig

Vad får dig att ta ut det allra sista som kroppen förmår och som även ger ditt psyke ett träningspass?

#Träning #MentalTräning #SistaDroppen #Svettig #Kämparanda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...